Nobelpris till stamcellsforskare

John B. Gurdon upptäckte år 1962 att cellers specialisering inte är oåterkallelig. I ett klassiskt experiment ersatte han cellkärnan i en grodas äggcell med cellkärnan från en mogen cell som hämtats från ett grodyngels tarm. Den modifierade äggcellen kunde ändå utvecklas till ett grodyngel. Den mogna cellkärnans DNA hade alltså bevarat all information som krävdes för att bilda alla slags celler i grodan.

Över 40 år senare, år 2006, upptäckte Shinya Yamanaka hur en intakt, specialiserad cell från en mus kunde återföras till att bli en omogen stamcell. Genom att föra in ett fåtal gener kunde han omprogrammera mogna celler till att bli pluripotenta stamceller, det vill säga omogna celler som kan utvecklas till alla slags celler i kroppen.

Enligt Karin Forsberg-Nilsson, professor i stamcellsforskning vid institutionen för immunologi, genetik ch patologi, var valet av pristagare inte oväntat. Namnen har redan diskuterats ett par år, trots att Yamanakas gjordes så sent som för sex år sedan.

- Upptäckten att en mogen cell kan backas i utveckligen och bli en stamcell är en biologisk revolution. Vi har fått en helt annan förståelse för däggdjurs utveckling och det öppnar för stora möjligheter att förstå sjukdomar och på sikt utveckla skräddarsydda behandlingar. Men tiden är inte på långa vägar mogen för behandlingar, det finns många frågor som måste besvaras först, säger hon.

Forskningfältet är oerhört expansivt. Möjligheten att göra om celler från en patient med en genetisk sjukdom  till en stamcell, och sedan studera hur den beter sig när den får mogna fram till en färdig celler blir verkligt intressanta verktyg för att förstå uppkomst av sjukdomen. Man backar helt enkelt tiden och kan förhoppningsvis få syn på ögonblicket då det gick fel.

Läs mer om priset på Nobelkommitténs hemsida.