Transkribering avsnitt 69

Transkribering av Forskarpoddens avsnitt 69: Nästa generations solceller. Annica Hulth intervjuar Marika Edoff, professor i fasta tillståndets elektronik. Hon leder två stora samarbetesprojekt mellan akademi och industri: det nationella kompetenscentrumet SOLVE och EU-projektet SITA.

MARIKA: Och genom att kombinera två solceller så är den teoretiska verkningsgraden mycket högre, så i stället för att försöka komma upp i 30 % så börjar man komma upp i över 40 % som teoretiskt maximum och då har man ett större utrymme att göra förbättringar.

ANNICA: Användningen av solceller ökar i hela världen och solenergi kan snart gå om kärnkraft på en global nivå. Forskare jobbar nu med att förbättra solcellernas verkningsgrad. Bland annat genom att kombinera olika tekniker i så kallade tandemsolceller. Du lyssnar på Forskarpodden vid Uppsala universitet och det här avsnittet produceras av mig, Annica Hulth.

MARIKA: Jag heter Marika Edoff och jag är professor och solcellsforskare, och också föreståndare för avdelningen för solcellsteknik.

ANNICA: Och intresset för solceller ökar ju i dag över hela världen och även på senare tid i Sverige. Vad tror du det beror på?

MARIKA: Jag tror de senaste månaderna så beror det ju på de ökade elpriserna och att man ser att här kan man tjäna en massa pengar på att producera sin egen el. Och jag tror att det egentligen ligger bakom intresset längre tillbaka i tiden också, just att solceller har blivit så billiga i dag så att det är ett alternativ att installera solceller för att sänka sina elkostnader.

ANNICA: Och hur står sig solceller jämfört med andra former av energi som kärnkraft och vindkraft?

MARIKA: Om man tittar på hela världen så är det i dag ungefär 5 % av elenergin som kommer från solceller och det är ... börjar bli jämförbart med vindkraft som har ungefär 6 % och kärnkraft står för ungefär 10 % på världsbasis av elproduktionen, så el från sol och vind är i dag större än kärnkraftsel, vilket känns lite konstigt i Sverige eftersom vi har så mycket kärnkraft i Sverige. Så Sverige och Frankrike har ju mycket kärnkraft till exempel. Men i andra länder ser det ju väldigt annorlunda ut.

ANNICA: Just det. Ja, men det tror man ju inte riktigt, att det är så stort. Men det är då globalt eller över hela världen.

MARIKA: Ja, precis.

ANNICA: Och vad finns det för fördelar med solceller då, och vad är nackdelarna?

MARIKA: Det finns ju många fördelar, så klart, med solceller. Och en stor fördel i dag är ju att det går väldigt fort att sätta upp solceller och installera solcellsanläggningar, och vi behöver ju göra någonting åt klimatet nu och även vår energiproduktion just nu, så att det är ju en väldigt stor fördel med solceller. En annan fördel som är kanske mera självklar är ju att vi får gratis bränsle får solen varje dag, så att det går ju inte åt något bränsle. Och en tredje fördel är att solceller under sin användning är ju helt miljövänliga, helt tysta och släpper inte ut några avgaser.

ANNICA: Och vad finns det för nackdelar, då?

MARIKA: Ja, nackdelarna är ju att det kan vara molnigt en dag och då ger solcellerna mindre energi, så det är en mindre styrbar elkälla och därför måste man komplettera den med andra elkällor som till exempel vattenkraft som vi har mycket av i Sverige.

ANNICA: Just det. Så det är en liten ... En pusselbit i ...

MARIKA: Ja, jag tror att man måste tänka så, att både sol och vind som faktiskt jobbar väldigt bra tillsammans, det är när det är blåsigt så kan det vara molnigt och när det är soligt så kan det ibland vara vindstilla, så att de jobbar bra tillsammans. Och sen tillsammans då med vattenkraft så är det en bra kombination av förnybara energikällor.

ANNICA: Och du är ju koordinator för ett kompetenscentrum inom solenergi som heter SOLVE, som ska jobba för att ett brett genomslag för solel i Sverige. Hur ska det gå till?

MARIKA: Ja, vi kommer ju jobba med att utbilda folk som har en bred kunskap om solceller och användning i Sverige, och forska på områden som är relevanta för ett stort genomslag. Så att vi tar hand om problem, är det meningen, innan de har inträffat och en sån utmaning som man har är ju att just det här med att solceller går fort att sätta upp på stora fält, och de här stora fälten kanske är åkrar. Hur kombinerar vi solceller och matproduktion? Finns det en inneboende konflikt mellan energi och matproduktion till exempel? Och hur väljer vi de ställen där vi ska installera solceller? Hur påverkar solceller miljön där de är installerade, till exempel på hus och sånt. Så att den typen av frågor tar vi hand om. Vad händer med solcellerna när de har tjänat ut? Den typen av frågeställningar också. Men så tittar vi också på forskning på solceller, alltså nya tekniker för solceller, så det finns som en liten del i det hela också.

ANNICA: Så tanken är att om man ska expandera det här med solceller så behöver man ... Så räcker det inte med tak på husen, utan då behöver man använda även åkrar eller ...

MARIKA: Ja, och det är det som växer snabbast i dag. Och en av våra partners som jag tycker är intressant är Svenska kyrkan som äger väldigt mycket både byggnader och land. Och de ser att det finns ett nytt intresse för nya typer av arrendatorer av mark, och det är inte lantbrukare längre utan det är såna som vill sätta upp solcellsanläggningar. Så för de är det en ganska akut fråga. Ska de ... Är det här en bra idé eller är det inte en bra idé och i såna fall vad ska man tänka på? Så att det här är en fråga som kommer och som jag tror vi behöver prata om och diskutera.

ANNICA: I dag är ju kiseltekniken en mogen teknik som finns ute på marknaden. Vad är det man forskar om i dag inom solcellsforskningen? Vad finns det kvar att forska kring?

MARIKA: Det finns ju alltid möjligheter att göra små förbättringar i solcellernas verkningsgrad som vi säger då, eller effektivitet. Hur bra de är på att omvandla solenergi till elenergi. Så det är någonting man tittar på, och de stora kostnadssänkningarna som man ser, har sett nu de senaste åren, de har ju skett just genom att solcellsmodulerna har blivit bättre. Inte genom att tillverkningen har blivit så bi... mycket billigare per kvadratmeter. Den kanske till och med har blivit lite dyrare, men däremot har solcellerna blivit mycket bättre. Så det är det som har varit den stora bidraget till kostnadssänkningar. Och ska man komma vidare så måste man fortsätta jobba med just verkningsgradsförbättringar, och det gör man på många olika sätt då. Dels genom att kislet kan bli renare och mindre defekter i själva kiselmaterialet, men också med nya typer av det som vi kallar för arkitekturer. Alltså hur man bygger upp solceller har man också jobbat mycket med. Och det här är saker man har forskat på länge, men nu har de börjat få ordentlig genomslag i produktion och industri.

ANNICA: Just det, så att hur går det till då? Är det olika forskargrupper som då tävlar med varandra i hur man kan uppnå störst effekt eller verkningsgrad?

MARIKA: Ja, alltså det finns ju en vänskaplig tävlan mellan alla och det finns en världsrekordkarta som publiceras hela tiden av ... I USA finns det en sån världsrekordkarta, och det är fint att komma med på den kartan, så det finns ju en sån tävlan, men mycket av utvecklingen sker ju också på företagen för det är ju där som produktionen sker. Så visst, nya koncept och sånt, det är ju sånt som vi jobbar med på universiteten. Att komma på nya idéer, att utbilda människor som är duktiga på att förverkliga de här idéerna. Det jobbar ju vi med på universiteten. Men de riktiga produkterna och hur man får bättre produkter, det är ju det man jobbar med på företagen.

ANNICA: Du leder ju ett sånt här stort projekt där det ingår både universitet och forskningsinstitut och företag inom EU som heter Sita.

MARIKA: Ja, det är ett alldeles nytt projekt inom det nya Horizon Europe-programmet, så det är ett av de första projekten som Uppsala universitet är med på, och vi ska titta på nästa generations solceller där man kombinerar kiseltekniken med en tunnfilmsteknik som vi är duktiga på i det här konsortiet. Så vi har med både partners som jobbar med kisel och partners som jobbar med den teknik som vi kallar för CIGS tunnfilmsteknik. Och idén är att vi ska kombinera kisel och tunnfilm i en solcell och göra en så kallad tandemsolcell, så det är det som hela projektet går ut på.

ANNICA: Och varför är den här tekniken så het i dag då? Eller vad är det man hoppas på med att kombinera de här?

MARIKA: Ja, det är att det blir nästa tekniksprång. Man brukar prata om tekniksprång och när man börjar titta på en mogen teknik så ser man att det närmar sig det som är teoretiskt möjligt, och ska man komma vidare i verkningsgrad måste man byta koncept, och genom att kombinera två solceller så är den teoretiska verkningsgrader mycket högre, så i stället för att försöka komma upp i 30 % så börjar man komma upp i över 40 % som teoretiskt maximum, och då har man ett större utrymme att göra förbättringar.

ANNICA: Är det för att de här olika teknikerna kompletterar varandra på ett bra sätt?

MARIKA: Ja, precis. Och det som är kiseltekniken i dag är ju en bra generalistsolcell kan man säga. Den är inte expert på hela solljuset utan den är egentligen expert på en liten del av solljuset. Och genom att göra en tandemsolcell så kombinerar man två experter så att det är en som är expert på infrarött ljus och en som är expert på synligt ljus. Och då minskar man förlusterna i solcellerna och det är det som gör att den teoretiska verkningsgraden blir högre.

ANNICA: Men det här med CIGS-solceller då? Det har ju du forskat mycket om. Hur fungerar de?

MARIKA: De fungerar ju ... Alla solceller fungerar lika, det vill säga att solljuset exiterar elektroner och elektronerna som får energi, de utför ett arbete utanför solcellerna och går tillbaks utan energi till solcellerna, så att det ... De fungerar precis på samma sätt. Det som är speciellt med tunnfilmsmaterialet är att det är supereffektivt i att absorbera solljus, så därför kan man göra de bara en hundradel så tjocka som kiselcellerna. Det går åt väldigt lite material. Så i stället för att ha 120 till 150 mikrometer tjockt material så kan man gå ner till kanske tre mikrometer tjockt material, och det är effektivare ur materialsynpunkt. Så att det är egentligen det som är huvudgrejen med just CIGS. Sen är det väldigt svårt att komma in med en teknik och tävla mot den kiselteknik som är så mogen, så även om vi får samma verkningsgrad som kisel, vilket vi inte riktigt får med den här tekniken, så är det svårt att slå igenom med just CIGS-tekniken.

ANNICA: För det har man försökt. Man har försökt slå igenom på en industriell nivå.

MARIKA: Ja, och det har tyvärr blivit så att det har inte slagit igenom därför att finns det en teknik som är väldigt, väldigt bra och stabil och väldigt mogen så måste man ... När man ska slå igenom en ny teknik måste man slå igenom med väldigt, väldigt stor skala och det blir stora kostnader, så att det är svårt att slå igenom. Det är därför de här idéerna om att kombinera med en befintlig teknik har kommit fram, då.

ANNICA: Just det, så det kan vara ett sätt att få in CIGS-tekniken i ...

MARIKA: Ja, och vi har tittat på flera olika sätt, då, och det här är ju det som vi tycker är mest meningsfullt ur klimatsynpunkt, just att göra ... bidra till att göra solceller mera effektiva.

ANNICA: Och ni ska hålla på i tre år med det här projektet. Hur har ni lagt upp planeringen? Hur ska det gå till?

MARIKA: Ja, vi kommer jobba i flera olika delprojekt. Ett projekt som jobbar just med den här specialistsolcellen som är bra på ... Som är gjord av tunnfilm som är bra då på synligt ljus. Så vi är flera forskargrupper som kommer jobba med de solcellerna. Att utveckla dem och kolla att de är stabila och funkar bra. Sen kommer vi ha ett arbetspaket som handlar om att integrera de här tunnfilmssolcellerna med kiselsolceller och göra små prototyper. Och de här prototyperna ska vi sen testa i verkliga utomhusförhållanden och se att de funkar i solljus som det är meningen att de ska funka. Och sen har vi ytterligare en del som handlar om att vi ska gå igenom de här ur ett livscykelperspektiv och se om det är meningsfullt att göra det här ur en livscykelanalys.

ANNICA: Och vad är det som ska göras här vid Uppsala universitet?

MARIKA: Ja, vi kommer att jobba med ... Främst med den här toppcellen, då. Den här specialist på synligt ljus, så vi kommer jobba med det och jobba med koppar, indium, gallium och selen då, och även med små tillsatser av silver antagligen för att göra de här solcellerna supereffektiva för den här typen av ljus.

ANNICA: Så det är något som ökar effektiviteten att tillsätta silver, alltså?

MARIKA: Ja, alltså ... Och vi måste jobba med såna som ... Vi brukar också jobba med ungefär samma bandgap eller samma egenskaper som kisel eller lite högre bandgap då som man brukar säga. Men här måste vi gå upp ganska rejält och göra en modifiering av den här tekniken för att den just ska passa som toppsäljande tandemteknik. Det här har vi jobbat med ett tag och kommit till ganska goda resultat, men vi måste bli ännu bättre och det tycker vi är så roligt när man får jobba i ett europiskt projekt, att man får samarbeta med andra duktiga grupper också.

ANNICA: Just det. Så då ... Ni bygger ihop de här och sen så testar ni.

MARIKA: Ja, precis. Vi gör mycket solceller i vårt labb och vi testar dem hela tiden.

ANNICA: Ja, i ... Då testar ni dem i vanligt solljus då eller hur går det till?

MARIKA: Ja, när det finns solljus kan man ju gå ut och testa men vi har en lampa, en solsimulator som vi testar i labbet så att vi hela tiden har kontroll på hur starkt ljus vi mäter dem i.

ANNICA: Och då kan det ... Vad är det som avgör effekten? Det är många olika faktorer då kan jag tänka mig som avgör.

MARIKA: Ja, en solcell är ju inte bara ett material utan det är ganska många material, och en annan sak som är speciell när man använder dem just ovanpå en annan solcell är att alla kontakter måste vara genomskinliga, för att man kan ju inte sno ljuset från den här solcellen som ska ta upp dem som är längre ner i strukturen, så att det är också lite speciellt. Så att vi måste jobba med genomskinliga och ledande material som tål höga temperaturer vilket är en utmaning för oss, och det jobbar vi mycket med.

ANNICA: Då krävs det speciella labb för att jobba med det här också, eller?

MARIKA: Ja, vi jobbar ju i Ångströmlaboratoriets renrum där vi har ett eget solcellslabb med egna utrustningar där vi jobbar mycket fokuserat just med ... Med just det här.

ANNICA: Projektet har ju 14 olika partners. Vad är det för olika partners som är med här?

MARIKA: Ja, det är en blandning, och det är en ganska bra blandning tycker jag. Dels är det ju från olika länder, men också att det är olika typer av aktörer så vi är fyra universitet som är med, men sen är det också forskningsinstitut som är med som är vana att jobba med företag, och sen så är det företag som är med. Så att det är en bra blandning av folk och alla har sina olika uppgifter.

ANNICA: Och hur håller ni ihop det här under ... Hur ska ni hålla ihop det under resans gång? Ni har möten och så där, eller?

MARIKA: Ja, det är mycket att träffas ... Vi kommer träffas mycket online. Vi kommer träffas i verkliga livet kanske några ... tre, fyra gånger under projektets gång, men det verkliga arbetet kommer att ske i onlinemöten där vi träffas då varje månad och pratar ihop oss, och då har vi delat upp oss i olika arbetspaket.

ANNICA: Solceller är ju ett hett forskningsområde i hela världen. Hur står sig Uppsala universitet i den här internationella konkurrensen?

MARIKA: Jag tycker att vi står oss ganska bra, och beviset på det, eller vad man ska säga, det är ju just att vi får förtroendet att leda den här typen av stora projekt. Det i sig tycker jag är ett tecken på att vi är respekterade i världen och i Europa och andra tecken är ju att man blir inbjuden på konferenser och sånt, så att det är väl ... Vi står oss bra. Vi har inte världsrekord just nu, och det hoppas vi ju få tillbaka men just eftersom forskningen nu också är ganska intensiv ute på företag och på andra större ... och det har blivit mycket, mycket forskning så är det väldigt stark konkurrens om just de här världsrekorden. Men att komma på nya koncept och att arbeta med nya saker, det är vi duktiga på på Uppsala universitet.

ANNICA: Just att det pågår så mycket utveckling i världen och att så många är intresserade av tekniken, det visar sig också i att EU jobbar mycket för att det ska komma fram en egen produktion av solceller i Europa, och det är väl en del av bakgrunden till det här projektet som du jobbar i?

MARIKA: O, ja. Och EU har ju hela tiden som jag har varit aktiv satsat mycket pengar på forskning i Europa, och vi har ju också haft en betydande andel av världsproduktionen i Europa förut, innan Kina fick upp ögonen för att det här är ett framtidsområde och satsade väldigt fokuserat på att få alla stora fabriker att byggas i Kina och satsade mycket pengar på det. Men nu finns det ett intresse från Europa att ta tillbaka produktion till Europa och också dedicerade stöd. Inte bara för forskning utan även för uppbyggnad av produktionskapacitet i Europa. Så den här forskningsdelen som vi gör, det är ju en liten pusselbit i ett sånt scenario, att vi ska försöka få vår teknik att vara omvandlingsbar till europeisk produktion i framtiden.

ANNICA: Och vad är fördelarna med det? Att ha en produktion i Europa?

MARIKA: Ja, det finns ju många fördelar med det. Dels minskar man ju ... Det mest uppenbara är ju att man minskar transporter över hela världen om man har en lokal produktion, så det är ju en sak. Sen har vi ju också lite bättre koll på vår elmix. Alltså den energi som går åt till att tillverka solcellerna. Nu har vi ju ganska mycket kol även i Europa, men inte lika mycket kol som man har i Kina. Så att fabrikerna som tillverkar solceller i Kina, de drivs ju i stor utsträckning av kolkraft, så kan vi minska klimatavtrycket ytterligare genom att till exempel använda norsk vattenkraft för att tillverka kisel så minskar vi klimatavtrycket för solcellerna vilket förstås också är en fördel. Sen har det ju funnits diskussioner om hur, på vilket sätt produktionen sker i Kina, och en sak som har tagits upp i Sveriges radio bland annat är ju hur man använder arbetskraft i Kina, framför allt uigurernas arbetssituation och att man har använt mer eller mindre slavarbete för även ... Även för ... Inte bara för bomullsindustrin utan även solcellsindustrin har varit ... Använt uigurer som arbetskraft och det har varit tvångsarbete inblandat, så att här gäller det ju också att ha etisk kontroll över de ... Det som man köper, då. Och det har vi ju bättre koll på i Europa, förstås.

ANNICA: Särskilt nu om det blir en stor expansion, att det kommer att öka väldigt mycket så kan man tänka sig att ...

MARIKA: Ja, efterfrågan är ju enorm, men nackdelen med en sån grej är ju att solcellerna kanske blir lite dyrare då, och ... Men det ser man ju redan i dag när efterfrågan är så hög att solcellspriserna faktiskt har ökat lite grann. Inte så mycket, men lite grann då, för att ... Just därför att efterfrågan är så hög.

ANNICA: Och du har ju forskat om solceller väldigt länge, eller i 20 år.

MARIKA: Ja, jag började ...

ANNICA: Eller är det ännu längre?

MARIKA: Ännu längre ...

ANNICA: Det är ännu längre, kanske.

MARIKA: Ja, jag började göra mitt examensarbete på KTH på solceller redan 1990, så sedan dess har jag ... blev jag fast. Och sen dess har jag jobbar med solceller på olika sätt.

ANNICA: Ja, det måste ju ha hänt väldigt mycket på den tiden.

MARIKA: Ja, det har hänt väldigt mycket både har det ju vänt att forskningsområdet har ju vuxit så att det är ett stort forskningsområde i dag, och också användningen av solceller och folks medvetande om att solceller finns och fungerar har ju helt annorlunda också. Så det är ju en stor, stor skillnad. Då tänkte man ju att solceller är någonting som kanske kan vara användbart i fritidshus, vi elektrifierade Sveriges fyrar med solceller ganska tidigt och man använde solceller i rymden för satelliter och det har man ju gjort länge. Det är just det här med storskalig användning för elproduktion. Det fanns ju med förstås, det är ju en av anledningarna till att jag började med solceller, att jag hoppades att det skulle komma dit, men vi är ju där i dag och det känns ju väldigt fantastiskt.

ANNICA: Ja, precis. I början var det för dyrt, helt enkelt. För att det skulle kunna ...

MARIKA: Ja, det var ju ... Priserna är ju i dag kanske en tiondel eller ner till en tjugondel av vad priserna var 1990. Så det är ju en enorm skillnad.

ANNICA: Och sen var du med från början med det här med CIGS-tekniken, eller hur?

MARIKA: Ja, jag var ju med precis i början. Den hade inte [?? 0:21:11] funnits jättelänge, själva ... De första tunnfilmssolcellerna av den tekniken kom ju på ... 1976 började de fungera och jag började 1990, så det var ju fortfarande en ganska ung teknik när jag började. Och då var den svenska forskningen väldigt liten, men det som gjorde att vi ändå fick stort genomslag och fick mycket resultat, det var just europeiska projekt. Så det var ju ... Vi var ju väldigt ... Trots att Sverige då inte var med i EU fick vi vara med i europeiska projekt, så att tidigt när jag började som doktorand så fick jag åka på EU-projekt och ha utbyten med europeiska forskargrupper, så att just det här EU-samarbeten har funnits väldigt länge i mitt forskarliv.

ANNICA: Och hur är det att samarbeta med internationella partners? Är det någonting som är stimulerande för dig som forskare, att ...

MARIKA: Ja, det är otroligt stimulerande, och man blir väldigt snabbt god vän med väldigt många personer, och det som jag slås av oftast i alla fall, det är det förtroende man får för varandra via forskningen och hur förvånansvärt öppen man ändå kan vara med forskarkollegor från andra länder och att man ... Man möts via forskningen på ett bra sätt, så det tycker jag är bland det mest stimulerande.

ANNICA: Så man delar med sig också av kunskap till varandra, eller?

MARIKA: Ja, ibland har det ju varit som att man köpslår lite med kunskap. Ibland när det är lite känsligare saker så kan det ju vara att jag berättar någonting för dig och du berättar någonting för mig och sen är vi ganska nöjda och glada och vi håller de här informationen för oss själva. Men oftast så kan man vara mer öppen än så, och det kan man ju vara ... Inom ett EU-projekt kan man ju vara mer öppen därför att man har ett konsortialavtal som styr vad som stannar inom projektet och vad man är öppen med, så i och med att man har ganska goda spelregler för hur vi ska bete oss mot varandra så kan vi också kosta på oss att vara mera öppna än vad man är till exempel på en konferens.

ANNICA: Just det. Det är väl ... blir viktig också när det är företag med, kan jag tänka mig.

MARIKA: Absolut, det är extra viktigt när det gäller företag. Och det kan ju också påverka publikationer och sånt att man inte får vara så snabb med att publicera saker därför att de måste gå genom hela projektet, så det finns nackdelar också och det är just det här när det gäller doktorander och hur man kan publicera kan ju vara en nackdel. Ur den synvinkeln kan det ju vara en nackdel, då.

ANNICA: Ja, det är klart. Men det är ganska många människor nu som kommer att blandas in i det här projektet de närmaste tre åren.

MARIKA: Ja, 14 partners och varje partner kanske har en tre, fyra personer inblandade i projektet som direkt arbetar i projektet plus administratörer så det är en ganska stor operation, kan man säga.

ANNICA: Hur tror du att framtiden ser ut för solceller? Om man tittar framåt, var är vi om tio år?

MARIKA: Om tio år så är det ju en väldigt stor andel av världens elproduktion som kommer att ske med solceller och vi kommer också tror jag att se ett stort ökande av användningen av el på bekostnad av andra bränslen, så klart. Vi måste ju minska eller ta bort vår fossila förbrukning, och då blir det solenergi och vindenergi i stor utsträckning som kommer att stå för ... även produktion av bränslen, skulle jag tro. Så dels kommer vi ha mycket el ... direktanvändning av el som elbilar, och dels så kommer vi att göra bränslen av solenergi också, och vindenergi. Så att vi ... Man kommer att se ett väldigt stort genomslag för förnybar energi. Inte bara för att vi måste av klimatskäl, utan också för att det är det billigaste. Både vind och sol är ju billigare än alla andra energikällor i dag.

ANNICA: Ja, precis. Det är billigare än att bygga ut kärnkraft, till exempel.

MARIKA: Ja, och det är ju också delvis därför att kärnkraften har ju väldigt, av naturliga skäl väldigt höga säkerhetsföreskrifter som gör att det blir dyrt att bygga kärnkraft, så det är ju en fråga om vad som är mest kostnadseffektivt. Också givet att vi måste ha ett stabilt elsystem i Sverige.

ANNICA: Och forskningens roll, kommer den att fortsätta vara viktig inom det här området?

MARIKA: Ja, forskningen kommer att vara fortsatt viktig och genom att göra ännu bättre solceller så ökar vi ju tillgängligheten av solcellsenergin till andra länder också som kanske inte har lika goda ekonomiska förutsättningar som oss, så man behöver ju bygga ut elproduktion i hela världen och det här är det billigaste sättet och då måste vi göra det ännu billigare än vad det är i dag.

ANNICA: Ja, ja, spännande. Tack så mycket för att du kom hit.

MARIKA: Tack för att jag fick prata.

ANNICA: Du har lyssnat på Forskarpodden med forskaren Marika Edoff. Följ oss på Podbean, Itunes, Spotify eller andra poddläsare. Kontakta oss gärna i sociala medier på #forskarpodden, eller på universitetets webbsida uu.se/forskarpodden. Jag heter Annica Hulth, och Forskarpodden produceras av Uppsala universitet med musik av Markus Sjöblom.