Ute Bohnacker

Ute Bohnacker is Professor of Linguistics at the Department of Linguistics & Philology and and also a Reader in Scandinavian Languages. Her research expertise is mainly in first and second language acquisition, bilingualism, narrative, grammar and discourse, with a special interest in the Germanic languages. Her recent work has expanded towards language assessment and impaired populations and examines typical and atypical multilingual child language development in a Swedish context.

Som lingvist har språkutveckling, språkinlärning och flerspråkighet alltid varit centrala teman för mig. Här är jag både intresserad av teoribildning och av praktiska tillämpningar av forskningsresultat.

Efter morfosyntaktiska studier av isländskt och svenskt barnspråk började jag undersöka utvecklingen av ordföljd och diskurspragmatik i tal och skrift hos vuxna andraspråks- och tredjespråkinlärare. Här har mina resultat om systematisk inverkan av förstaspråk och andraspråk på ett tredje språk bidragit till förnyade diskussioner och teoribildning inom den internationella andraspråksforskningen.

Sedan 2010-talet har jag dessutom varit aktiv inom det europeiska nätverket COST Action IS0804 om flerspråkighet och språkstörning, ett tämligen eftersatt område i lingvistisk forskning och logopedi. Jag har varit med och drivit utvecklingen av ett nytt vetenskapligt förankrat bildbaserat bedömningsinstrument för muntligt berättandeförmåga (Multilingual Assessment Instrument for Narratives, MAIN), som nu används världen över för barn med olika språk och i diverse kulturella kontexter.

För närvarande leder jag ett omfattande tvärvetenskapligt projekt om flerspråkighet i en svensk kontext, BiLI-TAS (Vetenskapsrådet 2014-2019, Riksbankens jubileumsfond 2020 - ). I min forskargrupp kartlägger vi språkutvecklingen hos tvåspråkiga turkisk-, arabisk- och tysktalande förskolebarn och barn i lågstadieåldern, både i modersmålet och i majoritetsspråket svenska, så att typiska utvecklingssteg och varningstecken för avvikande utveckling (språkstörning) kan identifieras. De empiriska resultaten har direkt relevans för teoribildning inom språkinlärningsforskningen, språkstörning och logopedisk praxis.