Ensam i våldet – när både förövare och samhälle tystar
De våldsutsatta kvinnorna i studien sa att de upplevde en värre ensamhet när våldet tystades ner av professionella, jämfört med när det tystades ner av förövaren. Foto: Getty Images
Kvinnor som är utsatta för våld i nära relation blir ofta isolerade. Ensamheten skapas inte bara av förövarnas manipulation och våld, utan också av omvärldens bristande gensvar i de fall offren väljer att söka hjälp men inte blir lyssnade på. Det visar en studie från Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet och Högskolan i Gävle.
Den nyligen publicerade artikeln bygger på djupintervjuer med 20 våldsutsatta kvinnor. Ett centralt tema i alla kvinnornas berättelser var att de upplevde känslor av ensamhet. Det kunde till exempel handla om att de isolerats från vänner och familj, eller att de hindrats från att arbeta och begränsats ekonomiskt, vilket i sin tur försvårade deras möjligheter att delta i sociala sammanhang.
− Ett mönster som återkom var att kvinnorna begränsades i tid och rum och ständigt kände sig jagade. Förövaren höll koll på hur lång tid det fick ta för dem att handla, hämta barn på förskolan eller utföra andra ärenden. Och då blir det ingen tid över för att småprata med någon eller att ens tänka egna tankar, säger Sara Skoog Waller, forskare i genusrelaterat våld och hälsa vid Nationellt centrum för kvinnofrid, Uppsala universitet och lektor i psykologi vid Högskolan i Gävle.
Kvinnornas berättelser visar hur de görs ensamma på flera olika sätt − en process som forskarna beskriver med begreppet ensamhetsgörande, lonelification. I intervjuerna framkom hur förövarna inte bara isolerar den utsatta socialt, utan även psykologiskt genom så kallad gaslighting. På så vis förvränger förövaren verkligheten, förskjuter ansvaret till den utsatta och gör henne ensam i våldet.
− Förövaren kan ha påstått för den utsatta att hennes reaktioner på våldet – rädsla, förtvivlan, motstånd – var själva orsaken till att han utsatte henne, säger Sara Skoog Waller.
Det behövs mer kunskap om våld och vilka olika uttryck det kan ta i alla yrken där man möter människor, säger Sara Skoog Waller. Foto: Alexander Lindström
Dåligt bemötande förstärkte känslor av ensamhet
Sara Skoog Waller menar att förövare kan använda så kallad ’crazy-making’ för att peka ut den utsattas normala reaktioner på våldet som bevis på att hon är sjuk eller defekt. Något som även återspeglades i möten med hälso- och sjukvården där fokus på symptom och diagnoser kunde stå i vägen för den utsattas möjlighet att sätta ord på sina erfarenheter av våldsutsatthet.
− Problemet var inte att kvinnorna inte berättade, för det gjorde många av dem. Det handlade mer om att deras berättelser tystades i mötet med professionella som svarade dem med tystnad, skepsis och skuldbeläggande.
Studien visar hur de professionellas bristande gensvar kan vara farligt, eftersom det leder till att kvinnorna lämnas ensamma, både med sina upplevelser och med det faktiska våldet. En av kvinnorna berättade hur hon möttes av bristande förståelse när hon sökte hjälp på kommunen.
”Det var så overkligt. Jag satt där och berättade om våldet och dom ville att jag skulle försöka ta hans perspektiv och la ansvaret på mig. Som att det var vilket relationsproblem som helst.”
Institutionaliserad form av gaslightning
Berättelsen visar prov på hur kvinnorna i många fall möttes av en institutionaliserad form av gaslightning. Att få sin berättelse förvrängd, eller att få höra att det inte var så farligt ledde till ännu starkare känslor av isolering.
− Kvinnorna berättade att de upplevde en mycket värre ensamhet när våldet tystades ner och normaliserades av professionella, jämfört med när det tystades ner av förövaren. Här finns möjlighet till konkreta förändringar som kan göra stor skillnad, säger Sara Skoog Waller.
Hon menar att det behövs kunskap om våld och vilka olika uttryck det kan ta i alla yrken där man möter människor såsom hälso- och sjukvård, skola och förskola, socialtjänst och rättsväsende.
− Det behövs också levande rutiner och medvetenhet om vad som är viktigt i bemötandet av en person som kan vara utsatt för våld. Det finns en tendens att se bort och tolka våld som uttryck för något annat – vi behöver till exempel kunna skilja på vad som är våld och vad som är en konflikt eller ett relationsproblem. På så vis räcker det kanske inte enbart med kunskap. Det krävs också arbete med attityder till våld och inte minst till kvinnor som berättar om våld.
Sandra Gunnarsson
Publikation
Skoog Waller, S., & Forinder, U. (2025). Speaking Through Silence: The Lonelification at the Core of Domestic Abuse. Violence Against Women
Läs mer
Intervjuerna med de våldsutsatta kvinnorna ligger också till grund för en rapport som släpptes 2022. Till rapporten: Utan mig är du helt ensam
: kvinnors levda erfarenheter av omgivningens och samhällets ensamgörande i spåren av mäns våld och eftervåld