Flyktingpraktikanter på plats
Uppsala universitet har som statlig myndighet i uppdrag från regeringen att ta emot ca 30 nyanlända flyktingar som praktikanter per år fram till och med 2018. Flera av fakultetens institutioner har erbjudit eller fått förfrågan om praktikplatser och några redan hunnit ta emot praktikanter.
Institutionen för fysik och astronomi var intresserad att få information om hur många nyanlända flyktingar det fanns i närområdet med fysikutbildning i bagaget och hur institutionen kunde hjälpa till att få ut dem på arbetsmarknaden. Institutionens ämneskoordinator, Lisa Freyhult, kontaktade universitetets samordnare för initiativ för nyanlända, Elisabet Nihlfors, och diskuterade möjligheter att erbjuda utbildning. De fick då rådet att ta emot praktikanter, som det snabbaste sättet att göra något. En bonus, tänkte de, var att de då skulle lära sig något om gruppen.
– Vi bad alla tänka efter om de hade något projekt som de skulle vilja ha utfört. Vi fick ihop tio olika projekt varav många var sådana vi aldrig fick tid till själva, berättar Lisa Freyhult, samordnare av praktikplatserna.
Praktikplatserna lämnades in till arbetsförmedlingen innan sommaren men än så länge har bara en blivit matchad. Det ger dock inget absolut svar på hur många nyanlända flyktingar det finns i närområdet med fysikbakgrund då alla inte kommer ifråga för en praktikplats. De måste till exempel ha fått uppehållstillstånd och inte ingå i någon annan insats som tex “korta vägen”.
Praktikanten heter Kotiba Khalifa, gymnasielärare i fysik från Syrien, och har precis påbörjat ett tre månaders långt projekt där han ska utveckla övningar i MATLAB för mekanikundervisningen. Susanne Mirbt är huvudhandledare för Kotiba.
– Förutom att få hjälp att utföra det här projektet så känns det bra att kunna bidra till en snabbare integration och det är också intressant för oss att få ta del av Kotibas erfarenheter. Han väljer medvetet att enbart prata och läsa på svenska och måste förutom ett nytt språk även repetera en del fysik inför uppgiften samt lära sig en för honom ny programvara. Handledningen kommer att ta tid men jag försöker skaffa ett handledarlag som hjälper till. Jag tror det kommer att gå bra, berättar Susanne Mirbt.
Kotiba är väldigt glad över att ha fått praktikplatsen:
– Förutom möjlighet att öva på min svenska så får jag väldigt värdefull information om vilka valmöjligheter det finns för mig att gå vidare som fysiker på den svenska arbetsmarknaden. Jag kommer till att börja med troligen göra ett examensarbete under nästa termin för att få ut en svensk kandidatexamen.
Vid institutionen för teknikvetenskaper har man tre praktikanter. En av dem, Ibrahim Alaff, kommer från Gaza där han har arbetat som lärare och forskare inom projektledning. Han har nu en praktikplats på avdelningarna för industriell teknik och kvalitetsteknik där han får jobba med liknande uppgifter. Lars Ericsson är biträdande handledare för Ibrahim.
– Vi är mycket nöjda med Ibrahim. Han fungerar som vilken lärare som helst och håller kurser i projektledning. Då han pratar bra engelska och kurserna ges på engelska så är inte språket något problem. Han delar sin tjänst mellan vår verksamhet på Ångström och på campus Gotland. Han tillför kunskaper inom bland annat risk management - hur man hanterar externa risker i projekt. Hans erfarenheter från mellanöstern och Gaza ger där ett nytt perspektiv. Han har också presenterat intressanta idéer på nya kurser, som vi nu diskuterar vidare. Vi hoppas kunna anställa honom i någon form efter att praktiktiden är slut berättar Lars Ericsson.
Ibrahim är utbildad maskiningenjör med en masterexamen i projektledning och med 17 års arbetslivserfarenhet inom projektledning. Han hade just startat en doktorandutbildning på universitetet i Tel Aviv när han var tvungen att fly från landet tillsammans med fyra av sina barn.
– Uppsala universitet var överst på min önskelista av arbetsplatser att få göra praktik på. Jag trivs väldigt bra. Största utmaningen är att lära mig det svenska sättet att göra saker på. Svenskar är så snälla och talar inte tydligt om ifall man gör fel. Känns som om man går omkring på en is utan att veta hur tjock den är och där man måste lära sig tolka de små signalerna för att veta om man är på rätt väg eller inte.
Marie Chajara Svensson