EU-projekt om återvändandeprocessen för migranter i Europa

I flera publicerade rapporter tillskrivs bristerna i återvändandepolitiken till olika interna och externa faktorer. Några exempel är inkonsekventa tolkningar av EU:s regler, avsaknad av korrekta kopplingar mellan återvändande- och asylpolitik samt bristen på harmonisering av politiken och samordning mellan medlemsstaterna. För att ta itu med dessa utmaningar efterfrågar Europeiska kommissionen i den nya pakten om migration och asyl, (EC 2020: 2) en tydlig ansvarsdelning för "snabbt och effektivt återvändande".

Undersöker förväntningar och resultat

Projektet "GAPs" övergripande mål är att undersöka förväntningar på och resultat av EU:s återvändandepolitik. GAPs syftar till att undersöka återvändandeprocessen för migranter genom att studera policyn, styrning och upplevelser hos och mellan skilda aktörer, däribland migranterna själva.

– GAPs granskar bristerna i EU:s styrning av återvändande med både dess interna och externa dimensioner, analyserar hinder för internationellt samarbete samt belyser migranternas perspektiv för att förstå deras kunskap om återvändandepolitik, ambitioner och erfarenheter, säger Önver Cetrez, projektledare för GAPs och professor i religionspsykologi vid Uppsala universitet.

– Genom att titta närmare på styrning, samarbete och skilda aktörers agerande kan projektet föreslå nya vägar för internationellt samarbete, bidra med rekommendationer för intressenter och utforska alternativa vägar till återvändande för migranter.

Samarbete med transit- och ursprungsländer

Problemet är dock vad som utgörs av effektiv återvändande och samordnat förhållningssätt, för vem och hur effektivitet kommer (eller kan) mätas. Politiskt arbete och vetenskaplig forskning visar att EU behöver samarbeta med transit- och ursprungsländer samt migranter för att uppfylla sina mål för återvändande och återtagande. Tredje land visar emellertid ofta ovilja att samarbeta med EU och dess medlemsstater, särskilt när det gäller att underteckna återtagandeavtal.

– Ur migranternas perspektiv fokuserar politiken alltför lite på deras oro, erfarenheter och dynamik i migrationsresan. Det finns alltså klyftor mellan dynamiken i migrationsprocesser, återvändandepolitikens prioriteringar och intressena hos de parter som förväntas samarbeta, säger säger Soner Barthoma, projektkoordinator vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om religion och samhälle (CRS) vid Uppsala universitet.

Både skrivbordsforskning och etnografiskt arbete

GAPs tillämpar en multidisciplinär, kvalitativ och kvantitativ jämförande forskning, med fältarbete i 13 länder i Europa (Tyskland, Sverige, Polen, Grekland), Afrika (Nigeria, Tunisien, Marocko) och den bredare Mellanöstern (Turkiet, Georgien, Irak, Jordanien, Afghanistan). Datainsamlingen består etnografiskt fältarbete och enkätstudier i de utvalda länderna.