”Att lyfta blicken”
Krönika
Det är en ynnest att varje dag få gå till arbetet och finna sig omgiven av så många människor med liknande och kompletterande intressen. För det är ju just i samtalet oss emellan som nya tankar föds, skriver Hans Ellegren, professor i evolutionsbiologi.
Det kan vara svårt att se skogen för alla träd. Inom forskningen finns en särskild utmaning kopplad till talesättet. Vi vill ju gärna dissekera all information och söka ny kunskap in i detalj. Samtidigt gäller det att se helheten och de större perspektiven. Att förklara fenomen genom att bryta ned dem i mindre frågeställningar utgör en typ av vetenskaplig ansats. En annan är att försöka se helheten och de större perspektiven. Båda ansatserna behövs men kanske den senare är lättast att glömma bort.
Vid Evolutionsbiologiskt Centrum studerar vi livets utveckling. Det är pusselbit efter pusselbit som läggs, och bitarna blir allt mindre, t ex de allra minsta beståndsdelarna av ”livets molekyl”, DNAt. Bokstavligen behöver vi lyfta blicken för att kunna se skogen när djur och växters biologi kartläggs in i minsta kapillär!
Att lyfta blicken har också en annan dimension inom universitetet. Som med andra förmåner i vårt samhälle är det lätt att ta den vetenskapliga och kollegiala miljön för given. Men det är ju långt ifrån så. Vårt universitet vilar på en grund som spänner över ett halvt millennium. Det är ett ogreppbart och närmast oändligt tankearbete som gått i arv och ackumulerats till att ge Uppsala universitet den dragningskraft och lyskraft som kännetecknar oss idag. Tack vare det söker sig ständigt nya generationer av duktiga studenter och forskare från hela världen hit.
Det är en ynnest att varje dag få gå till arbetet och finna sig omgiven av så många människor med liknande och kompletterande intressen. För det är ju just i samtalet oss emellan som nya tankar föds, och till detta bidrar studenter, doktorander, post-docs och lärarkollegor. Tänk vilken enorm mängd klokskap som är samlad inom en och samma organisation.
Under det fragment av universitetets historia som vi bär stafettpinnen kan det kanske – under dagar då det av någon anledning tar emot – hjälpa att påminna sig om förmånen att få vara en del av något större. Och inte bara det, någon står ju för kalaset också. Med glimten i ögat avslutade en av våra tidigare doktorander sin disputationsakt med en bild från en paus (under lättsamma former) i avhandlingsarbetet. Bildtexten löd ”Swedish people pay me for this!”.
Hans Ellegren
professor i evolutionsbiologi
institutionen för ekologi och genetik, evolutionsbiologi
Uppsala universitet