Slarvigt att inte varna för fästingar

Att fånga in dem går lätt. Thomas Jaenson drar en ljus yllefilt över gräset, vänder på den och samlar in de krypande små djuren. Så här har han hållit på sedan 80-talet, rest runt till olika platser i Sverige för att kartlägga fästingarnas utbredningsområden och studera de olika sjukdomsorsakande mikroberna som de kan bära på.

Just nu ser det ut att bli ett bra år för Ixodes ricinus, vanlig fästing. En art med bra lukt- och smaksinne som i larvstadiet suger blod från små däggdjur. Det är också då de riskerar att smittas med Borreliabakterier och TBE-virus, som de sedan i nymfstadiet kan föra över till oss.

− Förra året fanns det många smågnagare och det brukar innebära att vi får många TBE-smittade nymfer året därpå. Om det inte blir en väldigt torr sommar, får vi nog räkna med många TBE-fall i år, säger Thomas Jaenson, professor emeritus i medicinsk entomologi vid Uppsala universitet.

Klimatförändringar och hjortdjur bakom ökningen

Det var efter rävskabben på 80- och 90-talet som antalet fästingar i Sverige började öka. När rävstammen minskade försvann en viktig predator för fästingarnas värddjur, rådjuren och smågnagarna. Det varmare klimatet har också lett till att både fästingarna och värddjuren överlever vintern i större utsträckning.

− Vegetationsperioden har blivit längre på grund av klimatförändringarna. Ett mildare klimat är gynnsamt för fästingarnas värddjur, rådjuren, som nu har bättre vinteröverlevnad än tidigare. Vi har aldrig haft så många däggdjur i markerna som vi har nu, säger Thomas Jaenson.

Retat upp jägarsverige

Thomas Jaenson identifierade tidigt att rådjur och andra hjortdjur spelar en viktig roll för spridningen av fästingar och sjukdomarna de för med sig. Smittor som borrelia och TBE kommer från smågnagarna, men det är främst av rådjuren de vuxna honorna får i sig sitt sista blodmål som gör att de kan producera många ägg. När Thomas Jaenson uttalade sig i media för drygt tio år sedan om att vi borde minska rådjursstammarna för att få bukt med smittspridningen, fick han motta kritik. Det var framförallt vissa jägare som vände sig mot hans förslag. I kommentarsfältet blev tonen stundtals hätsk.

− Rådjuren är en stor, indirekt orsak till att så många människor blir sjuka. Och det står jag fast vid än idag. Men då när artikeln publicerades var det två personer som skrev i kommentarerna att det var jag som borde skjutas i stället för rådjuren.

Thomas Jaenson är dock fortsatt kritisk till de stora stammarna och att man planterat in rådjur på platser som till exempel Gotland. Under det senaste decenniet har han samlat in runt 10 000 fästingar som han nu förvarar i frysen i väntan på analys. Många av dem kommer från Gotland och hans förhoppning är att kunna analysera dem för att se hur smittspridningen korrelerar med rådjurens utbredning. En annan plan med den stora insamlingen är att jämföra fästingförekomst och fästingburna sjukdomar mellan olika biotoper.

Fästingar kan bära på flera olika virus, bakterier och parasiter

Ökningen av fästingar och sjukdomarna de kan sprida är viktig att ta på allvar, menar Thomas Jaenson. De kan bära på både virus och bakterier samt olika encelliga parasiter som kan göra oss sjuka.   

– Det finns vissa läkare och andra forskare som tycker att man inte ska överdriva fästingarnas farlighet och försökt förminska det faktum att en fästing kan vara infekterad av många olika sjukdomsframkallande virus och mikroorganismer.

I en nyligen publicerad studie, där Thomas Jaenson tillsammans med kollegor undersökte fladdermusfästingar från Norduppland, kunde de hitta 16 olika virusarter. Av dessa var 15 tidigare okända för vetenskapen. Även om det är allmänt känt att det finns väldigt många virus vi ännu inte har upptäckt, blev forskarna ändå förvånade när de hittade så många nya. En av arterna var dock beskriven sedan tidigare, men helt ny för Sverige.  

− Den hittades första gången av ryska forskare i Kirgizistan och kan orsaka febersjukdom hos människor, säger Thomas Jaenson och tillägger att de nya virusarterna man fann inte nödvändigtvis måste vara humanpatogena.  

Förutom virus, bar fladdermusfästingarna också på olika bakterier. När de analyserades kunde man konstatera att de hittat en art av Borrelia som man inte tidigare sett i Sverige. 

Även om det kan låta skrämmande bör man inte vara speciellt orolig då fladderfästingen sällan biter människor. Fynden illustrerar dock hur stor mångfalden av virus och bakterier kan vara. I studien kom alla fästingar som analyserades, runt 160 stycken, från samma fladdermusholk.

Kronisk borrelia kan vara annan smitta

Den vanliga fästingen som biter människor kan också bära på flera olika sorters patogener. Thomas Jaenson tror att det kan vara en av många förklaringar till att vissa som drabbats av borrelia fortsätter vara sjuka. När läkaren hittar den karaktäristiska hudrodnaden runt bettet eller tar ett prov som visar på borrelia görs oftast inga fler tester.

− Det skulle kunna vara så att de också fått i sig ett virus, en annan bakterie eller urdjur, protozo, som antibiotikan inte biter på. Det är nog vanligare än vad vissa läkare tror. Det är snarare regel än undantag att fästingar bär på co-infektioner som smittar.

De flesta co-infektioner är antagligen inte sjukdomsframkallande, eller så pass låg-patogena att immunförsvaret tar hand om dem. Men för äldre personer och andra människor med sänkt immunförsvar kan även dessa bli farliga.

Myndigheterna borde ta större ansvar

Trots att Thomas Jaenson letat och fångat fästingar i 40 år har han endast fått borrelia en gång och det avhjälptes enkelt med en penicillinkur. Han är dock noga med att skydda sig och rekommenderar gummistövlar, kortärmat och ljusa kläder som gör det enkelt att upptäcka och borsta bort eventuella kryp. Den som vistas i TBE-täta områden bör också vaccinera sig mot sjukdomen.

År 2021 uppmättes en rekordnotering i antalet TBE-fall i Sverige då hela 534 personer blev sjuka. Många av dessa riskerar att få bestående men. Att utrota fästingarna tror Thomas Jaenson är omöjligt. Däremot finns det annat man kan göra för att minska risken. Han hänvisar till Österrike där man bland annat vaccinerat en stor del av befolkningen och satt upp skyltar i vissa fästingtäta naturområden för att varna för TBE. Något han tycker man borde göra även i Sverige.  

– Liknande skyltar tycker jag att myndigheterna borde sätta upp här, till exempel intill högriskområden för TBE i Stockholms skärgård och på platser som Lisö och Torö där många blivit sjuka. Det känns slarvigt att det inte finns bättre information om det, speciellt på platser dit det kommer människor från andra länder som inte vet om att risken är hög.