Hon brinner för barns och ungdomars hälsa

I sin forskning undersöker Anna Sarkadi bland annat hur befintliga verksamheter inom kommuner och regioner kan samarbeta på nya sätt för att hjälpa utsatta familjer.

BVC är det självklara bollplanket för de flesta föräldrar när det gäller frågor om till exempel barnets utveckling och hälsa eller funderingar kring amningen. För att ge fler den tryggheten och kunskap om att stödet finns är Anna Sarkadi och hennes forskarteam med och utvärderar ett program där blivande föräldrar i socialt utsatta områden kan få hembesök av BVC.

– Vi har gjort intervjuer med föräldrar och sett att de verkligen uppskattar de här tidiga besöken. De kan etablera en kontakt innan förlossningen och få veta att: ”det här blir din BVC-sköterska”. När vi intervjuar svenska föräldrar talar de om att BVC är den viktigaste livlinan, men det kanske inte är så för föräldrar som inte känner till BVC från början. Det behövs därför proportionerligt mer stöd för att etablera en kontakt mellan dem och BVC och få dem att känna att ”de hjälper mig.”, berättar Anna Sarkadi.

– Om man är ny i ett samhälle har man kanske svårt att lita på det och vet inte skillnaden mellan socialtjänsten och BVC. De kan ha fått höra att: ”de tar dina barn så akta dig för dem”. Men både familjerna och samhället har så otroligt mycket att vinna på att etablera en kontakt tidigt och bygga tillit.

Mycket av Anna Sarkadis forskning går ut på att undersöka hur befintliga verksamheter inom kommuner och regioner kan samarbeta på nya sätt för att hjälpa utsatta familjer. Ett exempel är projektet Healthier Wealthier families, finansierad av Forte, som pilottestades i Sandvikens kommun och vänder sig till familjer med dålig ekonomi. Nu ska modellen, att via BVC koppla ihop familjer som riskerar barnfattigdom med kommunens budget- och skuldrådgivning, testas i en randomiserad studie. Resultaten har hittills varit mycket positiva.

– De som har problem är väldigt tacksamma. De trodde inte att de kunde prata om det här på BVC. Nu studerar vi, tillsammans med budget- och skuldrådgivningen och några familjer vi jobbar med, hur man bäst kan jobba preventivt. Det handlar om hur man gör en budget, kolla över om man har alla bidrag man har rätt till och om man har krångliga och många abonnemang eller för många streamingtjänster. Många prioriterar bort hemförsäkring, men det är det sämsta man kan göra, likaså att prioritera bort a-kassa. Vi är väldigt förhoppningsfulla om den här studien, säger hon.

Även kommunen är nöjd då budget- och skuldrådgivningen på det här sättet får möjlighet att arbeta förebyggande och hjälpa familjerna innan ekonomin är i kris och barn riskerar att fara illa.

– Det är väldigt mycket stigma runt det här. Kan man få bort en del av det är mycket vunnet. Vi vill mäta hur folk mår kopplat till att inte ha tillräckligt med pengar. Att växa upp under ekonomiska svårigheter vet vi har negativ påverkan på barns hälsa när de inte har tillgång till sådant som många tar för givet. De upplever trångboddhet och föräldrarna känner stress och press, då är det svårare att ta sig den där kvalitetstiden med sitt barn, att sitta och läsa eller bara leka. Trångboddhet är också en risk för våld, säger Anna Sarkadi.

En viktig källa till kunskap i hennes forskning är ofta barnen själva som i enkätundersökningar eller intervjuer berättar om sina erfarenheter och upplevelser. Även mycket små barn kan ge genomtänkta svar om allt från pandemin till att inte ha pengar. Eller hur en bra förälder ska vara:

– De sa: man ska inte vara för snäll, man ska lyssna på barnen, man ska hjälpa barnen. Man ska kunna vara sträng, men inte för sträng, man ska säga ifrån och man ska lära barnen att säga tack. Det är precis vad hela föräldraskapet handlar om. Barnen har sådan koll på det här och de vill inte ha någon som bara ger efter, säger Anna Sarkadi och fortsätter:

– Barn är väldigt kloka. Vi gjorde en annan undersökning om ifall det är okey att dela bilder på barn i sociala medier. ”Ja, om du frågar först”, sa barnen. Det är egentligen så givet, men jag tror långt ifrån alla föräldrar ställer den frågan.

Att jobba nära barnen och lära känna deras behov, tankar och önskningar har påverkat Anna Sarkadi även på det personliga planet, inte minst som mamma.

– Jag brukar lite självironiskt säga att jag är otroligt bra på föräldraskap rent teoretiskt. Men det kan vara nog så svårt i praktiken. Jag har ändå kunnat använda kunskapen under barnens hela uppväxt. Jag har i alla fall vetat hur jag borde göra... Jag har verkligen försökt lyssna till dem: lagt ifrån mig det jag haft för handen, tittat dem i ögonen och lyssnat. Det hade jag läst någonstans och tog det verkligen till mig.

–  Det är så spännande att prata med barn. Man får inte glömma bort dem i samhällskriser. Barn ser och hör mycket, säger hon.

Anna Sarkadi är i grunden läkare, precis som sin mamma. Hon inledde sin utbildning i hemstaden Budapest och kom till Uppsala 1995 för att avsluta den. Att det blev så kan hon tacka kärleken för. Hon och maken Robert träffades under en medicinkonferens i Prag. Samtidigt som hon fullföljde läkarstudierna lärde hon sig svenska på bara en termin. 

Idag är hon professor i socialmedicin och ledare för forskningsmiljön CHAP som arbetar tvärvetenskapligt med att utvärdera insatser som samhället gör för att främja barns och föräldrars psykiska hälsa.