Miljonregn över miljörättsprojekt

Professorn i miljörätt Jan Darpö vid Juridicum, jur. dr Maria Forsberg vid samma institution samt Jonas Sandström från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, deltar i miljörättsprojektet ”Artskydd och beslutsprocesser”, som av Naturvårdsverket nu tilldelas 3 287 687 kronor.

Projektet, som är ett samarbete mellan rättsvetare och ekologer, avser att närmare utreda och analysera hur naturvetenskaplig kunskap används och kan användas i miljöbeslutsprocesser, både på myndighetsnivå och i domstolar. Miljöbeslut handlar ofta om att tillåta verksamheter med utsläpp och annan miljöpåverkan eller om hur naturens resurser får brukas utan att det äventyrar miljön för nutida och framtida generationer. Det är ofta förenat med stor osäkerhet att bedöma vilken miljöpåverkan en verksamhet kan få, både på kort och på lång sikt. Sambanden i naturen är mycket komplicerade och det är svårt att förutse effekterna av t ex en skogsavverkning eller ett utsläpp av farliga kemikalier.

För att mer konkret illustrera hur kunskap hanteras i miljöbeslutsprocesser har två skilda typsituationer valts som båda påverkar skyddet av arter, nämligen tillstånd till vindkraftparker och skogsbruk. Det grundläggande regelverket till skydd för arterna utgår från EU:s så kallade naturvårdsdirektiv och är gemensamt för båda situationerna. Vad som skiljer är genomförandet; i den första situationen en öppen tillståndsprövning där allmänheten och externa experter deltar och som avslutas med ett beslut, i den andra ett samråd mellan myndigheter med liten insyn och som ofta avslutas utan ett formellt ställningstagande.

Juridicums professor i miljörätt Charlotta Zetterberg har tillsammans med kollegorna docenten Anna Christiernsson, doktoranden Yaffa Epstein samt Guillaume Chapron från SLU fått 4 767 419 kronor från Naturvårdverket för sitt projekt ”Naturskydd och dispenser”.

Kort om projektet: Det är inte troligt att miljömålen om biologisk mångfald kommer att uppnås till år 2020. Enligt det svenska Naturvårdsverket uppnår hälften av arterna och tre fjärdedelar av de naturtyper som Sverige är skyldig att skydda i enlighet med EU:s livsmiljödirektiv inte gynnsam bevarandestatus. Olika styrmedel ska uppfylla dessa förpliktelser men har hittills misslyckats. Möjliga orsaker kan vara att miljölagstiftningen är otillräcklig, att målen i sig inte står sig i förhållande till andra intresseavvägningar eller att genomförandet på andra sätt brister. Den svenska miljöbalken ska tillämpas så att bevarandet av biologisk mångfald främjas och sammantaget framstår det som att det här finns ett starkt skydd. Men potentiellt skadliga aktiviteter kan ändå tillåtas under särskilda omständigheter.

Syftet med denna studie är att analysera hur reglerna om biotopskydd och artskydd tillämpas av länsstyrelser och kommuner vid prövningar av dispenser. Särskild uppmärksamhet får tillämpningen av miljöbalkens regler om skyddsåtgärder och platsval liksom den rimlighetsavvägning som ska ske. Här saknas vägledning från domstolarna vilket riskerar att leda till åtgärder som inte är kostnadseffektiva för att nå miljömålen. Ambitionen är att dra slutsatser om vad som främjar eller hindrar måluppfyllelse och rättssäkerhet i dispensbesluten och att ge rekommendationer om hur styrmedlen kan förbättras.

Mer om Naturvårdsverket