Svalbard – den globala uppvärmningens bullseye
Veijo Pohjola och hans kollegor har startat ett islaboratorium på Svalbard där de gör mätningar varje år. Foto: Veijo Pohjola
Mätningar har visat att Svalbard i Norra ishavet är det område på jorden som värms upp allra snabbast. Veijo Pohjola, professor i naturgeografi har sedan 1997 studerat isarna på ögruppen. Under de snart 30 år han följt utvecklingen har han sett hur landskapet förändras.
– Vi kallar det för ”bullseye” av global uppvärmning. Det här området har värmts upp sex grader sedan början av 1900-talet. Vid en station som heter Karl XII:s ö är uppvärmningen ungefär 2,7 grader per tio år. Så det går otroligt fort och orsaken till detta det är att Nordatlanten värms upp väldigt mycket och skickar varma vattenmassor upp mot Barents hav som ger en snabb förändring av temperaturinnehållet, säger Veijo Pohjola.
Han och hans forskarkollegor försöker främst förstå hur ismassorna på Svalbard påverkas av det att det blir allt varmare.
– Vi har faktiskt startat ett isobservatorium där uppe där vi gör olika typer av analyser. Så vi mäter väder, temperaturen i isen och hur mycket is det finns där. Varje år åker vi dit och gör de här undersökningarna. Och sedan gör vi beräkningar på hur ismassan rör sig, hur den smälter av och vad som kan ske i framtiden, förklarar Veijo Pohjola.
Isen är som ett arkiv
Han intresserar sig också för själva isens innehåll. Inlandsisar fungerar nämligen som miljö- och klimatarkiv. Genom att studera kemiska substanser som lagrats i isen – det handlar om både organiska och oorganiska föreningar – går det att följa förändringar mycket lång tid tillbaka. Till exempel är det möjligt att se hur människan genom utsläpp och annan aktivitet påverkat atmosfärens kemiska sammansättning.
– När jag började som glaciolog och jobbade med min avhandling på 80-talet så räknade man bara på vad som hände på ytan. Det var lätt att mäta, det kunde vi observera. När satelliterna kom så kunde vi göra observationer över jättestora ytor. Men vad vi inte såg det var att oceanerna värmdes upp. Och genom att de värms upp får man smältning underifrån. Det var kanske inte förrän tio år sedan vi började få bra data på det där, säger Veijo Pohjola.
Avsmältningen accelererar
I och med att isen smälter underifrån går avsmältningen betydligt snabbare än vad som tidigare varit känt. Det kan Veijo Pohjola också bekräfta genom sina egna observationer. Bland annat har han och hans kollegor kunnat se att smältningen av den nedre delen av glaciäreren ökat markant och accelererar från år till år.
Att vintrarna blivit varmare har också gjort det mer komplicerat att utföra arbetet.
– När jag började åka dit 1997 då så kunde man ta sig på tre timmar till isfältet där vi jobbar genom att man körde på fjordarna som var stadiga och stabila med jättetjock havsis. Men det där förändrades ganska snabbt. Så kanske tio år efter att jag började så var man tvungen att varje år planera vilken väg man skulle ta och idag är det helt omöjligt. Isen är för tunn om det ens finns is. Så nu får man köra långa omvägar så att det som tog tre timmar att köra upp till arbetsplatsen tar nu minst tio timmar, säger Veijo Pohjola.
Åsa Malmberg