Människorna som dog på Vasa
Trots att de som omkom vid Vasas förlisning legat 333 år på havets botten kan deras dna avslöja hur de såg ut, vilka sjukdomar de hade anlag för och hur de var som personer. Foto: Marcus Holmquist
Den 10 augusti 1628 sjönk örlogsfartyget Vasa på sin jungfrufärd. Ett 30-tal personer följde med henne i djupet. Väldigt lite är känt om vilka de var. I ett samarbete mellan Vasamuseet och Uppsala universitet använder sig forskarna av modern dna-teknik för att ta reda på så mycket som möjligt om de här människorna. Arbetet leds av Marie Allen som är professor i forensisk genetik.
– Ett av de roligaste resultaten är att den individ som tidigare kallades Gustav nu fått arbetsnamnet Gertud och en ny rekonstruktion har gjorts av Oscar Nilsson. Det är baserat helt och hållet på att vi har sett att dna:t säger att det här är en kvinna, säger Marie Allen.
Kvarlevorna efter Gertrud hittades på undre batteridäck strax för om stormasten på styrbords sida. Hon låg i princip vid foten av en lejdare så troligtvis hade hon försökte ta sig upp men inte hunnit.
– Inom forskningen så börjar man nu uppmärksamma att kvinnor nog var vanligare på krigsfartyg än vad man kanske har trott. De var ju inte där som soldater eller båtsmän men det verkar inte ha varit helt ovanligt att de följde med som hustrur och kanske också i andra roller, berättar Anna Maria Forssberg som är docent i historia och forskare på Vasamuseet.
Utseende och egenskaper
Kön är bara ett exempel på vad som går att få svar på genom att undersöka dna. Även om hur någon såg ut och var som person går att utläsa.
– Vi kan bland annat se anlag för musikalitet. Vi kan se om en person är vad vi kallar för en sensationssökare som gillar utmaningar. Man kan också se saker som huruvida en person gillar att äta koriander eller inte. Andra smakegenskaper går också at se. Vi kan se om en person har vått eller torrt öronvax. Det kanske inte är så där jätteviktig information, men det går att se, förklarar Marie Allen.
Från Vasamuseets sida hoppas på de att forskningsprojektet ska leda till massor av nya spännande resultat. Förutom kartläggning av dna görs även nya isotopanalyser och en osteolog undersöker benen.
– Vi tittar själva arkeologiskt och undersöker vilka föremål som hittades nära skeletten. Allt det här hoppas vi ska göra att vi kommer människorna närmre. Tack vare Marie och hennes forskarlag så har vi ju redan kommit närmre för vi vet hur de såg ut. Det gör ju någonting med oss när vi vet att den här personen hade blont hår eller rött hår. Det gör att vi får en ny bild av dem, säger Anna Maria Forssberg.
Ny utställning
De nya resultaten kommer små småningom att presenteras i en helt ny utställning.
Projektet bidrar inte bara till ny kunskap om Vasas historia. Tekniken och metoderna som utvecklats har hjälpt till att flytta fram gränserna för vad som är möjligt även när det gäller nutida fall.
– Vi jobbar jättemycket med kriminalteknisk dna-analys och forskning kring det för att få bättre metoder och bättre upplösning av fall. Det vi har lärt oss av de här svåra materialen, att hantera nedbrytning, skador och små mängder, det kan vi applicera direkt i vår kriminaltekniska forskning där vi kan hjälpa till att lösa mer aktuella ärenden och fall än de här, säger Marie Allen.