Gröna humanister ger sig in i miljödebatten

Steven Hartman leder ett nordiskt nätverk för ”grön humaniora”.

I miljödebatten behövs flera olika perspektiv, menar han.
– Naturvetenskapliga forskare spelar en viktig roll för att informera om läget, men ofta har de begränsad kunskap om de rent mänskliga dimensionerna. Hur kopplar vi ihop de vetenskapliga insikterna med människors beteende i vardagen? Vi behöver en mer nyanserad bild av hur människors värderingar och trossystem påverkar omvärlden.
Sedan några år tillbaka finns ett nordiskt nätverk för ”grön humaniora”, NIES, som leds av Steven Hartman forskare i amerikansk
litteratur vid Uppsala universitet.
– När nätverket startade för fem år sedan var vi tio. Nu är vi 100 och vi har inte slutat växa än! Vi har fått en överväldigande respons inom humaniora, det var många fler än vi trodde som jobbar inom det här fältet, men inte hade haft någon chans att träffa andra tidigare.

Sedan starten 2007 har det blivit sex internationella konferenser, med teman som ”kulturella perspektiv på miljön”, och ”miljömässighet i den offentliga sfären”. Nästa konferens i Sverige kommer att handla om relationen mellan människor och djur.
Enligt Steven Hartman har miljörörelsen fört med sig en ny syn på världen och människan, som lett till att man i dag pratar om ”miljö” istället för ”natur”.
– I begreppet miljö ingår både natur och kultur och det begreppet går att applicera både på nuet, framtiden och historien. Vi kan se spår av samspelet mellan natur och kultur långt tillbaka i människans förhistoria. Sådana observationer och insikter behöver vi använda mer i dagens miljödebatt och där kan grön humaniora spela en viktig roll.
I Uppsala finns en bra grund, där Cemus, Centrum för miljö-och utvecklingsstudier, spelar en viktig roll. Även vid historisk-filosofiska fakulteten satsar man på miljöforskning och håller på att bygga upp noden ”Mind and Nature” där forskning ska integreras med masterutbildningar. Bland annat planeras ett nytt masterprogram i miljöhistoria.

Inom NIES har det uppstått flera tvärvetenskapliga forskningssamarbeten. Till exempel ska en grupp forskare studera hur miljön representeras i de isländska sagorna. I gruppen ingår historiker, litteraturvetare, antropologer, arkeologer och även miljöforskare.
Steven Hartman hoppas på ännu fler samarbeten längre fram – även med språkvetare, samhällsvetare och naturvetare.
– För att lösa de här problemen måste man jobba multidisciplinärt. Det är komplexa frågor och otroligt mångfacetterade. Det räcker inte med en enda ämnesinriktning, frågorna har större genomslagskraft än så.