Strandens begravda kol
Jonathan Ardenstedt och Esra Reichert tar prover från bottensedimentet i Alsta sjös strandzon. Foto: Marcus Holmqvist, Uppsala universitet
Sjöstränder med mycket vass och annan vegetation lockar kanske inte till bad. Men Sebastian Sobek har varit med och upptäckt att sådana miljöer kan vara viktiga för klimatet. I strandzonerna lagras kol som annars skulle sippra upp i atmosfären och bidra till den globala uppvärmningen.
– Det vi har kommit fram till nu är att i strandzonerna pågår jättemycket biologisk aktivitet och där sker både emission av växthusgaser, framförallt metan, men också inlagring av kol i bottnarna, säger Sebastian Sobek, professor i limnologi vid Institutionen för ekologi och genetik.
Han har åkt ut till Alsta sjö i Uppland där doktoranden Esra Reichert, forskningsassistenten Fredrik Wikström och mastersstudenten Jonathan Ardenstedt just den här dagen tar sedimentprover inne i vassen. Hemma i laboratoriet ska de sedan analysera kolinnehållet för att ta reda på hur mycket kol som lagrats. De mäter även hur mycket metan som avges till atmosfären.
– Vassen tar ju upp koldioxid från luften när den växer. Och när vassen sedan dör på hösten bryts mycket av detta ner av mikrober. Det döda växtmaterialet kan då återföras som koldioxid eller metan, tillbaka till atmosfären. Men en viss del av vassens massa bryts inte ner av mikroberna. Det ligger kvar under lång tid, hundratals, tusentals år, säger Sebastian Sobek.
På så sätt blir strandzonen en kolsänka.
Åsa Malmberg och Marcus Holmqvist