"Vårt behov av fakta är omätligt"

Krönika

"Samhällsdebatten ger allt oftare anledning att uppmärksamma företeelser som faktaresistens och kunskapsmotstånd. När allt fler debattörer koketterar med okunnighet och ignorerar motsägande fakta blir behovet av sakkunnig expertis ännu större", skriver Dan Larhammar, professor i molekylär cellbiologi vid institutionen för neurovetenskap.


Dan Larhammar, Uppsala universitet

Samhällsdebatten ger allt oftare anledning att uppmärksamma företeelser som faktaresistens och kunskapsmotstånd. När allt fler debattörer koketterar med okunnighet och ignorerar motsägande fakta blir behovet av sakkunnig expertis ännu större.

Något år tillbaka listade Språkrådet Faktaresistens bland nyorden: Förhållningssätt som innebär att man inte låter sig påverkas av fakta som talar emot ens egen uppfattning, som i stället grundas på till exempel konspirationsteorier. Kunskapsmotståndet är särskilt uttalat bland dem som får sina ingrodda favorituppfattningar motsagda.

Listan över faktaresistenta pseudovetenskaper är lång – exempelvis astrologi, parapsykologi och kreationism (skapelsetro). Kunskapsmotståndet är också stort bland alternativmedicinska utövare av homeopati, antroposofisk medicin (med astrologi) och bioresonansterapi.

Faktaresistensen har spridit sig till en för mänskligheten livsavgörande fråga: den globala uppvärmningen. De som framhärdar som klimatförnekare uppvisar samma ignorerande av forskningsresultat. Flera politiker har avslöjats ha stora brister i faktaunderlag och konsekvensanalyser. När vi trodde att det inte skulle kunna bli värre eskalerade den amerikanska presidentvalskampanjen med några av de värsta exemplen på faktaresistens någonsin i sådana sammanhang. Och som om Donald Trumps egna villfarelser inte vore nog planerar han nu att omge sig med personer vars brist på vetenskapligt synsätt gör att de kan beskrivas som ett skräckkabinett.

Många bedömare har ondgjort sigöver den allt mer utbredda bristen på fakta och logik i samhället. Vad är det som gör att många personer kan blåljuga och tillåts komma undan med det? Varför förförs väljarna av bluffar? Otvivelaktigt arbetar både journalister och forskare i motvind när de ska förmedla fakta om världen. Även här i Sverige tycks journalister ha svårt att tränga igenom de fraser som mediatränade politiker envetet upprepar. Frågorna som ställs tar ofta ett halvt steg tillbaka snarare än borrar djupare, kanske för att journalisterna är rädda att framstå som partiska.

Pseudovetenskaper frodas i tv-kanalernas morgonsoffor och bedrägligt regisserade parapsykologiska program. Mediadramaturgin innebär ofta att två motsatta uppfattningar ställs mot varandra varigenom den ovetenskapliga ges falsk legitimitet genom att den kan förefalla lika etablerad.

Den viktigaste rollen har de som gör faktakoll. Vid enstaka tillfällen satsar nyhetsredaktioner på denna uppgift. Dessvärre är den svår och kostsam, men det är ingen slump att några av de senaste årens största mediahändelser är avslöjanden som gjorts av journalister som fått gräva - djupt och länge.

Även forskarna måste naturligtvis stå till tjänst. Helst bör forskare aktivt erbjuda sin expertis för mångsidig analys och kvalitetsbedömning av påståenden. Så gott som varje nyhetsinslag med intervju av en sakkunnig skänker en djupare förståelse. Det behövs fler oberoende experter som är villiga att ge kommentarer om ekonomi, förvaltning, naturvård, livsmedelsproduktion, sjukvård och mycket mer för att bredda perspektivet på varje braskande nyhet.

Det borde kunna bli ett nyårslöfte– medan vi låter Alf Henriksons vers ”Allmänna genvägen” tjäna som ständig påminnelse:
Att ta reda på fakta - går sakta,
men se saker i stort - går fort.

Dan Larhammar
professor i molekylär cellbiologi
institutionen för neurovetenskap
Uppsala universitet.


Läs mer

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
youtube
linkedin