Gerd Enequist – pionjär inom kulturgeografi och Uppsala universitets första kvinnliga professor
Gerd Enequist i Uppsala år 1949, det år hon utnämndes till professor i kulturgeografi.
- Gerd Enequist blev 1949 Sveriges första professor i kulturgeografi.
- Hon var den första kvinnan som utnämndes till professor vid Uppsala universitet.
- Som medlem i delegationen för vägplanering 1954–1958 deltog hon i statlig samhällsplanering.
- Enequist var medlem i redaktionskommittén för Atlas över Sverige, där hon ansvarde för att ta fram flera kartblad.
- Hon var engagerad i jämställdhetsfrågan och var aktiv i debatten om kvinnors tillträde till prästämbetet under 1940- och 1950-talet.
Gerd Margareta Enequist (1903–1989) blev 1949 Sveriges första professor i kulturgeografi och samtidigt den första kvinnliga professorn vid Uppsala universitet. Hennes utnämning markerade både ett personligt genombrott och etableringen av kulturgeografin som ett självständigt akademiskt ämne.
Som ämnesföreträdare fick hon en avgörande roll i framväxten av den moderna kulturgeografin i Sverige. Vid Uppsala universitet byggde hon upp en forskningsmiljö som snabbt fick genomslag. Under hennes tid disputerade ett tjugotal forskare, varav flera senare blev professorer.
Enequists gärning präglades av en stark tilltro till vetenskapens roll i samhället och en nära koppling mellan forskning och praktisk tillämpning, inte minst i hennes analyser av regionala skillnader och deras betydelse för samhällsplanering.
Att läsa landskapet
För Gerd Enequist var landskapet centralt för förståelsen av människors livsvillkor. Hon betonade fältstudiernas betydelse och menade att kunskap uppstår i mötet med konkreta miljöer – byar, städer och vardagliga landskap. Genom att studera både rurala och urbana miljöer kunde forskaren, enligt henne, förstå hur mänskligt arbete och samhällsutveckling satt sina spår i landskapet. Fokus låg på samspelet mellan människa och natur, snarare än på dessa var för sig.
Detta synsätt gav kulturgeografin en tydlig empirisk grund och en nära koppling till samtida samhällsfrågor.
Förstora bildenGerd Enequist år 1968.
Kartor som kunskap
Ett av Gerd Enequists mest betydelsefulla bidrag var utvecklingen av triangeldiagram för att analysera orters näringsstruktur. Metoden gjorde det möjligt att samtidigt jämföra tre variabler – jordbruk, industri och service – och visa deras inbördes relation som andelar av en helhet.
Genom denna typ av visualisering kunde olika orter och regioner placeras i förhållande till varandra och klassificeras utifrån sin ekonomiska struktur. Diagrammen gjorde det möjligt att synliggöra regionala variationer, bebyggelsestrukturer och vilka näringar som dominerade i olika områden.
Dessa analyser användes bland annat i kartverket Atlas över Sverige (1953–1971), där Enequist ansvarade för flera kartblad. Här kombinerades kartografi och samhällsanalys för att beskriva regionala strukturer.
Enequist såg kartan som ett centralt vetenskapligt verktyg för att kommunicera och tolka komplexa samband i samhället. Hennes arbete bidrog till att göra geografisk kunskap mer tillgänglig och användbar utanför akademin.
”Det är en synnerligen stor brist, att vi i vårt land saknar en vetenskaplig framställning av Sverige, och det är min åsikt, att vi måste inrikta oss på att få fram en sådan.”
– Gerd Enequist förespråkar skapandet av en svensk atlas i sitt installationstal som nyutnämnd professor, oktober 1949.
Förstora bildenEtt av de kartblad ur Atlas över Sverige som utarbetades av Gerd Enequist. Här visas hur landet är fördelat på olika näringstyper som visas med olika färger i kartan.
Förstora bildenEtt av Gerd Enequists triangeldiagram som visar hur Uppländska samhällen fördelar sig på de tre axlarna jordbruk – service – industri.
Förespråkade geografi som en helhet
Enequist betraktade geografi som ett sammanhållet kunskapsområde. Hon jämförde ämnet med medicin, där ett gemensamt objekt – människan – håller samman olika perspektiv. På motsvarande sätt såg hon jordens yta som geografiämnets förenande utgångspunkt. När geografin delades upp i naturgeografi och kulturgeografi var hon kritisk. Hon menade att uppdelningen riskerade att försvaga helhetsperspektivet. Hon framhöll också att kulturgeografin fortsatt var beroende av kunskap om naturgivna förutsättningar som jordarter, klimat och landskapsformer.
Hennes arbete präglades av en återkommande strävan att stärka kulturgeografins ställning inom geografin.
Forskning som formade samhällsplaneringen
Enequist hade en stark tilltro till vetenskapens möjligheter att bidra till samhällsutvecklingen. Hon engagerade sig särskilt i frågor om regional obalans och den så kallade flykten från landsbygden, som hon uppfattade som ett uttryck för bristande kunskap i planeringsprocesser.
För henne var forskningen nära kopplad till praktiska samhällsfrågor. Hon deltog själv i statlig samhällsplanering som medlem i delegationen för vägplanering 1954–1958.
Genom sina studenter och deras fortsatta arbete kom hennes idéer också att påverka planeringen av städer och regioner i Sverige under efterkrigstiden.
Engagerad i rättvisa och jämställdhet
Gerd Enequist var principfast och engagerad i frågor om rättvisa och jämställdhet. Hon deltog aktivt i debatten om kvinnors tillträde till prästämbetet under 1940- och 1950-talet och argumenterade för att kvinnor skulle ha samma villkor som män.
När hennes ståndpunkter inte fick gehör valde hon att lämna sina uppdrag inom kyrkan, däribland i kyrkofullmäktige i Uppsala. Hennes agerande visar en konsekvent hållning i frågor som rörde kvinnors rättigheter.
Fredrika Bremer var en viktig inspirationskälla för Enequist och bidrog till att forma hennes syn på kvinnors villkor i samhället.
Gerd Enequist och Uppsala universitet idag
Gerd Enequists gärning har haft stor betydelse för utvecklingen av kulturgeografi vid Uppsala universitet. Som ämnets första professor bidrog hon till att etablera och forma en forsknings- och utbildningsmiljö som kom att få långvarig betydelse.
Hennes betoning av samspelet mellan människa och landskap samt användningen av empiriska fältstudier har varit viktiga inslag i ämnets utveckling. Även hennes arbete med att koppla geografisk kunskap till samhällsplanering har haft genomslag genom de studenter som utbildades i Uppsala under hennes tid.
Som universitetets första kvinnliga professor har hon en given plats i universitetets historia och i arbetet med att synliggöra kvinnors insatser inom akademin.
Text av Fatemeh Khudadadi.