Genetiska mångfalden minskar men utvecklingen kan bromsas

För att en art ska kunna anpassa sig till förändringar i sin omgivning är en stor genetisk variation mellan individer avgörande. Ju större mångfalden är, desto större är sannolikheten att vissa gener gör exempelvis en växt mer motståndskraftig mot torka eller ett djur bättre anpassat till högre temperaturer. Dessa gener kan sedan föras vidare till kommande generationer och bidra till artens överlevnad.

Ett internationellt forskarteam, där bland annat Uppsala universitet, Stockholms universitet och Naturvårdsverket ingår, har analyserat genetiska förändringar hos 628 arter under en period på över 30 år. Studien bygger på data från mer än 80 000 vetenskapliga artiklar och visar att den genetiska mångfalden globalt minskar, särskilt bland fåglar och däggdjur. Samtidigt finns det bevarandeåtgärder som visat sig vara effektiva.

– Överlag visar studien att det finns effektiva metoder för bevarande och data som gör det möjligt att strategiskt rikta åtgärder. Men då måste den genetiska komponenten övervägas, säger Sara Kurland, postdoktor vid Institutionen för geovetenskaper och en av forskarna bakom studien.

Motverka inavel

Av de fem åtgärder som lyfts fram är den första tillskott av individer. Det kan motverka förlust av genetisk variation i en populations.

I vissa fall krävs att enskilda individer tas bort eller begränsas. Till exempel kan det göras för att undvika att några få individer förökar sig oproportionerligt mycket vilket kan leda till inavel.

En annan gångbar åtgärd för att motverka att populationer blir för små och inavlade är att skydda deras habitat. En insats som omnämns är återställandet av ekosystem så som våtmarker.

I de fall en art lider av sjukdomar, konkurrens eller predation från en annan art kan kontroll av den andra arten hjälpa. Den svenska fjällräven är ett exempel på en art reducerats till små populationer på grund av jakt och där återhämtning hämmas av konkurrens från rödräven.

Alarmerande men hopp finns

Den sista åtgärden som nämns är införande eller återinförande av populationer. Det är en omdiskuterad insats, men kan i vissa fall förhindra nedgång i genetisk variation.

– Studien visar på att förlusten av genetisk variation är utbredd vilket är alarmerande, men verktygen för att motverka vidare förlust finns, vilket är hoppfullt. Så en förhoppning är att detta sammantaget kan leda till agerande, främst att genetisk variation beaktas i bevarandeåtgärder. Jag personligen hoppas att våra politiker tar del av detta och ger ökade resurser till naturvårdsarbete så som övervakningsprogram, säger Sara Kurland.

Malin Eivergård