Mänsklig utrotning av fåglar mycket större än tidigare känt

På grund av att fåglarnas lätta ben snabbt bryts ner så bildas det få fossil. Tidigare när forskare fick förlita sig på observationer och fossiler uppskattade man att 640 fågelarter hade utrotats under den moderna människans levnad, varav 90 procent på öar som bebos av människor. Klassiska exempel är dronten på Mauritius och garfågeln i Nordatlanten, som likt pingvinerna inte kunde flyga.

Men genom att använda statistisk modellering törs forskare nu uppskatta att omkring 1 400 fågelarter har utrotats.

– Det är dubbelt så många arter jämfört med de som lämnat fossil efter sig som bevis på sin existens. Praktiskt taget alla dessa arter utplånades direkt eller indirekt på grund av mänsklig aktivitet, säger Søren Faurby, forskare i zoologi vid Göteborgs universitet och medförfattare till studien som publicerats i Nature Communications.

Jämförelse med Nya Zeeland

Arbetet har i stora delar gjorts vid Göteborg universitet där forskaren Rob Cooke ledde arbetet. Studiegruppen baserade sina modellerade uppskattningar på kända utrotningar och omfattningen av relevant forskning i olika regioner jämfört med läget på Nya Zeeland. Landet är den enda platsen i världen där den förmänskliga fågelfaunan tros vara helt känd, med välbevarade rester av alla fåglar där.

– Vår studie visar att människor snabbt har ödelagt fågelpopulationer genom förlust av livsmiljöer, överexploatering och introduktion av råttor och tamdjur som plundrade fåglarnas bon och konkurrerade med dem om maten, säger Rob Cooke, som nu arbetar på UK Centre for Ecology & Hydrology (UKCEH).

Tobias Andermann leder Biodiversity Data Lab vid Uppsala universitet (biodiversity.se) och har tillsammans med Rob Cooke analyserat datan i studien med hjälp av en statistisk modell han utvecklat. Den kan förutsäga det förväntade antalet utrotade fåglar för olika typer av öar.

– Den här studien var en intressant övning i att kvantifiera hur många fågelarter som sannolikt har försvunnit från öar utan att någonsin ha kommit till vetenskapens kännedom. Det är en viktig och sorglig påminnelse om att människan har en stort men ofta förbisedd påverkan på den dolda biologiska mångfalden, med hänvisning till alla de arter som vi inte vet om och som kan försvinna utan att vi ens märker det, säger Tobias Andermann.

Stora följdverkningar

En utrotad fågel är inte bara en förlorad art. Det kan också få påverkan på ekosystemen, menar forskarna.

– Världen kan ha förlorat nyckelfunktioner för spridning av frön och pollinering. Detta ger utspridda, skadliga effekter på ekosystemen, så förutom fåglarna har vi antagligen förlorat många växter och djur som var beroende av dessa arter för att överleva, säger Søren Faurby.

Studien avslöjar att den största människodrivna händelsen för utrotning av ryggradsdjur skedde under 1300-talet, då 570 fågelarter gick förlorade efter att människor för första gången anlände till östra Stilla havet, däribland Hawaii. En liknande period av massutrotning skedde troligen på 800-talet före vår tideräkning i västra Stilla havet samt på Kanarieöarna som då befolkades. Vi lever för närvarande i en tredje sådan period som startade i mitten av 1700-talet.

Återställande av livsmiljöer

Tidigare forskning av författarna till studien tyder på att vi riskerar att förlora ytterligare 700 fågelarter under de närmaste hundra åren. – Om fler fågelarter kommer att utrotas eller inte är upp till oss. Den senaste tidens insatser har räddat vissa arter och vi måste nu öka ansträngningarna för att skydda fåglar, med återställande av livsmiljöer som leds av lokalbefolkningen, säger Rob Cooke.