Han lär känna djuren genom deras gener

På väggen i Leif Anderssons rum på Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi hänger en tavla med färgglada grisar. Den är ritad av en student och handlar om en studie där Leif Andersson korsade tamgrisar med vildsvin. Vad han då ville undersöka var vilka genetiska förändringar som sker när en vild art förvandlas till ett tamdjur.

Frågorna om hur olika gener och genvarianter styr egenskaper är själva grunden i hans forskning.

– Jag började med det jobbet i slutet av 80-talet. Det var ju då man började använda gentekniken för att studera sjukdomar hos människor kopplat till gener men jag var en pionjär i att använda det här för att förstå de genetiska förändringar som har skett hos husdjur, säger Leif Andersson.

Att bli forskare var inte något han som ung haft en tanke på. Men av en slump fick han en tjänst som forskningsassistent på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

– Jag insåg att vi kan lära oss väldigt mycket om genetik och egenskapers genetik tack vare husdjuren. Det beror på att under de senaste tiotusen åren har människan förändrat våra växter och djur efter hur vi vill använda dem. Så det jag insåg under de här åren var att husdjuren är en modell för att förstå evolutionära förändringar eftersom vi så tydligt kan se när nya egenskaper dyker upp, berättar Leif Andersson.

Hittade gener för hästars färg

Han började han göra genomkartläggningar för att ta reda på hur husdjuren påverkats på molekylär nivå av aveln.

– Min avhandling handlade framför allt om genetisk kartläggning på häst. Vi kartlade bland annat gener för pälsfärg: fuxfärg och det vi kallar för konstant skimmel. Så vi gjorde väldigt tidigt jämförande genomik och jämförde genkartan för hästar med genkartan för mus till exempel och så kunde vi förutsäga några av färgvarianterna på häst, motsvarande färgvarianter på mus. Genomet är ganska konserverat mellan olika arter, förklarar Leif Andersson.

Efter disputationen 1983 startade han upp sin egen forskargrupp och placerades på Wallenberglaboratoriet vid Uppsala universitet. Det här kom att bli en enormt betydelsefull tid i hans karriär. Här fanns många andra unga lovande forskare som precis som han ville utforska möjligheterna och tänja gränserna för den nya gentekniken. Många av dem skulle komma att bli världsledande inom sina fält, däribland den blivande Nobelpristagen Svante Pääbo, som då var doktorand.

– Det blev en väldigt kreativ miljö där man fick den här känslan att allt är möjligt att göra, minns Leif Andersson.

Vandrar mellan olika arter och frågeställningar

Den inställningen har han behållit och nyfiket kastat sig in nya projekt. Genom åren har han till exempel kartlagt vilka gener som ligger bakom hästars gångarter, fjäderfärg hos höns, vilka mekanismer som reglerar muskelmassan hos grisar samt kartlagt hur kaniner blev tama och vilka gener som styr att de kan hoppa.

– En del forskare är kanske väldigt fokuserade på en sak, att man jobbar med en art medan jag har sett på vilka möjligheter det finns för att använda den här tekniken och upptäcka något nytt spännande. Så jag har vandrat mellan olika arter och frågeställningar, säger han.

Under senare år har Leif Andersson ägnat mycket av sin tid till att studera sill och strömming som trots olika namn hör till samma art. Intresset för fiskarna har han burit med sig ända sedan biologistudierna vid Stockholms universitet i slutet av 1970-talet då han skrev sitt examensarbete på dem. På den tiden var det inte möjligt att utröna hur sill och strömming skilde sig åt genetiskt så där och då blev det inga vidare fiskstudier. Men tankarna om att lösa gåtan övergav han inte.

Återvände till sill och strömming

2010 hade teknikutvecklingen kommit så långt att det blivit möjligt att sekvensera hela arvsmassan från vilken art som helst. Då kände han att det var dags att göra ett nytt försök.

– När vi började med de här studierna fick man intrycket av att alla sillar tillhör samma population. Men det vi har lärt oss nu är att de är uppdelad i många mindre populationer, delpopulationer, som har sin specifika anpassning. Det som är mest kritiskt för en sillpopulation är hur framgångsrik leken är. Man kan säga att olika bestånd av sill och strömming bestäms av lekplatsen i tid och rum. På vår kust har vi populationer som leker på våren och de som leker på hösten. Men också de som leker tidig vår, sen vår och kring midsommartid, början på juli. Och de är genetiskt olika, förklarar Leif Andersson.

Bidrag till fiskeförvaltningen

På senare år har det talats mycket om att strömmingen minskat kraftigt på grund av överfiske. Leif Andersson vill gärna ta reda på hur olika bestånd påverkats. Hans forskning har redan varit till hjälp för fiskeförvaltningen.

– Vi har utvecklat en metod, vi kallar den för snip-chip, där man undersöker tusentals dna-markörer. Den används nu för att kartlägga de olika bestånden. De samlar in proverna på skeppen och sedan analyseras data och då kan man övervaka hur olika bestånd utvecklas. Vår forskning har fått en direkt tillämpning i hur man gör beståndsuppskattningar, berättar Leif Andersson.

Inom husdjursaveln framhåller han en upptäckt han och hans forskarlag gjorde i grisar som en av de mest värdefulla. De hittade en mutation som gjorde att grisarna fick mycket höga nivåer av glykogen i musklerna.

– Glykogen binder vatten. När man tillagade köttet försvann vattnet. Julskinkan krympte och det blev dålig kvalitet. Det var ett jätteproblem. Men vi upptäckte en specifik gen om var muterad. Den dna-testen användes för att slå ut det här problemet över hela världen. Det var värt kanske en miljard dollar per år i industrin för det tog bort ett betydande kvalitetsproblem. Det eliminerades tack vare vår forskning, säger Leif Andersson.

Ny kunskap om däggdjurens muskler

Upptäckten ledde till ny grundläggande kunskap om däggdjursmusklers energimetabolism och gav dessutom en ny infallsvinkel för att behandla diabetes hos människa.

– Generellt kan man säga att den forskning jag har bedrivit under årens lopp både på husdjur och på sill har både gett ny grundläggande kunskap om geners funktion och deras betydelse, men också lett till praktiska tillämpningar. Det har haft betydelse i husdjursavel och nu vad det gäller att övervaka sillbestånden, säger han.

Åsa Malmberg