Tidiga insatser kan förebygga gängvåld

Tidiga utagerande beteendeproblem är en tydlig riskfaktor som hänger ihop med senare skolmisslyckande, risk att hamna i konflikter, kriminalitet eller missbruk.

Anna Sarkadi, specialistläkare och professor i socialmedicin och folkhälsa vid Uppsala universitet, arbetar och forskar om hälsofrämjande och förebyggande insatser för psykisk hälsa hos befolkningen och framförallt föräldrar och barn. Hon berättar om sin syn på samhället idag och de aktuella skjutningarna som har ökat under 2020-talet i Sverige.

– I ett globalt perspektiv så har Sverige mindre hälsoskillnader i samhället jämfört med andra länder, berättar Anna Sarkadi, men i jämförelse inom Sverige så har skillnaderna över tid ökat. Vi hade folkhemsidén om gemensamma resurser och att statens roll var att ge alla likvärdiga förutsättningar. Ojämlikheten som vi ser idag i är istället en konsekvens av motsatt utveckling som har skapat kritiska spänningar.

– Det är viktigt med tidiga insatser och anpassa våra system efter behov. Framförallt behöver vi bygga upp förtroendet för relationer inom barnhälsovård, mödrahälsovård och socialtjänst. Människor ska känna att samhällsinstitutionerna vill dem väl och att det finns möjlighet att få hjälp när man behöver, innan problemen har blivit för stora.

Barnfattigdom ger ökad risk för kriminalitet

En studie av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) visar att dödsskjutningar i kriminell miljö ökar mer i Sverige än i övriga Europa. Det ökande antalet fall av dödligt våld i kriminella miljöer rör främst unga män mellan 18 och 24 år. Många kommer från svåra hemförhållanden. ­

– Barnfattigdom är ett ökande problem i Sverige och en stor riskfaktor för att hamna snett, fortsätter Anna Sarkadi. Det handlar inte om enstaka grupper eller hudfärg, men är du trångbodd, har en osäker anställning, låg utbildning, ekonomisk instabilitet eller utsatthet så är det svårare att ge ditt barn stimulans och vara den förälder du vill vara.

– Tidiga utagerande beteendeproblem är också en tydlig riskfaktor och det hänger ihop med senare skolmisslyckande, risk att hamna i konflikter eller i kriminalitet, missbruk och olika typer av utanförskap. Det kan synas redan i 3–5 årsåldern och vi har många effektiva metoder att bemöta det. Det finns även föräldrastödsprogram för äldre barn och tonåringar.

Effektivt stöd för utagerande beteendeproblem

För att förebygga gängskjutningar är det viktigt att skapa ett samhälle där alla känner sig delaktiga. Barn behöver växa upp med trygghet och framtidstro. De behöver nödvändiga kompetenser för att bygga tillit, klara skolan och konstruktiva konflikthanteringar i kamratrelationer. Det är ett långsiktigt arbete.

– Om barn inte känner den kärlek och uppskattning som alla människor söker och behöver, kan de istället dra sig till gängen, även om det är en falsk trygghet, förklarar Anna Sarkadi. När det gäller barnfattigdom är det så skamligt och stigmatiserande så man gör nästan vad som helst för att slippa det.

När gängen erbjuder en väg ur ekonomiska problem kan det bli en ond spiral där risken är stor att de unga lockas med för att till exempel kunna hjälpa sin mamma med ekonomin eller att de tror sig få en bättre framtid för sig själv.

– Socialtjänsten har en jättefin öppen verksamhet med effektiva föräldrarstödsprogram, men dagens stigma gör att många känner sig obekväma med att kontakta dem. Därför måste vi tänka om och istället ha andra öppna verksamheter som exempelvis familjecentraler eller utökade hembesöksprogram för att på ett mer odramatiskt sätt kunna hjälpa till. Vi har flera pågående forskningsstudier och Uppsala är faktiskt ett bra exempel på där evidensbaserat föräldrarstödsprogram erbjuds inom förskolan och det har visat sig mycket lyckat.

Kärleksfulla tydliga gränser

Studier visar att många barn och ungdomar som har hamnat snett har en påtaglig frånvaro av ansvarsfulla vuxna och engagerade fadersfigurer.

– Vi behöver prata mer om hur vi kan stärka papporna i sin roll och hjälpa dem att bli engagerade och finnas där för sina barn och ungdomar, säger Anna Sarkadi. Även tonårsföräldrar underskattar generellt sin egen betydelse för sina barn. Man ska visst vara den jobbiga morsan eller farsan som lägger sig i, vill veta vart barnet ska, vilka hen är med och när hen kommer hem.

Forskning visar även att tonåringars syn på alkohol och droger påverkas av föräldrarnas attityd.

– Barn protesterar ofta när vi sätter gränser men de behöver kärleksfullt satta, tydliga gränser, det bör samhället stärka föräldrarna i. Att våga ifrågasätta dåliga beteenden är egentligen alla vuxnas ansvar, avslutar Anna Sarkadi.