”I medeltidens början valde man inhemska namn”

Porträttbild av Lasse Mårtensson

Lasse Mårtensson är intresserad av runor och äldre tiders personnamn och har nu skrivit en bok om vad folk i Sverige hette under medeltiden. Foto: Mikael Wallerstedt.

Vad skulle du ha döpt dina barn till om du levt på medeltiden? Och vad skulle du själv ha hetat? I sin bok Personnamnen i de medeltida svenska runinskrifterna har Lasse Mårtensson, professor i nordiska språk, tittat närmare på vad folk hette vid den här tiden.

Vilka var de vanligaste personnamnen för 900 år sedan?

– Man ska komma ihåg att det bara är en bråkdel av den tidiga medeltidens befolkning i Sverige som har fått sina namn bevarade i skrift, så den generella bilden av personnamnsskicket under denna tid är oklar. Men utifrån de källor som faktiskt har bevarats är det flera av vikingatidens frekventa namn som fortfarande är vanliga under den tidiga medeltiden, som Björn, Olaf och Sven. Vissa inlånade namn börjar också bli vanliga, som till exempel Johan och Magnus. Tyvärr är antalet belagda kvinnonamn lågt från denna tid, och det är svårt att säga något om deras frekvens. Samtidigt är det tydligt att det är de inhemska kvinnonamnen, med hävd från vikingatiden, som används också nu. Några sådana exempel i materialet jag undersökt är Bothild, Ragnhild och Tora.

Vad är utmärkande för personnamnen under medeltiden?

– Om man räknar medeltiden från vikingatidens slut fram till reformationen kan man se att det svenska personnamnsskicket genomgår en stor förändring under denna period. Under den tidiga medeltiden, som alltså är i fokus i min bok, är likheten med vikingatidens personnamnsskick tydlig. Man hade till största delen inhemska namn, varav vissa finns kvar medan många har försvunnit. Efterhand under medeltidens gång kommer många inlånade namn, till att börja med främst kristna namn, och senare också många tyska namn. Kristna namn som förekommer är – förutom det redan nämna JohanBenedikt, Kristin och Margareta. De tyska namnen är få i mitt källmaterial eftersom ristningarna är så pass tidiga, men Engelbrekt är ett exempel.

Vad för sorts runinskrifter har du studerat?

– Medeltidens runinskrifter är av ett delvis annorlunda slag än vikingatidens minnesinskrifter i sten. Det finns steninskrifter ristade till minne av döda släktningar också från medeltiden, men de är utformade som medeltidens gravmonument. Sedan finns det ristningar i kyrkomiljöer, till exempel på väggarna i putsen. Ibland finns namn inristade där. Till sist finns det ristningar på olika typer av lösföremål, som skålar, knivskaft och liknande. Också där återfinns ofta namn.

Var det något under arbetet som förvånade dig och i så fall vad?

– Det var förvånande att det i materialet fanns en så pass stor mängd namn som var ovanliga i övrigt, under vikingatiden och den senare delen av vikingatiden. Hit hör exempelvis Aldulv, Bänkfrid, Daglang och Dyrmod. Dessutom finns det ett säkert exempel på att Maria används som personnamn. Vid denna tid var det ovanligt att folk hette Maria, sannolikt på grund av att det uppfattades som för heligt.

Varför har du skrivit boken?

– Jag intresserade mig för detta område av flera skäl. Jag är intresserad av runor och personnamn i äldre tid, och just i medeltidens runinskrifter fanns ett intressant material i båda avseendena.

Åsa Malmberg

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
youtube
linkedin