”Men varför bara kvinnor?”
Krönika
WoMHeR är Uppsala universitets nya centrum med fokus på att behandla och förhindra kvinnors psykiska ohälsa. ”Men varför bara kvinnor?” undrar någon. Svaret är klart som korvspad, skriver Lisa Ekselius, professor och överläkare i psykiatri.
Varför bara kvinnor? Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag fått den frågan. Och efter att konsistoriet i december förra året fattade beslut att inrätta WoMHeR har frågorna duggat allt oftare.
WoMHeR, vad är det? - undrar någon. WoMHeR är en förkortning av Women’s Mental Health during the Reproductive lifespan – ett alldeles nyinrättat centrum med stöd från Rektor och samtliga vetenskapsområden. Syftet är att fokusera på vår tids största folksjukdom – psykisk ohälsa. Målet är att generera kunskap om vad den beror på, hur den ska behandlas och hur den ska förhindras.
Men varför bara kvinnor? Jo därför att den oroande ökningen av psykisk ohälsa i befolkningen är störst bland kvinnor, särskilt unga kvinnor. Vi vet sedan länge att den psykiska hälsan ser olika ut hos män och kvinnor – betydligt fler kvinnor drabbas av depression och ångestsjukdomar medan män oftare har alkohol och drogproblematik.
Skeenden under de barnafödande åren har en mycket stor inverkan på en kvinnas liv, sett från såväl ett socialt som ett jämlikhetsperspektiv. Känsligheten för psykisk ohälsa och sjukdom ökar under graviditet och efter barnafödande. Detta illustreras av att sjukskrivningstalen för kvinnor blir markant högre efter det första barnets födelse. Dessutom kan psykisk sjukdom runt tiden för barnafödande leda till konsekvenser för barnets anknytning och känslomässiga utveckling.
Vid Uppsala universitet finns många forskare med unik vetenskaplig kompetens inom samtliga vetenskapsområden och som har ett stort engagemang för forskningsfrågor som direkt eller indirekt rör psykisk ohälsa hos kvinnor. WoMHeR:s uppgift är nu att samordna dessa krafter till en tvärvetenskaplig kraftkälla och förstärka nätverk där komplexa forskningsfrågor kan belysas ur olika perspektiv. Målet är mer evidensbaserad kunskap som kan ligga till grund för framtida strategiska beslut.
När detta publiceras, den 8 mars 2020, firar vi den internationella kvinnodagen. Planer på en kvinnodag uppkom redan i början av tidigt 1900-tal och först ut var amerikanska socialistpartiet 1909. Initiativet följdes av många nationer och syftet var framför allt att driva politiska frågor. Vid FN:s första internationella kvinnokonferens 1975 i Mexiko framfördes en idé om att instifta en internationell kvinnodag och beslut togs av ett par år senare av FN:s generalförsamling. Sedan den 8 mars 1978 finns den internationella kvinnodagen med på FN:s lista över högtidsdagar.
Den 19 november 1999 instiftades en internationell mansdag. Den fokuserar på mäns hälsa, förbättrade genusrelationer och verkar för att lyfta fram positiva manliga förebilder. Vem vet – en vacker dag kanske det också finns ett centrum med fokus på mäns psykiska hälsa. Det vore väl bra!
Men nu gäller det WoMHeR. Och varför bara kvinnor? Jag tycker det är klart som korvspad.
Lisa Ekselius
föreståndare, WoMHeR
professor och överläkare i psykiatri
Uppsala universitet