Vett och etikett livsviktigt för Carl von Linné

Anpassa dig till alla tänkbara sociala situationer. Det här var en absolut nödvändighet för den som ville göra karriär på 1700-talet. Kunskap om de sociala koder som gällde i det samhällsskikt man ville röra sig i var helt avgörande.

Det här visste prästsonen Carl von Linné som i sin yrkesroll som läkare och senare professor vid Uppsala universitet fick lära sig att passa in också i de finaste salongerna. Han utvecklade också sitt eget sätt att signalera sin position som professor och vetenskapsman.

– Vid ett tillfälle var Linné på Ulriksdal och när han skulle lämna slottet fick han företräde hos drottningen, men han avböjde det för att han var resklädd. Det här ger en glimt om att han var medveten om de sociala koderna, berättar Annika Windahl Pontén som skrivit en avhandling om Carl von Linnés hushåll.

Det här var också en tid av nytänkande inom naturvetenskapen. Många stora upptäckter gjordes och Uppsala universitet upplevde en storhetstid mycket tack vare Linné. Han lockade studenter från när och fjärran. Och de privata kollegier han höll i sitt hem för nyfikna kostade visserligen en slant, men var ändå välbesökta.

Klä sig i enklare kläder

För att studenterna skulle få lära sig den vilda floran tog Linné med dem på herbationer, eller exkursioner som vi skulle säga idag, ut i den uppländska naturen. Det har var en relativt ny undervisningsmetod. Linné uppmanade sina adepter att klä sig i enklare, löst sittande linnekläder inför utflykterna. Det här uppskattades inte av alla. Friherren Carl Hårleman som var en av tidens ledande arkitekter och hade utformat bland annat akademiträdgården, förfasade sig. I ett brev till Linné skrev han:

”Stötte äro många af wåre bäste wänner igenom antagande af en drägt samt ett nytt lefnadssätt, som afwänder ungdomens sinne ifrån all annan lydnad och företagande...”

Vad Hårleman och hans åsiktsfränder menade var problematiskt med den lediga klädstilen var att det då inte längre gick att se klasstillhörighet när alla gick klädda på samma sätt. Ståndssamhället kunde ju i förlängningen vara hotat om till exempel en adelsman kunde tas för en bonde eller vice versa.

Hushållet hade en viktig funktion

Carl von Linné var annars mycket noga med att hålla sig till de sociala koder som fanns för att kunna bygga upp bilden av sig själv som en akademisk ståndsperson.

Hushållet fyllde en mycket betydelsefull funktion för att markera hans ställning som professor. Carl von Linné och hans hustru Sara Elisabeth började bygga upp det 1743 när de flyttade in den nyrenoverade professorsbostaden inne i Uppsala. Porslin med linneor beställdes från Kina, andra påkostade föremål införskaffades och porträtt hängdes upp på väggarna. Hushållet var en förlängning av universitetet och det var Sara Elisabeths ansvar att se till att allt fungerade. Utan hennes arbete hade han inte kunnat sköta sitt.

– De hade ganska stora naturaliesamlingar och de involverade helt säkert också de andra i hushållet. Det kom försändelser som skulle packas upp, han hade en otroligt stor korrespondens. När ett stort snäckkabinett (snäcksamling) donerades till universitetet placerades det hemma hos Linné. I samband med det hölls en tillställning som de var värdar för. Därför var det viktigt att allt blev rätt och att de iakttog rätt sociala koder. Det var viktigt också för universitetet, säger Annika Windahl Pontén.

Efterträddes av sin son

När Carl von Linné dog hade han sett till att hans son Carl von Linné den yngre som skulle efterträda honom på professorsposten, vilket inte var så populärt i alla kretsar.

– Han har beskrivits som en mycket sämre upplaga av sin far, till och med som misslyckad av en del. Det är svårt att jämföra dem eftersom Linné den yngre dog efter fem år som professor. Linné den äldre har genom sin insats inom botaniken blivit väldigt speciell. Det är svårt att göra något liknande. Men jag tror att sonen var en habil vetenskapsidkare, säger Annika Windahl Pontén.

En händelse som kom att forma bilden av Carl von Linné den yngre inträffade under hans tid i London. Där umgicks han med Daniel Solander, en av de mest kända av Linnés studenter och klient hos den inflytelserike Joseph Banks. Solander och Banks hade tillsammans deltagit i James Cooks upptäcktsresa med skeppet HMB Endeavour. Banks var rik och en inflytelserik naturalist och botaniker vars samlingar senare kom att utgöra en bas för Natural History Museum i London. Banks var även president i Royal Society och brukade ordna frukostar dit väl valda personer blev inbjudna. Linné den yngre hörde till de lyckliga som fick en inbjudan, men det skapade vissa bekymmer…

– Han skrev hem till Abraham Bäck som var Carl von Linné den äldres gode vän, och beklagade sig över att han inte hade kläder. Det är klart att han hade kläder, men inte rätt kläder. Då får han hjälp av Solander och Banks, för man kunde inte visa sig i vilka sammanhang som helst i vilka kläder som helst. Hans anseende som forskare hade kunnat bli skadat, säger Annika Windahl Pontén.

Rykte om att vara en sprätthök

Det här gav Linné den yngre rykte om sig att vara en sprätthök, mer intresserad av det ytliga än av vetenskapen. Att ge sig på någon genom att kritisera dennes fåfänga var vanligt på den hör tiden, menar hon. Det var ett sätt att misskreditera någon och i Linné den yngres fall menar hon att det är särskilt intressant eftersom kritiken av hans yttre också blir till kritik av hans kvaliteter som vetenskapsman.

– Jag tycker att det är intressant och ger nya perspektiv att studera den miljö som var närmast Carl von Linné. När föremål, texter och andra dokument kombineras lär vi oss nya saker om hur vetenskapen fungerade då. Kattuntäcken, sidenvästar och porslin var viktiga delar av den vardagliga verksamheten. Förhoppningsvis ger det oss också perspektiv på hur vetenskapen fungerar idag, för givetvis finns det även nutida motsvarigheter till den självpresentation hushållet von Linné ger prov på, säger Annika Windahl Pontén.