Nytt ljus på hjärnans belöningssystem

Forskarna använder optogenetik för att studera VTA, en central region i hjärnans så kallade belöningssystem. Det är VTA som bildar och skickar ut dopamin, ”belöningssignalen”.

Forskarna använder optogenetik för att studera VTA, en central region i hjärnans så kallade belöningssystem. Det är VTA som bildar och skickar ut dopamin, ”belöningssignalen”.

Optogenetik är en ljusdriven metod att studera nervcellers aktivitet, som har fått stort genomslag i forskningen kring hjärnans så kallade belöningssystem. Det skriver forskarna Stéfano Pupe och Åsa Mackenzie i en översiktsartikel i tidskriften Trends in Neuroscience.


Åsa Mackenzies forskargrupp vid institutionen för neurovetenskap använder optogenetik för att studera ”ventral tegmental area”, VTA, som är en central region i hjärnans så kallade belöningssystem. Det är VTA som bildar och skickar ut dopamin, ”belöningssignalen”.  

– Med ljus och ljuskänsliga kanaler insatta i hjärnan kan vi sätta på och stänga av nervcellers aktivitet genom att sätta på och stänga av ljuset. Vi kan därmed korrelera nervcellers aktivitet med olika beteenden, berättar Åsa Mackenzie.

Forskarna använder tekniken för att studera hur våra minnen kopplade till positiva och negativa erfarenheter guidar målinriktade beteenden och beslut.

Styr målinriktade beteenden

När hjärnans nervceller som styr dessa målinriktade beteenden, till exempel belöning och aversion, inte fungerar normalt kan man drabbas av schizofreni och depression. Beroende av till exempel alkohol och droger är en annan sjukdom där belöningssystemet har satts ur spel.

– Eftersom VTA är såpass central för belöningssystemet och dess funktioner är det här ett väldigt intensivt forskningsfält. Forskningen har varit inriktad på nervceller som använder en specifik signalsubstans. Detta görs med hjälp av ”transgena" tekniker i djur som möjliggör att bara utvalda nervceller aktiveras av ljuset.

Ny genetisk kunskap

I artikeln beskriver Åsa Mackenzie och Stéfano Pupe de studier som hittills har gjorts men ger också förslag hur ny genetisk kunskap kan användas i forskningen om VTA. Till exempel finns forskning om Parkinsons sjukdom och vilka DNA-segment som är viktiga för dopamincellernas produktion och överlevnad. Att koppla ihop dessa två forskningsområden skulle ge flera synergieffekter, menar Åsa Mackenzie:

– Genom att öka selektiviteten och flexibiliteten i VTA-försöken tror vi att forskningen kan nå ännu längre i att ta reda på hur VTA-kretsarna fungerar och vad som inte fungerar i olika neuropsykiatriska tillstånd.

---

FAKTA:

Annica Hulth

Prenumerera på Uppsala universitets nyhetsbrev

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

Uppsala universitet på facebook
Uppsala universitet på Instagram
Uppsala universitet på Youtube
Uppsala universitet på Linkedin