Ellen Fries – historiker och första kvinna att disputera i Norden
Förstora bildenEllen Fries, 1883.
- Ellen Fries (1855–1900) var historiker, lärare och författare – och den första kvinnan som disputerade vid ett nordiskt universitet.
- Med verket Märkvärdiga qvinnor blev Ellen Fries en pionjär inom svensk kvinnohistorisk forskning.
- Efter tiden i Uppsala kom Ellen Fries att verka som lärare och studierektor i Stockholm. Genom sitt arbete bidrog hon till att stärka utbildningens roll i kvinnors liv.
- Ellen Fries engagerade sig i kvinnorörelsen och grundade både Fredrika-Bremer-Förbundet och sällskapet Nya Idun, och tog initiativ till Svenska Kvinnors Nationalförbund.
Att studera som kvinna i 1800-talets Uppsala
Studietiden i Uppsala präglades både av intellektuell stimulans och social isolering. Ellen Fries beskriver i brev hem den dubbla erfarenheten av att vara pionjär:
”Är jag dum, så tror mången professor, som aldrig haft att göra med någon flicka, att alla äro dummare än jag eller lika dumma.”
Hon vittnar också om hur kvinnliga studenter utestängdes från informella sammanhang där kunskap och nätverk ofta skapades:
”Med oss kvinnor pratar man litet strunt, om man ens bevärdigar oss med ett samtal.”
Vid Uppsala universitet utvecklade hon sin forskning inom 1600-talets politiska historia. Samtidigt fann hon en akademisk hemvist i Historiska föreningen i Uppsala, där hon bemöttes med respekt och som första kvinna höll föredrag 1881. De kvinnliga studenterna skapade också sina egna sammanhang. De umgicks flitigt och följdes åt till seminarier och föreläsningar.
Hennes doktorsgrad i historia vid Uppsala universitet 1883 markerade ett genombrott i en tid då högre utbildning i praktiken var otillgänglig för kvinnor.
Trots akademiska framgångar utestängdes hon från en fortsatt universitetskarriär. I stället kom hennes gärning att röra sig mellan forskning, undervisning och samhällsengagemang – ett livsverk som gjorde henne till en central gestalt i svensk kvinnohistoria.
Forskade inom svensk 1600-talshistoria
Ellen Fries verkade i en tid då historieforskningen dominerades av politiska och nationella perspektiv. Hennes egna avhandling behandlade diplomatiska relationer under Karl X Gustavs tid, i linje med samtida forskning. Men i sina senare arbeten utvecklade hon nya perspektiv. I biografin Erik Oxenstierna (1889) inkluderade hon inte bara huvudpersonen utan också kvinnorna i hans omgivning, ett grepp som uppmärksammades av samtiden. Verket beskrevs som ”en av de första verkligt moderna i svensk biografisk litteratur”.
Förstora bildenHeliga Birgitta var en av de svenska kvinnor som Ellen Fries skrev om i sitt verk Märkvärdiga qvinnor.
I spetsen för svensk kvinnohistorisk forskning
Med verket Märkvärdiga qvinnor (1890–1891) blev Ellen Fries en pionjär inom svensk kvinnohistorisk forskning. Verket har två volymer, där den första delen behandlar utländska kvinnor, den andra svenska kvinnor. Här samlade och analyserade hon kvinnors liv och insatser, ofta baserat på egna arkivstudier.
I förordet till den andra delen formulerar hon:
”Den svenska kvinnans historia är ännu till större delen oskriven. Det kulturarbete som i Sverige tillhört kvinnan, det inflytande hon utövat på samhällsutvecklingen liksom det inflytande denna haft på henne, är ännu av våra forskare endast ofullständigt uppmärksammade.”
Hon lyfte fram både välkända gestalter som Heliga Birgitta och mindre uppmärksammade kvinnor, och satte in dem i deras historiska sammanhang. Arbetet byggde på omfattande källstudier i arkiv och bibliotek, liksom egna forskningsresor.
Arbetade som lärare och studierektor
Efter tiden i Uppsala kom Ellen Fries att verka som lärare och studierektor i Stockholm. År 1890 blev hon studierektor vid Åhlinska skolan, där hon byggde upp en gymnasielinje. Undervisningen var central för henne, och hon arbetade aktivt för att göra historia levande och tillgänglig. Hon föreläste och skrev populärvetenskapligt, bland annat i verk som Svenska kulturbilder.
Hennes pedagogiska engagemang sträckte sig också till utbildningsfrågor. Om samskolor skrev hon att de endast var meningsfulla om lärarna var ”genomträngda af sanningen, att uppfostran och undervisning är af lika stor betydelse för flickan som för gossen”.
Genom sitt arbete bidrog hon till att stärka utbildningens roll i kvinnors liv.
Engagemang i kvinnorörelsen
När akademiska karriärvägar var stängda valde Ellen Fries att engagera sig i kvinnorörelsen. Hon var med och grundade både Fredrika-Bremer-Förbundet och Nya Idun, och tog initiativ till Svenska Kvinnors Nationalförbund.
Redan som ung formulerade hon sin syn på kvinnans roll :
”Om jag blott kunde förstå om kvinnans mission består i annat än att vara barnaföderska […] Min plan är dock att bliva lärarinna.”
Hennes engagemang var både ideologiskt och praktiskt. Genom organisationer, tidskrifter och föredrag arbetade hon för kvinnors rätt till utbildning och deltagande i samhället. Hon verkade där hon hade möjlighet och bidrog till att förändra de villkor som begränsade henne själv.
Text av Fatemeh Khudadadi.