Årets Uppsalastudent har känsla för kärnfysik och kod

Det var under lunchen på sommarjobbet i Boden som han fick samtalet. Rektor ringde för att meddela att Sigfrid Stjärnholm skulle få motta Anders Walls stiftelses stipendium Årets Uppsalastudent och 150 000 kronor.

− Det var en otrolig känsla, jag trodde nästan inte att det var sant. Var det ett prank? Det kändes som något mina kompisar hade kunnat göra för att skoja med mig, säger Sigfrid Stjärnholm, 24 år gammal och nyutexaminerad masterstudent i fysik,

Nu, några veckor senare har beskedet sjunkit in. Han känner stor tacksamhet och hoppas också att utmärkelsen kan inspirera andra.

− Det känns stort för mig som individ att uppmärksammas på det här sättet. Det är också stort för Norrbotten i allmänhet och hemstaden Boden i synnerhet. Att just jag från lilla Boden får en sån här utmärkelse kan bli en morot för andra unga, det visar att det lönar sig att plugga hårt.

Nyanserad kärnfysiker på nytt jobb

För egen del var det intresset för fysik som fick honom att plugga vidare på kandidatprogrammet vid Uppsala universitet efter gymnasiet. I våras blev han klar med sin master. Studierna gick hyfsat lätt, mycket tack vare att han tyckte det var så kul. Han är övertygad om att fler skulle kunna fatta tycke för ämnet.

− Många är rädda för fysik, de har kanske blivit ärrade från grundskolan där de upplevt det vara för tråkigt eller svårt. Men jag tror nog fler skulle kunna tycka att det är kul, speciellt om de gav sig in på den lite ”konstigare” fysiken som kvantmekanik eller strängteori.

Själv har han intresserat sig för partikelfysik och kärnfysik. Examensarbetet handlade om ”små modulära reaktorer, SMR”, mindre kärnkraftverk som ska vara enklare att producera och mer flexibla än de vi har idag.

Även om Sigfrid Stjärnholm under det senaste året nördat ner sig i kärnfysikens värld, är han väldigt nyanserad när det kommer till frågan om kärnkraftens vara.

– Vi ser ett stigande behov av energi. På något sätt måste vi lösa det här. Jag tycker inte att enbart kärnkraft är lösningen, och inte heller enbart vindkraft eller solenergi. Vi kan inte nischa in oss på en lösning. Istället kan det ena systemets nackdelar kompenseras av det andra systemets fördelar. Det är synd att debatten blivit så polariserad, när man egentligen borde samarbeta mer mellan de olika energislagen.

Och det är vad han hoppas kunna bidra till i höst, när han börjar sitt nya jobb på Vattenfall. Där ska han framförallt hålla på med simuleringar och beräkningar kring kärnkraft. På sitt nya arbete ser han också fram emot att få kombinera kunskaperna i fysik med sitt andra stora intresse: programmering.

Älskar att lösa vardagsproblem

På sidan av studierna har Sigfrid Stjärnholm drivit företag inom programmering. Intresset för kod har också gett avtryck i vardagslivet.

– Jag älskar att lösa små vardagsproblem. Om min sambo sitter med något i Excel som kanske tar fem minuter, kan jag lägga sex timmar på att programmera och automatisera processen. Men sen går det jättesnabbt nästa gång!

Programmeringslustan har till exempel gett upphov till ”Marskalk”, ett system som kan användas av nationer och andra arrangörer för att hålla koll på bordsplaceringar och specialkost under sittningar.

Ser tillbaka på maxad studietid

När Sigfrid Stjärnholm berättar om sina år på universitetet blir det tydlig att han maxat studietiden. Han har jobbat på nation, åkt forsränning och engagerat sig som studentrepresentant. Därtill har han extraknäckt som forskningsassistent samt lärarassistent − och forskat lite själv.

− Jag har tyckt det varit väldigt kul att plugga, men nu har jag kommit till den punkten att jag vill ta det som jag lärt mig och bidra till samhället och komma ut i arbetslivet.

Det nya jobbet på Vattenfall ligger i Solna, men han är inte speciellt sugen på att flytta till Stockholm. I stället hoppas han kunna använda stipendiet för att spara ihop till en lägenhet i Uppsala och sätta en liten guldkant på tillvaron.

− Jag är inte redo att lämna Uppsala. Jag trivs otroligt bra här, och för någon som kommer från världsmetropolen Boden så känns det som en lagom stor stad att bosätta sig i.

Sandra Gunnarsson