Politiskt utanförskap riskerar att undergräva demokratin

Demokrati är bra konstigt. Samtidigt som den ger oss frihet att själva välja hur vi vill leva våra liv så kräver den att dessa val ska göras gemensamt och att allas åsikter ska väga lika tungt när vi fattar våra beslut. Demokratin är därmed på en gång både extremt individualistisk och kollektivistisk till sin karaktär. Kanske var det detta som författaren Thomas Mann syftade på när han beskrev demokratin som den plats där ”friheten och jämlikheten möts”.

Historien har dock lärt oss att mötet mellan frihet och jämlikhet sällan är friktionsfritt. En risk är att resursstarka aktörer använder den politiska friheten för att på demokratisk väg urholka den ekonomiska och politiska jämlikheten i samhället. Den risken är särskilt påtaglig om det finns stora systematiska skillnader i hur politiskt aktiva olika grupper av medborgare är. För människor som oftare röstar eller är mer partipolitiskt engagerade har större möjlighet att få gehör för sina åsikter och behov i den politiska processen. En ojämn fördelning av det politiska deltagandet riskerar därför att leda till en ojämn fördelning av den politiska makten i samhället. 

Fortfarande ett sekel efter att Sverige demokratiserades finns det kvarvarande skillnader i politiskt deltagande mellan hög- och lågutbildade, mellan arbetare och tjänstemän och mellan kvinnor och män. Den största skillnaden i politiskt deltagande i dagens Sverige går dock mellan de inrikes- och utrikesfödda. I valet 2018 var valdeltagandet på kommunnivå nästan 30 procentenheter högre bland svenskfödda än bland utlandsfödda väljare, och andelen utlandsfödda i befolkningen var mer än dubbelt så hög som andelen utlandsfödda bland landets kommunfullmäktigeledamöter. Även om vi ännu väntar på data finns det inget som tyder på att dessa skillnader skulle ha minskat i årets val.

Det finns därmed tydliga tecken på att det nuvarande politiska systemet inte förmår erbjuda alla människor likvärdiga möjligheter att delta i det politiska livet genom att rösta eller kandidera till viktiga politiska poster. På lång sikt riskerar den här typen av politiskt utanförskap att undergräva legitimiteten för demokratin. En livskraftig demokrati förutsätter att medborgarna känner att politik är något som angår dem och något som de kan, vill, och bör delta i. Framgången för olika typer av populistiska partier, oavsett om de heter Sverigedemokraterna eller Nyans, beror ofta på att det finns stora befolkningsgrupper som känner sig exkluderade från det traditionella demokratiska systemet.

Den populistiska våg som nu sprider sig över världen utgör därför en viktig väckarklocka som sätter fingret på faran med den stora ekonomiska och politiska ojämlikhet som nu breder ut sig i världen. För att demokratin ska kunna fungera får den uppdelning i vi och dem, som nu kännetecknar det politiska livet, inte tillåtas bli så djup att människor inte längre är beredda att acceptera demokratiskt fattade beslut när dessa går dem emot. En stabil demokrati förutsätter goda förlorare och det är därför oroväckande att allt fler politiker och väljare nu verkar ifrågasätta de demokratiska procedurerna när utfallet av den politiska processen eller valet inte blir det önskade.  

En central fråga som vi alla bör ställa oss är därför vad som kan göras för att motverka denna utveckling och säkerställa att demokratin även i framtiden kan utgöra en plats där friheten och jämlikheten kan mötas. För att detta ska kunna ske krävs att vårt samhälle utformas så att vi alla kan inse värdet av att dela den politiska makten med andra människor, även när vi inte delar deras åsikter. Så hur gör vi det?

Karl-Oskar Lindgren, professor vid statsvetenskapliga institutionen.