Allmänt

Kursen kan ingå på Masterprogram i samhällsvetenskap med inriktning kulturgeografi eller samhällsplanering som en av de obligatoriska kurserna för denna inriktning.

Kursen kan även läsas av studenter på andra masterprogram eller som fristående kurs.

Behörighetskrav

Samhällsvetenskaplig kandidatexamen eller motsvarande.

Mål

Efter avslutad kurs skall studenten:

- självständigt kunna diskutera och analysera nya tendenser i samhällsplanering nationellt och internationellt och sätta dessa i relation till svensk planering,

- kunna beskriva och analysera nya utmaningar för samhällsplaneringen i termer av makt, politik och ideologi,

- utifrån enskilda case/fall ha nått fördjupad kunskap om ovanstående processer,

- skriftligt och muntligt kunna föra en vetenskaplig diskussion kring en planeringsfrågeställning,

- självständigt avgränsa, utforma, författa och försvara en PM-uppgift,

- självständigt genomföra en opposition på en PM.

Innehåll

Den moderna samhällsplaneringen i Sverige och övriga industriländer växte fram ur de sociala och ekonomiska förhållanden som skapades av den industriella revolutionen. Politiska och ideologiska målsättningar omsattes i socialt inriktade välfärdsmål, som en del av en omfattande samhällsplanering, en planering som var likartat uppbyggd och utformad över landet. I dag har planeringen kommit att differentierats lokalt, regionalt och nationellt. Större hänsyn tas till de villkor som råder på de olika nivåerna i form av specifika samhälleliga förutsättningar. Därtill har de internationella omvärldsrelationerna kommit att spela en allt större roll även för utformningen av den lokala planeringen. Kursen syftar till att beskriva och analysera dessa utmaningar för planeringen i termer av makt, politik och ideologi samt med ett begränsat antal fallstudier ytterligare fördjupa kunskapen om dessa processer.

Undervisning

Undervisningen kan bestå av föreläsningar, seminarier, exkursioner, rapportskrivande och övningar.

Examination

Kursen examineras både skriftligt och muntligt. Om särskilda skäl finns får examinator göra undantag från det angivna examinationssättet och medge att en student examineras på annat sätt. Särskilda skäl kan t.ex. vara besked om särskilt pedagogiskt stöd från universitetets samordnare.