Materialanalys ger nya ledtrådar om möjlig da Vinci

Målningen föreställer den romerske kejsaren Domitianus. När den bjöds ut hos Christie’s i London 1928 och 1929 tillskrevs den renässansmålaren Tizian. Senare upptäcktes en signatur som lyder ”L daVinci”, följd av ett ord som sannolikt är latinets pinxit, ”målade”.

För att undersöka vilka material som använts tog ägarna hjälp av forskare vid Institutionen för materialvetenskap och teknik vid Uppsala universitet. Jakob Thyr och Tomas Edvinsson vid avdelningen för fasta tillståndets fysik använder Raman-spektroskopi för att undersöka materials kemiska och strukturella egenskaper.

Svårupptäckt signatur

Kontakten förmedlades av Lars Hälldahl, som tidigare genomfört liknande analyser av konstverk tillsammans med Jakob Thyr.

– Det var förstås spännande att få arbeta med ett konstverk som skulle kunna vara skapat av Leonardo da Vinci. Signaturen är dessutom svår att upptäcka. Kontrasten mot bakgrunden är låg och den framträder egentligen bara när tavlan belyses från rätt vinkel, säger Jakob Thyr.

Med Raman-spektroskopi kan forskarna använda laserljus för att identifiera kemiska föreningar. I studien analyserades mikroskopiskt små prover från olika delar av målningen för att ta reda på vilka pigment som använts.

Pigment ger ledtrådar om målningens historia

Totalt identifierade forskarna 13 pigment. Tolv av dem är traditionella pigment som användes under medeltiden eller renässansen och därför fanns tillgängliga under Leonardo da Vincis och Tizians tid. Även det svarta pigmentet i signaturen, kimrök, har använts sedan antiken.

Pigment kan på så sätt fungera som tidsmarkörer. Vissa har använts under mycket lång tid, medan andra började framställas vid en känd tidpunkt.

I två delar av målningen hittade forskarna preussiskt blått, ett syntetiskt pigment som började framställas först i början av 1700-talet. Just dessa färglager kan därför inte ha tillkommit under Leonardo da Vincis eller Tizians livstid.

Möjliga retuscheringar

Det yngre pigmentet behöver däremot inte betyda att hela målningen är yngre. Äldre tavlor har ofta restaurerats och retuscherats. Röntgenundersökningar visar också tecken på förändringar i ett av områdena där preussiskt blått hittades, lagerkransen runt Domitianus huvud. Flera blad som syns på målningens yta framträder inte i röntgenbilden.

– Det är mycket vanligt att tavlor retuscheras. Nya pigment i begränsade områden behöver därför inte betyda att en tavla är falsk. Det kan handla om lagningar eller om att delar av målningen har förbättrats senare, säger Jakob Thyr.

Resultaten av materialanalysen räcker inte för att avgöra vem som målade tavlan. Det är en av flera pusselbitar tillsammans med bland annat konsthistoriska undersökningar, proveniens och andra naturvetenskapliga analyser.

Materialforskning inom konst och arkeologi

Studien visar samtidigt hur analysmetoder från materialvetenskap kan användas på oväntade frågor. Samma typ av spektroskopi som används för att karakterisera moderna material kan också ge information om mikroskopiska pigmentkorn i ett flera hundra år gammalt konstverk.

– Materialvetenskapliga analyser kan ge konkreta svar på frågor om konst och arkeologiska föremål. Jag tror att den typen av analyser kommer att bli allt vanligare i framtiden, säger Jakob Thyr.

Peter Westman