Framtida hjälparbetare utbildas vid flera universitet

Vid Blåsenhus i Uppsala har studenterna samlats till en föreläsning av läraren Brian Palmer. Han talar om civilkurage och vad som gör att vissa människor är beredda att ta stora risker för att rädda andras liv.

Studenterna i salen har olika ämnesbakgrund och kommer från olika länder, alla med det gemensamt att de tänker sig en framtid inom humanitärt bistånd.

– Jag gillar nätverkandet, att vi lär känna så många människor, både lärare och studenter. Det är bra för framtiden, säger Julia, som kommer från Spanien och tidigare har studerat internationella relationer.

– Jag har jobbat på kontor de senaste åren, så jag behöver praktisk erfarenhet. Här är det enkelt att få det, säger Alberto, också från Spanien. Han är intresserad av sociologi, socialt arbete och antropologi.

Fyller 30 år i år

Syftet med masterprogrammet, som fyller 30 år i år, är att utbilda framtidens hjälparbetare. Uppsala universitet har gett programmet sedan 1997 och har alltså varit med nästan från starten.

– Det har varit med oss från början att vi som masterprogram ska vara akademiska samtidigt som vi är relevanta. Vårt syfte är att främja humanitärt arbete och göra det mer professionellt, säger Lars Löfquist, som är lärare och programsamordnare.

Utbildningen ges i samarbete mellan nio olika universitet, vilket innebär att studenterna flyttar från universitet till universitet under utbildningen. Uppsala universitets profil är konflikter, fredsbyggande arbete och religion, programmet har sin hemvist vid teologiska institutionen.

Flytta från land till land

Efter terminen i Uppsala kan studenterna åka vidare till ett universitet i ett land utanför Europa, till exempel Thailand eller Colombia, eller göra praktik. Den fjärde terminen väntar uppsatsskrivande.

– Det är jobbigt men också väldigt berikande, säger Susanna som är född i USA men som närmast har bott i Spanien.

Hon läste i Polen förra terminen och ska åka till Australien efter den här terminen. Att flytta runt mellan länder och universitet är en bra erfarenhet för det framtida yrkeslivet, tycker hon.

– Jag har studerat psykologi och mitt mål är att arbeta inom biståndsfältet som psykolog, till exempel vid akutinsatser.

Lilo från Tyskland kommer närmast från Malta och är ännu inte säker på vad hon ska göra under nästa termin. Men siktet för framtiden är klart:

– Jag skulle vilja jobba med att leda katastrofinsatser, till exempel efter tsunamis och jordbävningar.

Alumner över hela världen

En stor fördel med masterprogrammet är den sammanhållning som finns mellan tidigare studenter. Det finns över 4 000 alumner som håller kontakt via en facebooksida.

– Det fina är att de här alumnerna har en NOHA-identitet och ser sig själva som NOHA-alumni. En del finns i Ukraina, andra finns i Etiopien och det är många som jobbar i Colombia med alla som flyr från Venezuela. De finns över hela världen, säger Lars Löfquist.

– Om en av våra nya studenter ska åka till Marocko kan de kolla på facebooksidan om det finns några alumner i Marocko och ganska ofta är det så.

Professionalisera biståndet

Humanitärt bistånd är snabba insatser vid katastrofer, orsakade av till exempel naturkatastrofer eller krig. När NOHA-nätverket startade för 30 år sedan kom det ur en vilja att professionalisera biståndsinsatserna.

– Det mest naturliga i världen är att hjälpa någon som är i en svår situation, det behöver vi inget masterprogram för, konstaterar Lars Löfquist. Men det räcker inte med goda avsikter, du måste förstå var du kan göra skada men också var du skulle kunna göra nytta. Till exempel kanske humanitära hjälparbetare av misstag stöttar en grupp istället för en annan, vilket skapar spänningar mellan grupperna.

Har behovet av humanitärt bistånd ökat under de här 30 åren?
– Jag är inte säker på att det är fler katastrofer, men kanske är det fler personer som känner personligt ansvar eftersom de får information om katastrofer hela tiden och tänker att de vill bidra. Det här programmet kan förbereda personer som vill bidra till att göra världen bättre.