Transkribering avsnitt 63

Transkribering av Forskarpoddens avsnitt 63: Vaccin mot cancer. Annica Hulth intervjuar cancerforskaren och entreprenören Sara Mangsbo.

Utmaningen blir att se till att vi förstår hur vi ska använda oss av kombinationen av olika immunterapier på ett smart sätt och ett intelligent sätt. Och att också få datan i tillräckligt snabb fart så att det ger patienterna någonting i slutändan.

ANNICA: Immunterapi med biologiska läkemedel är en kraftfull metod att bekämpa cancer vid sidan av cellgifter och operation. Till exempel utvecklas vaccin mot cancer som sätter i gång kroppens eget immunförsvar och som fungerar på flera olika typer av cancer. Du lyssnar på Forskarpodden vid Uppsala universitet och det här avsnittet produceras av mig, Annica Hulth

ANNICA: Mitt namn är Sara Mangsbo och jag jobbar som forskargruppsledare vid Institutionen för farmaci här vid Uppsala universitet. Jag är disputerad inom klinisk immunologi och jobbar mycket med immunförsvarets roll vid sjukdomar och speciellt med utveckling av nya cancerterapier.

SARA: Ja, och du och din forskargrupp håller på och utvecklar ett vaccin mot cancer. Hur fungerar det?

ANNICA: Ja, vi jobbar med lite olika aspekter kring det här. Dels på ren tidig utvecklingsfas så jobbar vi med att ta fram verktyg som ska hjälpa till att cancervacciner fungerar ännu bättre. Sen så är jag också involverad i företag som jobbar med cancervacciner som testas då i lite senare faser i kliniken och då brukar man prata om fas 1, fas 2 och fas 3-studier. Och det är olika faser i läkemedelsutvecklingstesterna och då är jag involverad i ett projekt som testar ett cancervaccin i olika fas 2-studier. Man tittar på säkerheten och effekten av det vaccinet för att förstå om det här då kan hjälpa personer som redan har cancer och då vill man helt enkelt försöka skapa ett immunförsvar mot cancern. Så att man behandlar en sjukdom, lite skilt då från att kanske skydda sig mot en sjukdom som är fallet i pandemin.

SARA: Just det. Och hur går det till då när man får det här vaccinet? Hur får man i gång immunförsvaret?

ANNICA: Ja, när man försöker skydda sig mot en sjukdom då är man väldigt fokuserad på att skapa såna här antikroppar som ska finnas både i luftvägarna och i blodet och de ska kunna hitta och märka upp virusen snabbt. Men vi försöker mer fokusera på att skapa T-celler. Det har också varit i ropet i pandemin. T-cellerna är celler som kan se saker som är fel inuti en cell, kan man säga. Och om vi kan etablera fler T-celler som känner igen cancerkällorna specifikt då kan vi också målsöka cancerkällor och attackera dem så att de tas bort ur kroppen. Det är målet.

SARA: Mm, och vilken typ av cancer är det tänkt att det här vaccinet ska fungera mot?

ANNICA: Ja, i det här företaget då så jobbar vi med ett vaccin som vi kallar universellt vaccin. Men det finns ett brett spann av sätt man arbetar för att ta fram cancervacciner. Det här universella vaccinet, då målsöker vi ett enzym, telomeras, som ser till att våra ändar på vår kod, vårt DNA i cellerna hela tiden förlängs. Annars så kommer cellen självdö, och cancercellen har ett påslag av det här enzymet för att skydda sig själv mot död. Och då kan vi helt enkelt skapa T-celler mot delar av det här enzymet så att cancermassan och cancercellen lyses upp och kan infiltreras av de här vaccinskapande T-cellerna då.

SARA: Mm, och finns det fler såna här vaccin på gång eller under utveckling?

ANNICA: Ja, det finns många olika mål man kan använda sig av. Vi hör i dag om både skräddarsydda vacciner där man använder datan man får ut när man sekvenserar tumörerna och förstår den här genetiska sminkningen eller genetic makeup som en tumör har. Och sen kan man helt enkelt totalt sett se vad ska vi använda oss för mål här och vilka T-celler ska vi skapa mot vilket mål? Och så gör man vaccinet helt individanpassat, eller så kan man se om det finns någon protein som de flesta tumörer hos de flesta individer gör sig beroende av? Ja, då kan det vara till exempel förlust av kontroll av cellcykeln i relation till till exempel P53-proteinet, men också telomeraset då. Så att det beror lite på, och det finns både mycket forskning globalt, och många företag som jobbar med det här.

ANNICA: Mm, och det speciella med det här är att det är just universellt, att det gäller alla typer av cancer?

SARA: Ja, det som är viktigt att säga här är att tron på cancervacciner har återuppstått till viss del och skälet till det är att man har flyttat in en ny verktygslåda in i kliniken som vi kallar kontrollpunktshämmare. Och den verktygslådan hade vi inte tidigt 2000-tal eller på 90-talet när man provade cancervacciner under en längre tid. Men när den flyttade in i kliniken och blev användbar, då kunde vi bibe… Alltså, tumörerna som finns i kroppen, vissa tumörformer som hudcancer, urinblåsecancer, huvud-/halscancer och lungcancer, de kan i sig själva vara lite som ett vaccin. Det skapas lite T-celler genom att de här cellerna är så förändrade så kroppen undrar ”vad är det är?” Och då den här verktygslådan som kom in som kallas kontrollpunktshämmare, de ser till att vi bibehåller de här T-cellernas aktivitet mot tumören. Men det gör också att den här verktygslådan gör sig väldigt väl lämpad att bibehålla vaccinskapade T-celler. Det är därför som det har blivit en pånyttfödelse av tron på de här vaccinerna. Och det är också därför som vi ser att de flesta gör sina studier, i varje fall i de cancerformer där du har en spridd cancer och i sen fas, där gör du det ihop med den här nya verktygslådan, kontrollpunktshämmaren.

ANNICA: Just det. Så det här är något som ges till patienter som redan är sjuka, som redan har en tumör?

SARA: Ja, precis. Vi kallar det terapeutisk vaccinering då.

ANNICA: Vad är din och din forskargruppsroll i det här arbetet? Ni har en specifik roll i projektet, har jag förstått.

SARA: Vi har jobbat då med en ny plattformsteknologi som togs upp av det här företaget och den rollen har jag haft så som en innovationschef på det här företaget för att bidra med att den nya vaccinteknologin ska komma in i kliniken. Och det har vi faktiskt tagit ett steg och testar en helt ny vaccinteknologi då i kliniken inom prostatacancer. Min roll annars för det här vaccinet som har kommit lite längre, det är att jag bidrar med kunskaper som jag har från mitt perspektiv. Precis som alla gör i det här teamarbetet när det handlar om läkemedelsutveckling, vilket verkligen kräver många olika expertiser. Och det är också en ganska lång resa från att du tar fram en ny idé till att du validerar den idén, till att du ser att du kan göra ett läkemedel, att du kan skala upp produktionen av det, att du kan testa det i olika modellsystem, att du sen går in och gör de här fas 1, 2 och 3-studierna. Och under den här resan så behövs det olika experter och då bidrar man med den expertis man kan in i den resan.

ANNICA: Så det är ett grupparbete, kan man säga?

SARA: Ja, det är verkligen ett grupparbete.

[musik]

ANNICA: Det här med biologiska läkemedel och immunterapi mot cancer, det har varit ett hett område de senaste åren. Och varför är intresset så stort?

SARA: Nej, men någonting som jag tror de flesta som kanske inte hade arbetat med immunterapi och cancer innan man såg den här nya verktygslådan då i kliniken, de hade kanske inte för vana att se att man kunde förlänga överlevnaden hos patienter som hade en spridd cancersjukdom. Ja, du kunde använda verktyg men egentligen så var det i en tidig fas där du kirurgiskt kunde operera bort tumören som du hade bäst chans att bli frisk. Men så helt plötsligt så fick vi en arsenal i form av de här T-cellerna som fungerade så att de kunde inte bara hitta den originaltumören men också spridda celler som hade spridit sig i kroppen och söka upp dem. Och det gjorde att man flyttade, man kallar de här överlevnadskurvorna, när man kanske efter fem år från sin diagnos med spridd hudcancer så hade man kanske bara en tioprocentig överlevnad. Och sen så sakta men säkert så har den flyttat sig till kanske 50, 60 % som överlever efter fem år. Det paradigmskiftet, när både klinikerna och kanske industrin och akademikerna såg det här, blev att man förstod vilken möjlighet och kraft som låg i immunförsvaret. Och kanske på något sätt helt plötsligt blev övertygade om det. Och jag tror att det har också så klart blivit en förändring i hur samhället ser på möjligheterna kring att bota cancer.

ANNICA: Mm. Och vad är den stora skillnaden mot andra, mer traditionella läkemedel, som cellgifter?

SARA: Cellgifter har en viktig roll att spela i dag, och i vissa cancerformer en hörnsten i behandlingen. Men man har också sett att just för en viss typ av cancerformer så spelar kanske då de här kontrollpunktshämmarna en ännu större roll. Och de fungerar på lite olika sätt, även om de här kemoterapierna då också på något sätt kan faktiskt samverka med de härimmunterapierna. För när du slår på en tumör och dödar tumörcellerna som du gör med de här kemoterapierna då släpper du löst massa proteiner, en massa små delar från tumören. Och det gör också att vi skapar faktiskt lite immunsvar av det, även om kemoterapin också kanske på något sätt inte är så bra för vårt immunförsvar, för det består av snabbt delande celler, så även de kan påverkas. Men samtidigt så finns det i dag en vetskap om att det finns en bra kombination med att ta immunterapi och kemoterapi ihop. Och kanske framöver så kommer vi lära oss ännu mer om hur ska vi använda den kunskapen i kliniken. För vi är ganska traditionella i kliniken, och vi bör vara traditionella. Det vill säga, vi vill inte ändra en dos som fungerar. Men om det skulle vara så att vi skulle kunna se att i kombination med immunterapi så skulle dosen kanske behöva ändras för att slå mindre kraftigt på immuncellerna men bibehålla deras aktivitet och bara skapa lite celldöd för att slå till tumören med hjälp av immuncellerna. Då kanske det skulle kunna vara ytterligare avancemang av immunterapiernas roll. Men det gör man inte lättvindigt, för har man en väldigt god effekt med en kemoterapi, då är det det man använder sig av.

ANNICA: Mm, och hur kom du själv in på det här området med biologiska läkemedel?

SARA: Ja, jag började doktorera 2006 och det var under Thomas Tötterman och Angelica Loskog och det var liksom starten kan man säga på när jag fick bli exponerad för immunterapier första gången. För det var verkligen immunterapier som Angelica och Tomas höll på med. Och det gjorde att jag ganska tidigt och innan den här explosionen och nyfikenheten på immunterapier blev global fick jag vara med och se när ingen brydde sig om det här fältet i princip. Men sen gjorde jag en post doc utomlands i Leiden. Och det fick jag också med mig en massa kunskap från kring immunterapier och framför allt vaccin då, cancervacciner. Och när jag kom tillbaka till Sverige sen så gjorde också universitetet en satsning senare då på biologiska läkemedel i form av såna här biträdande lektorat och då fick jag chansen att gå in på ett sånt. Och numera är jag då lektor inom biologiska läkemedel. Inom biologiska läkemedel måste vi då hitta möjligheter att utbilda både studenter, att fortbilda personal inom sjukvård och industri inom ämnet eftersom det blir fler läkemedel som kommer ut på marknaden och används. Och det innebär också en ny roll för universitetet, vi måste se till att vi rekryterar in personal som kan utbilda inom det här ämnet som växer. Och det görs också satsningar från politiska håll kring just ämnet biologiska läkemedel, som också handlar om produktion av dem. Så att det är väldigt dynamiskt och väldigt roligt fält att vara i. Och nu när vi ser att också de här mRNA-vaccinerna har tagit ett kliv in och använts på ett helt annat sätt så finns det så många möjligheter framåt att skapa nya verktygslådor för att behandla patienter.

ANNICA: Så de här vaccinerna mot covid, har det också bidragit till intresset för biologiska läkemedel?

SARA: Ja, jag tror att allting bidrar och att det finns så mycket just nu som talar för styrkan hos de här läkemedlen.

ANNICA: Mm, och där har Uppsala universitet en ganska viktig roll då kring det här med biologiska läkemedel?

SARA: Ja, och jag tror att vi kommer att ha en viktig roll om vi vågar bibehålla den här satsningen kring biologiska läkemedel så har vi en chans att verkligen sätta Uppsala på kartan och det hoppas jag att vi kan göra framåt också.

ANNICA: Mm, och vad finns det för utmaningar framöver då som du kan se i din forskning?

SARA: Ja. Men det är, utmaningarna ligger nu i att vi måste följa datan och se vad blir resultatet av de här studierna? Både den tidiga forskningen så klart som vi gör men också det som händer i kliniska studier. Och det är så att de här T-cellerna spelar en stor roll för att hantera cancern men det finns också andra typer av immunceller som hela tiden försöker ... eller, de är inte tänkande individer i sig, men det finns ett samspel här där tumören är bra på att rekrytera in celler som hämmar de här T-cellerna. Och därför jobbar många på fronterna där man försöker bli av med celler eller som man kallar suppressorceller som trycker ner vårt immunförsvar, så utmaningen blir att se till att vi förstår hur vi ska använda oss av kombinationen av olika immunterapier på ett smart sätt och ett intelligent sätt. Och att också få datan i tillräcklig snabb fart så att det ger patienterna någonting i slutändan. För det tar så lång tid med de här kliniska studierna.

ANNICA: Just det, att patienterna också ska bli hjälpta av behandlingen.

SARA: Ja, ja, ja. Och sen, det finns jättemycket aspekter kring det här som handlar om hur vi tar fram de här läkemedlen. Vad är kostnadsdrivande? Kan vi se till att vi gör läkemedel mer kostnadseffektiva i produktionen? Kan vi se till att de är säkra? Det är oftast en komponent av biologiska läkemedel som … den toxicitet som man kan se är oftast immunologiskt medierad, så det är vårt immunförsvar som spelar en roll också i effekten men likaså i toxiciteten. Alltså hur bra man klarar av det och om man får några biverkningar. Man brukar prata om klasseffekter och biverkningar. Och för immunterapier är det framför allt immuntoxicitet som man pratar om då.

ANNICA: Mhm, vad innebär det mer [hör inte 0:18:49]?

SARA: Ja, men det kan innebära olika saker. Det innebär att du kanske kan reagera direkt när du får terapin, man kallar det för en infusionsreaktion. Men det kan också innebära att du utvecklar en immunologisk svar som kanske attackerar en frisk cell och då brukar vi prata om autoimmunitet. Och sen så kan du också utveckla en reaktion mot läkemedlet i sig själv. Och alla de här responserna är viktiga för oss för att hantera säkerheten. Och då tänker jag att framöver så kommer vi kunna utveckla effektivare läkemedel med en bättre säkerhetsprofil, och det är jätteviktigt och det borde vi satsa mer pengar på. Och att vi ser till att vi också har patienten i fokus och att det ska också ska kunna gå att hantera på ett samhällsperspektiv, så att vi tar fram läkemedel som vi ser att vi kan betala för i samhället. Och som fungerar.

ANNICA: Just det. Så det krävs pengar, kan man säga. Det krävs en satsning från samhällets sida också?

SARA: Ja, det tror jag. Men det krävs också att vi funderar över i vår utvecklingsprocess, att vi har fokus på både säkerhet och effekt.

[musik]

ANNICA: År 2020 fick du Uppsala universitets innovationspris Järnäpplet och det belönar särskilt framstående insatser när det gäller kunskapsöverföring, innovation och nyttiggörande av forskning. Hur kändes det att få det här priset?

SARA: Ja, det var fantastiskt att få ett pris av Uppsala universitet just som jag faktiskt har jobbat för under en så lång tid. Och att man får just det fina priset som jag ser har gått till så många personer som jag själv ser upp till och ja, nej, det är väldigt inspirerande.

ANNICA: Och hur kom det sig att du började jobba med att omsätta din forskning till innovationer och starta företag?

SARA: Jag tror att jag alltid har varit nyfiken på hur jobbar man i industrin? Och vilka frågor ställer man sig själv där, och hur tar man sig an forskningen i industrin jämfört med akademin. Och jag har alltid kunnat arbeta med forskning i projekt som har varit väldigt translationella, som har sett fram emot att det här ska kunna komma någon till gagn. En patient eller en omsättning av en metod som kan användas av industrin.

ANNICA: Så det har funnits med ett sånt perspektiv i forskningen?

SARA: Ja, precis. Att jag på något sätt har känt att det bidrar till min lust att vara inom forskningen. Att det kanske inte är den där publikationen som alltid är det viktiga, utan det är den här omsättningen av att den där idén ska bli någonting som hjälper till någonstans i samhället. Det har känts viktigt, så att det inte stannar vid någonting som blir en publikation.

ANNICA: Mm, och du har startat tre olika företag och så har du även sålt av ett dotterbolag. Berätta lite om de här olika företagen.

SARA: Ja, det var 2014 då som jag startade det första företaget, Immuneed. Och i det läget så var jag helt novis kring företagande. Det var ganska läskigt och utmanande.

ANNICA: Mm, på vilket sätt då?

SARA: Man har inte riktigt de där verktygen, kunskaperna och nätverket man behöver för att lösa lite frågor. Och allting är nytt. Första gången. Så att det var en ganska stor grej att våga starta det första företaget för mig. Och jag gjorde det tillsammans med Thomas Tötterman och Erika Fletcher. Men ganska snabbt så ... Jag hade en mentor, Jörgen Lönngren, och han tillhandahöll sitt nätverk till mig inom industrin på ett väldigt fint sätt. Han delade med sig så generöst av det nätverket. Och det nätverket ledde till både styrelseengagemang för Immuneed och även investerare. Och det var fröet någonstans som gjorde att det här blev någonting. Och Immuneed var i början två delar. Både en serviceverksamhet kring en metod som jag faktiskt fick stöd från Vetenskapsrådet för att utveckla initialt, och som sen då kunde bli en metod då inom en serviceverksamhet för Immuneed. Och det handlar om att just förespå de här immuntoxiciteterna, de här biverkningarna kring läkemedel. Och sen så handlade det om en plattformsteknologi för att förbättra cancervaccinernas effekt. Och den resan var fantastisk, att förstå både bolagsbyggandet men också att vi fick vara med om en sån här man kallar exit, alltså att vi sålde av ett dotterbolag. Och då såldes den här plattformsteknologin till Ultimovacs. Och Ultimovacs är i dag ett norskt börslistat företag, men sen så har de kvar då det här dotterbolaget som sitt dotterbolag i dag och det är Ultimovacs AB här i Uppsala. Och då har också … vi har gett chansen då till Immuneed att bli ett renodlat servicebolag. Och det gör att den verksamheten har växt till att vara en global verksamhet där stora och mindre bolag i hela världen använder sig av Immuneed för att förutspå de här biverkningarna som skulle kunna hända innan de går in i kliniken. Och på så sätt kan de se till att de inte utsätter någon individ för det om det inte behövs.

Och sen så fick jag starta ett företag som heter VivoLogica. Det företaget utvecklar en tech-lösning för att ta hand om data från in vivo-studier, helt enkelt. Och det var egentligen fött ur att vi satt med papper, penna och Excel när vi tittade på hur läkemedlen fungerade i olika modellsystem. Och så tycker jag det här borde vi kunna göra mer effektivt, ta hand om den här datan och säkerställa att den datan blir bra med hjälp av en bra tech-lösning. Och då fick jag en chans att bidra in med den idén då i en ansökningsprocess som hade startats av Hidden Dreams i Stockholm och de är som en liten inkubator som startar bolag baserat på dolda problem i större organisationer och då startade vi VivoLogica. Och den resan är annorlunda, för där kommer jag in med en idé men kanske inte kan lösningen på det, utan jag bidrar mer med idén och kanske nätverket då. Så det har varit fantastiskt att få lära sig hur det ser ut med en annan typ av bolagsresa och vilka utmaningar och möjligheter som finns med det.

Och sen fick jag chansen att starta mitt tredje eller fjärde, beroende på hur man ser det då, bolag sent 2020, och det är Strike Pharma. Och det var egentligen en idé då som föddes 2016 och det har då drivits in i ett bolag nu men det har vi jobbat väldigt mycket med under en längre tid i akademisk forskning. Och då har vi gjort det ihop med SciLifes läkemedelsutvecklingsplattform, DDD-plattformen. Och där kan man söka in då som forskare med en idé där man på något sätt vill komma patienten till gagn då om man har en idé men kanske inte har läkemedelsutvecklingskompetensen. Och då kan man med sin egen expertis kompletteras med läkemedelsutvecklingsexpertis på den här plattformen och därmed avancera sina tankar till en idé som faktiskt kan realiseras och testas i kliniken. Och när vi hade kommit tillräckligt långt då akademiskt så fanns det tillräckligt med data där folk började tro på den här idén och då kan man också starta ett bolag. För när någon tror på idén då finns det också lite pengar att hämta för att starta det där fröet till ett bolag, så det är det senaste jag har börjat med.

ANNICA: Ja, precis. Vad är din roll i de här olika företagen? Du har olika roller i de olika företagen förstås.

SARA: Ja, precis. Man går in både som grundare, men man går också in med en expertis beroende på om man kom med idén eller om man faktiskt har väldigt mycket kunskap inom fältet. Och i bolagen då, beroende på var de är i fasen, i Immuneed så har jag inte en jättestor roll kvar. Där har bolaget växt och vi har en oerhört kompetent och fantastisk VD i Camilla Oldgren, och bolaget drivs med fokus där och jag kan komma med min expertis som akademiker då, men jag är inte så aktiv där. Jag är också aktiv då i styrelserna, oftast. Men man får helt enkelt vara ganska flexibel och försöka förstå vilken kunskap behöver bolaget och vad kan jag bidra med? Och vad gör jag kanske inte bra i ett bolag? Och när i tid borde jag inte vara med så mycket i bolagsresan? För jag tror också att man som akademiker och idéskapare inte får sätta krokben för sin egen idé. Alltså, för att man riskerar att hamna i en för forskningsorienterad bolagisering ibland, så för mig är det alltid viktigt att bidra med min kunskap men också se till att det skapas ett team som leder den idén framåt, mot målet och det är det viktigaste för mig att bidra in i företagen.

ANNICA: Och är det svårt att skilja på rollen mellan att vara forskare och att vara företagare?

SARA: Jag tror att man är en innovatör, en entreprenör, även i en forskarroll. Man måste vara medveten om i vilken situation man har vilken hatt på sig. Men det känns som att man verkligen blir tränad i det hela tiden om man har hamnat i så många situationer nu, så att man förstår det. Men det är absolut en process att lära sig i början tyckte jag, mm, men inte nu längre.

ANNICA: Är det så att i din bransch har forskare och företagare ungefär samma mål, att nå ut med kunskap?

SARA: Ja, precis. Målet är där, det är bara att det är olika faser i utvecklingen. Och akademin och industrin kan verkligen samverka i det här, eftersom man har olika mycket medel att nå målet och olika kompetenser som krävs för att nå målet i olika skeden. Så att jag ser det inte som att man alls egentligen konkurrerar utan att det är bara ett naturligt sätt att mogna ut en produkt genom att gå in i den här målriktade, industrikopplade världen på något sätt.

[musik]

ANNICA: Mm. Ja, men det har varit jättespännande att prata med dig och lycka till i fortsättningen på den här resan.

SARA: Ja, men tack för att jag fick komma.

ANNICA: Ja, tack så mycket. Du har lyssnat på Forskarpodden med forskaren och entreprenören Sara Mangsbo. Följ oss på Podbean, Itunes, Spotify eller andra poddläsare. Kontakta oss gärna i sociala medier på #forskarpodden eller på universitetets webbsida, uu.se/forskarpodden. Jag heter Annica Hulth och Forskarpodden produceras av Uppsala universitet med musik av Marcus Sjöblom.