Ny föreståndare vid SciLifeLab Uppsala

Hur känns det att vara ny på jobbet?

– Det känns jätteroligt och spännande. Jag har sett mycket fram emot det här men det är såklart nervöst också och lite pirrigt.

Du har jobbat på Vetenskapsrådet i 20 år, fast innan du började där var du forskare i Uppsala. Berätta!

– Som doktorand var jag på BMC, i Erik Fries grupp på IMBIM och trivdes jättebra där. Det var verkligen en bra miljö för att doktorera, med mycket kunniga forskare runt omkring. Efter doktorsexamen gjorde jag postdok, först inom ett EU-projekt på SLU/Uppsala universitet och sedan i USA.

– När jag kom tillbaka började jag i Niklas Dahls forskargrupp på Rudbecklabbet. Jag tog med mig min man från USA och vi insåg snart att vi skulle behöva konkurrera om forskningsanslag, vilket inte kändes så bra. Så jag sökte ett jobb på Vetenskapsrådet och hade turen att få det.

Har du med dig erfarenheter från Vetenskapsrådet som kan komma till nytta på SciLife Lab?

– Ja, jag tror att det är bra att man ”byter sida”. Många på Vetenskapsrådet kommer från akademin och vice versa. Jag har förståelse för hur det fungerar på Vetenskapsrådet och har även god insikt i hur departementet jobbar. Och jag får nu en ökad förståelse för universitetsvärlden. Vi har ju samma vision, både på Vetenskapsrådet och vid Uppsala universitet. Vi tror på forskningen som en viktig samhällspelare, men vi har lite olika infallsvinklar.

– Det jag tycker är jätteroligt med SciLifeLab är att det är en forskningsinfrastruktur. Det är ju otroligt viktigt idag att ha rätt förutsättningar för att bedriva forskning. Jag har varit delegat under många år för en stor internationell forskningsinfrastruktur, European Molecular Biology Laboratory (EMBL) och ser att det blir allt viktigare med bra forskningsinfrastrukturer och så klart samverkan och samarbete, vilket man gör så bra på SciLifeLab.

Är det något särskilt du vill arbeta för på SciLifeLab?

– Jag var med när Vetenskapsrådet fick uppdraget i 2008 års forskningsproposition att lysa ut och bedöma Strategiska forskningsmiljöer, där SciLifeLab något år senare beviljades forskningsanslag. Sedan dess har jag följt det lite grann på avstånd. Det är en väl fungerande forskningsinfrastruktur, som är omtyckt och viktigt för en stor del av forskarsamhället, speciellt inom life science. Det finns väldigt mycket som fungerar alldeles utmärkt, men det finns alltid saker man kan skruva på, speciellt om man kommer utifrån med ett annat perspektiv.

– En utmaning är att lika väl som det är häftigt med alla olika sajter så har alla har sina kulturer och tillhör olika universitet. De ska på något vis också hållas samman i en gemensam organisation. Men det ska bli roligt – jag har mött mycket stolthet och vilja till utveckling här, lite grann som en nybyggaranda i positiv bemärkelse.

Annica Hulth