BioArctics vd Gunilla Osswald är Årets alumn

– Det var ju en väldigt viktig del i mitt liv när jag pluggade på universitetet så det har ju verkligen påverkat mycket vem jag har blivit. Jag trivdes jättebra i Uppsala, berättar Gunilla Oswald när vi träffar henne på BioArctics kontor i Stockholm.

När hon först kom till Uppsala kände hon ingen i staden. Men det ändrades snabbt genom studentboendet i Flogsta och straxt därefter i Snerikes nation. Genom att hon engagerade sig i farmaceutiska kåren och dess kulturutskott vidgades det sociala kontaktnätet ytterligare.

– Vi ordnade en massa roliga saker, allt från kulturresor till Stockholm, teater, olika musikabonnemang och vinprovning. Det var lite högt och lågt. Det var ett roligt sätt att lära känna folk och göra det roligt på fritiden också, minns hon.

Omtumlande första år

Mycket av det Gunilla Osswald lärde sig under tiden i Uppsala har hon haft nytta av genom livet.

– Jag utvecklades enormt. Jag hade ingen större studievana från gymnasiet när jag kom till universitetet. Första året var ganska omtumlande. Otroligt lärorikt. Ju längre jag kom i utbildningen desto mer intressant tyckte jag att det blev. Jag ville väldigt gärna jobba inom läkemedelsindustrin eller möjligen Livsmedelsverket eller Läkemedelsverket, säger Gunilla Osswald.

Ämnen hon verkligen fastnade för var farmakokinetik, farmakodynamik och biofarmaci, det vill säga vad läkemedel gör med kroppen, vad som händer med läkemedel i kroppen och hur de ska doseras för att få bäst effekt. Gunilla Osswald såg patientnyttan i detta.

– Jag har alltid varit väldigt inriktad på att vilja hjälpa och göra gott, säger hon.

Doktorsexamen vid Uppsala universitet

Efter sin examen stannade Gunilla Osswald kvar en extra termin vid Institutionen för farmaci för att forska. Därefter bar det var det av ut i arbetslivet och hon hamnade så småningom på läkemedelsjätten Astra där hon blev kvar i 28 år. Samtidigt som hon arbetade med att utveckla läkemedel tog hon 1994 sin doktorsexamen vid Uppsala universitet.

– Sedan fortsatte jag att undervisa på universitetet och behöll kopplingen. Jag föreläste där någon gång per termin under många år, berättar Gunilla Osswald.

Tre läkemedel nådde hela vägen

Inom läkemedelsutvecklingen har hon hela tiden framför allt haft fokus på hjärnans sjukdomar. Att ta fram nya läkemedel är i de allra flesta fall en komplicerad process och de allra flesta läkemedelskandidater stoppas innan de når marknaden.

– Jag har haft förmånen att få tre projekt som kommit hela vägen. Det första var ett schizofreniläkemedel. Tyvärr drogs det tillbaks från marknaden på grund av biverkningar. Men det var ett revolutionerande läkemedel på sin tid. Sedan var det ett virusläkemedel som användes i samband med aids under många år. Den sista är Lecanemab, det stora flaggskeppet mot Alzheimers sjukdom som vi jobbar med nu, säger Gunilla Osswald.

Lecanemab är anledningen till att hon idag arbetar vid läkemedelsbolaget BioArctic. Det startades av Lars Lannfelt och Pär Gellerfors 2003 för att kunna utveckla ett läkemedel från den antikropp mot Alzheimers sjukdom som Lars Lannfelt tagit fram i sin forskning vid Uppsala universitet. Gunilla Osswald plockades in i ledningsgruppen 2013 och blev året därpå vd för bolaget. Sedan dess har bolaget växt kraftigt, både när det gäller omsättning och antalet anställda. Det beror förstås på framgångarna med Lecanemab.

Tillgängligt i första länderna i Europa

Det godkändes 2023 i USA och därefter har närmare 50 länder godkänt det för behandling av tidig Alzheimers sjukdom. I mitten av augusti i år blev det också tillgängligt i de första länderna på den europeiska marknaden.

– Det känns ju jätteviktigt att få fram det till patienterna i Europa och sedan i Norden och i Sverige med tanke på att det är en svensk uppfinning från Uppsala från början, säger Gunilla Osswald.

Men det finns mycket mer att göra för de här patienterna, menar Gunilla Osswald, som tillsammans med sina medarbetare arbetar vidare för att utveckla nya läkemedel.

– Nu har vi kommit med den första Alzheimer sjukdomsmodifierande behandlingen. Men det behövs mer och då jobbar vi på nästa generations behandling som ska hjälpa patienterna kanske ännu bättre. Och sedan har vi Parkinsons sjukdom och ALS som har jättestort medicinskt behov. Vi tittar också på andra sjukdomar så att vi kan hjälpa ytterligare patienter, säger hon.

Åsa Malmberg