Transkribering avsnitt 88
Transkribering av Forskarpoddens avsnitt 88: Supervalåret – bakom fasaden. Annica Hulth intervjuar Pär Zetterberg, professor i statsvetenskap.
PÄR: Det ska inte vara en riktig tävling, utan det ska vara ett sätt att få omvärlden och andra att tänka att de här är ändå lite demokratiska. För varje sån här tanke man kan så, ett sånt litet frö, att det finns ett visst mått av demokrati, så är det någonting som kan vara tillgång för en auktoritär regim.
ANNICA: År 2024 går rekordmånga människor i världen till val. Men alla val är inte fria och rättvisa. I auktoritära stater används flerpartival och jämställdhetsreformer för att framstå som mer demokratiska. Du lyssnar på Forskarpodden vid Uppsala universitet och det här avsnittet produceras av mig, Annica Hulth.
PÄR: Pär Zetterberg heter jag och jag är professor i statsvetenskap här på Uppsala universitet.
ANNICA: I år går ju rekordmånga människor till val. Det hålls val i flera av världens mest folkrika länder, till exempel Indien, USA, Ryssland och Mexiko. Så det kallas ju för ett supervalår det här. Men hur är det egentligen ställt med demokratin i världen?
PÄR: Ja, det är ett intressant år på det sättet att det är mycket val men vi har också mycket demokratiska utmaningar just nu. Så att vi ser att från att ha haft en period fram till kanske ungefär 2005 där man har sett att från kalla kriget slut på 80-talet och fram dit så såg man en stark utveckling för demokratin, en stark period, så har man sett att det börjar vika av och vi ser mer auktoritära utmaningar.
Så att det här supervalåret tycker jag ändå präglas av att vi ändå har de utmaningarna. Så att ja, det är både positivt och lite utmanande också tycker jag.
ANNICA: Hur kom det sig att du började forska om det här?
PÄR: Alltså min bakgrund egentligen är att jag började intressera mig för jämställdhetsfrågor och inklusion och jämlikhet och sånt där som är viktigt för demokratin, som sådan.
Så där egentligen är min bakgrund men sen så tog jag mig via vissa vägar så att säga till att börja intressera mig för de auktoritära utmaningarna som vi har runt om i världen och det kom sig ut av att jag upptäckte att det var ganska många av de länder som jag intresserade mig för på jämställdhetsplanet som var auktoritära stater och där egentligen kom min ingång.
ANNICA: Och det här med auktoritära stater, vad menar man med det?
PÄR: Ja, men det är ju de stater som inte uppfyller de kriterier för vad som är en demokrati och det kan ju röra allt ifrån att vi ska ha fria rättvisa återkommande val till exempel och att vi har vissa fri och rättigheter, som yttrandefrihet och organisationsfrihet och sådana saker.
Och att vi har då också jämlikhet också. Sen så finns det som man kan definiera demokrati på ganska olika sätt, men det är väl kanske den grunddefinitionen som många har anammat. Men sen så kommer ju sådana saker som rättsstat och sådant också in i vissa demokratidefinitioner också. Så att man kan definiera på lite olika sätt.
Men framförallt är det som är grunden att vi ska ha fria rättvisa val och fria rättigheter som man kan åtnjuta .
ANNICA: Mm, och hur stor del av världens länder är det som klassas som demokratiska idag?
PÄR: Ja, det beror lite grann på hur man mäter och det finns liksom olika institut och så som brukar mäta alla världens länder. Men ett sånt här mått man brukar ha, som är populärt, det är från en organisation som heter Freedom House och de brukar undersöka mer vilka stater som ses som fria och det brukar kunna vara som ett mått på demokrati. Och då ser man att det är väl knappa hälften, dryga 40 procent ungefär, som uppfyller de kriterierna medan då 55-60 procent inte gör det.
Men som sagt, det finns lite olika definitioner men det är ett sådant mått de brukar använda.
ANNICA: Mm. Men du har ju sett i din forskning att auktoritära stater kan också exploatera olika demokratiska institutioner. På vilket sätt kan de göra det?
PÄR: Ja men det är väl lite grann så att som en del av demokratins framgång så har demokratin blivit någonting som är väldigt eftertraktansvärt så att säga.
Och då vill auktoritära stater förefalla vara demokratiska för det kan gynna dem på flera sätt legitimitetsmässigt och sånt. Så då är det viktigt att kunna på något sätt förefalla vara demokratiska och det är därför som vi har sett den här stora uppsvingen när det gäller delvis konkurrensutsatta val.
Om vi går tillbaka 40 år i tiden hade många fler enpartistater till exempel i kommuniststater och så vidare, men nu ser vi mycket mer utav att det finns viss konkurrens i valen. Så man tillåter oppositionspartier att ställa upp och sådär men det här är ju då en konkurrens som så att säga bygger på att spelplanen är ojämlik så att säga. Ibland brukar jag likna det med att man tänker sig att man har en fotbollsplan men det ena laget har hela tiden en nedförsbacke och det andra laget har hela tiden en uppförsbacke och då är det oppositionen har uppförsbacken så att säga, för att regeringspartiet då nyttjar de demokratiska institutionerna för att vinna val på ett manipulerat sätt. Och det kan ju röra allt ifrån valfusk som är det kanske mest uppenbara exemplet då. Men också till att man ibland inte tillåter vissa oppositionspartier att ställa upp. Eller att man på olika sätt och vis försöker att skrämma oppositionspartier – antingen till att dra sig ur kampanjer eller att man på olika sätt och vis försöker störa deras kampanj. Det kan också handla om att man, rent monetärt också, helt enkelt försöker att strypa finansiella källor men också informationskällor, oppositionsvänliga medier och sådana saker. Så på det sättet försöker man då hela tiden att se till så att man hela tiden vinner så att säga.
Och det är ett sätt att på något sätt så här, ja, exploatera de demokratiska institutionerna för att man nyttjar dem för icke-demokratiska syften.
ANNICA: Så det är mer eller mindre uppgjort då inför ett val?
PÄR: Ja, det är väl det som är tanken. Men sen så händer ju saker som man inte har räknat med och sånt. Men idén, det där jag pratar om, att man exploaterar demokratiska institutioner... Det är ju att det inte ska vara en riktig tävling utan det ska vara ett sätt att få omvärlden och andra att tänka att de här är ändå lite demokratiska. För varje sån här tanke man kan så, ett sånt litet frö, att det finns ett visst mått av demokrati, så är det någonting som kan vara till gang för en auktoritär regim.
//MUSIK//
ANNICA: Som forskare har ju du samlat in kunskap om läget för demokratin i olika länder i världen. Vilka länder är det du har fokuserat på i din forskning?
PÄR: Jag har varit ganska bred i min forskning på det sättet. Jag har inte varit den som studerat en specifik region eller liknande. Men jag började mitt intresse från början var på Latinamerika ändå. Och då framförallt Mexiko jag studerade. Men sen har jag dragit åt lite andra håll också, just för att jag har låtit på något sätt, jamen vissa frågor har fått styra, och då har det fått styra också valet av fall. Så jag är inte expert på något men jag kan lite om rätt mycket och då finns det länder som till exempel Tanzania har jag varit i och studerat, Sri Lanka inte allt för länge sedan heller och Tunisien nu senast också fast då hade vi inte börjat åka dit utan har jag fått studera på avstånd så att säga. Så lite runt på flera håll i världen men oftast just kring det jag brukar kanske säga då som globala syd i bemärkelsen att det är – Mexiko är kanske ett gränsfall – men ändå den här idén om att det inte är liksom Västeuropa eller Nordamerika eller Australien Nya Zeeland typ utan att...
ANNICA: Och då är det olika frågor som har styrt ditt forskningsintresse då?
PÄR: Ja, eftersom jag började som jag var inne på tidigare med att jag började studera jämställdhetsfrågor. Och då var det framför allt inom den parlamentariska arenan som jag studerade konsekvenser av kvoteringslagstiftning till parlament.
Och då visade det sig att det var ofta var det länder utanför Västeuropa och så som hade infört det här. Och det var så det började. Och sen så att jag drog lite åt olika riktningar, det berodde mer på vilka delfrågor jag var intresserad av. Och med Sri Lanka nu Då var det för att jag började dra mig in på frågor om våld och där har ju Sri Lanka tyvärr sin historia med våld också.
Så det är lite det som har fått styra vilka länder som har varit intressantare men sen har jag också tittat på rent mer globalt också såklart.
ANNICA: Mm. Men kan du ge något exempel på det här då från de länder du har studerat?
PÄR: Ja, jag kan ge ett exempel på just det här att varför vad som fick mig att gå in litegrann på det här med auktoritära stater.
Det var att jag och en kollega Elin Björnegård här också på Uppsala universitet, vi skulle åka till Tanzania för att studera hur partier implementerar kvoteringslagstiftning. Alltså hur man då öronmärker en del platser parlamentet till kvinnor. Och när vi var där och intervjuade politiker från både regering och oppositionspartier så det vi då märkte var just lite grann på något sätt hur olika de här partierna agerade beroende på om de satt i regering eller opposition.
Och det var det som på något sätt ledde in på frågor om just hur en auktoritär regim kan nyttja jämställdhetsreformer till sin egen vinning. Till exempel så hade de en kvinnogren i partiet som då fick ganska mycket makt att tillsätta de här platserna. Det sågs som något positivt och bra såklart att man ger kvinnor den möjligheten.
Det intressanta var ändå på något sätt hur då den här kvinnogrenen hade ett namn som gjorde att det lät som att det här var Tanzanias kvinnorörelse i princip. Men vilket också påverkade aktörer i väst så att säga. Så att det kom in liksom biståndsmedel och liknande till den här organisationen för att man på något sätt tänkte att det här är Tanzanias kvinnoorganisation, alltså den stora, men det var ju då en gren inom regeringspartiet så att det var ju som att man i princip så lade man in så att säga och stöttade regeringspartiet för att man då helt enkelt då kapade namnet, för namnet hade en sån klang att man trodde att det var en partineutral kvinnoorganisation helt enkelt så att lite sådana där saker började vi upptäcka när vi var där och då blev frågan om hur partier implementerar kvotering allt mindre intressant.
Så vi publicerade det vi hade tänkt oss på det och sådär men det vi insåg var att vi måste studera det här närmare så då skrev vi en projektansökan som handlade mer om och i vilken utsträckning som auktorisera stater använder sig av jämställdhet för att stärka sin egen makt så det var tio år sedan ungefär.
ANNICA: och vad är skälet då till att man använder sig av jämställdhetsinsatser?
PÄR: Ja men skälet är lite samma det är lite samma logik som att man inför flerpartival. För det som hände på 90-talet när man införde flerpartival det var ju att från flera håll så var det här någonting som väst tryckte på.
Så länder som var beroende av väst för handel, för bistånd och liknande. De som var då beroende av väst de fick liksom mer påtryckning om att vi ska införa flerpartival för att liberaliseras, för att demokratiseras. Men det där då, som jag var inne på för en stund sen, så lärde man sig också att kunna utnyttja så att man lärde sig hur man skulle kunna göra det där på ett sätt utan att man sedan förlorade makten.
Och lite samma sak menar vi på att det handlar om med jämställdhet också, att det helt enkelt finns vinster att göra när det gäller just att framstå som demokratiska, progressiva, liberala just för att väst har sett det här som ett viktigt värde. Och ett värde som ofta är väldigt intimt förknippat med demokrati.
Så att även fast det inte alltid kanske är med i alla demokratidefinitioner så är det något som är väldigt nära kopplat till det. Och det har blivit så i hur vi tänker kring demokrati. Och den där nära kopplingen har ju då gjort att man helt enkelt kan dra nytta av jämställdhet. Och jag menar inte att alltid är så, det är viktigt att poängtera.
Det finns ju såklart gånger när auktoritära stater inför jämställdhet av jämställdhetsreformer av ideologiska skäl men att det finns det här inslaget av att man också kan tjäna på det rent strategiskt för att man då kan ... Ja men imagemässigt, PR-mässigt ser det bra ut gentemot väst, men också att man då kan då stärkas ekonomiskt av det, både handel och bistånd. Mer och mer bistånd ska jämställdhetsintegreras till exempel, så demokratibiståndet behöver ha en sån del.
Så att det är lite så som vi tänker, men som sagt, allt handlar inte om att det handlar om strategi men vi ser sånt inslag och det var det vi tyckte var viktigt när vi började studera de här frågorna, att det här är någonting som vi måste lyfta fram och undersöka omfattningen av och konsekvenserna av och sådär.
Så att det var...
ANNICA: Har ni sett det i flera länder sedan också? Liknande tendenser?
PÄR: Ja, det tycker jag. Det finns väl... När jag pratar om de här sakerna så brukar jag ofta lyfta fram Rwanda som det kanske tydligaste exemplet. Men också för att det är ett exempel som… Jag menar inte att allting handlar om strategi, det finns säkert det hände ju saker efter inbördeskriget och så vidare som stärkte kvinnors makt i samhället, tyvärr på grund av att många män dog.
Men så ja, det finns en sån aspekt också att det har gjorts mycket bra i Rwanda för kvinnor. Men det är också väldigt tydligt att det finns en sån här strategisk komponent och att regeringen utnyttjar den på ett väldigt skickligt sätt. Och har liksom, framförallt genom att de idag har världens högsta andel kvinnor i parlament som de inte är sena att lyfta fram.
Och nu har de väl 61 procent ungefär tror jag. Och de tar alla tillfällen i akt att kunna trycka på det här visa på hur jämställda vi är och presidenten Kagame har vunnit flera priser som gender champion och sådana saker och nu senast har han en jättestor konferens i Rwanda där han var inbjuden talare. Så de är skickliga på att liksom lyfta fram det här som någonting, en särprägel och någonting som landet ska vara stolta över, som stärker deras image utomlands och sånt.
Men samtidigt ser vi då hur man systematiskt slår undan fötterna på oppositionen, man fängslar oppositionella krafter på väldigt oklara grunder. Vi har exempel på det här, för de som har sett den här Hotell Rwanda-filmen som kom när den nu var.
ANNICA: Just det, den har jag sett.
PÄR: Den som var själva hjälten, huvudrollsinnehavaren, har ju blivit oppositionspolitiker sen.
Och då lyckas man ju lura in honom på ett plan i Dubai i tron att han skulle åka någon annanstans men att det var då som regimens agenter kidnappade honom och fängslade honom. Nu har han släppts förvisso, för det blev för mycket apropå det här med PR och image. Det blev väldigt mycket negativ image efter att man hade fängslat honom såklart.
Men det är ett sånt land jag brukar ta upp just för att det är så tydligt hur man spelar på det här. Och samtidigt som man då fortsätter att systematiskt trycka ner oppositionen och begå diverse övergrepp på mänskliga rättigheter och sånt.
ANNICA: Så det blir som en sorts fasad på något sätt?
PÄR: Ja, det blir som en fasad och det blir ett sätt och det är väl det som vi har försökt lansera ett begrepp på engelska som heter Autocratic Genderwashing eller autokratisk, jag vet inte hur man ska säga på svenska?
ANNICA: Genustvätt?
PÄR: Genustvätt kanske, ja något sånt.
Och betoningen är just på det auktoritära autokratisk just för att det handlar om att på något sätt dölja de här andra övergreppen. Alltså man använder jämställdhet som någonting som är då nära kopplat till demokrati, någonting som har en positiv klang. Men man gör det för att på något sätt dölja eller slippa få kritik då för andra typer av brott så att säga man gör, där man slår undan demokratiska fri- och rättigheter och sådär. Så att det är på så sätt vi menar på att man nyttjar jämställdhet på ett sätt som är inte alltid för goda syften.
Men det finns fler exempel också, jag menar Saudi-Arabien brukar jag ibland nämna. Jag vet inte om du minns men det var för något år sedan när man tillät kvinnor att få ta körkort och sådant och det där kablades ut över världen som en sån här väldigt stor reform och någonting så viktigt, symboliskt och det var som en del utav också att kvinnors egen makt ska stärkas och nu ska vi liksom på något sätt arbeta vidare med de här frågorna och så göra det bättre för kvinnor. Men samtidigt då som vi vet att det är en regim som är väldigt har en stor del politiska fångar och begår flera övergrepp på oppositionspolitiker och även arbiträra fängslanden och sådana saker så att det finns de här… ja, lite sådana exempel.
Det finns fler också.
ANNICA: Ja, men det sätter ljuset på andra saker än det som...
PÄR: Ja, men precis. Exakt. De sätter ljuset på det som de vill sätta ljuset på. Men sen så vill de hålla som skugga över det som de inte vill att vi ska veta någonting om.
ANNICA: Och det följs inte upp så noga då? Eller gör det det?
PÄR: Ja men lite grann så... Anledningen till att vi började intressera oss för de här frågorna var för att vi tyckte att det inte hade lyfts tillräckligt mycket. Men vi pratade också ganska mycket med olika typer av aktörer som arbetar på olika sätt med demokratistöd, med jämställdhetsaktiviteter i ofta auktoritära stater.
Och då var det liksom två olika typer av reaktioner som vi fick när vi började prata om de här sakerna. Det ena var de som var mer såhär ”Jaha, det hade jag inte tänkt på”. Ungefär så. Och den andra gruppen som var att de hade tänkt på det, men de hade inte några ord. De hade inte kunnat begreppsliggöra eller sätta ord på vad det var.
Det var någonting som inte kändes hundra. Men de hade inte på något sätt formulerat för sig vad det egentligen handlade om. Och att vi kunde hjälpa till med att sätta ord på det här. Och i båda fallen är det viktigt att uppmärksamma aktörer på de här sakerna, så att det har varit väldigt stark drivkraft för det här att på något sätt uppmärksamma, ge mer, sätta mer ljus på det här fenomenet.
//MUSIK//
ANNICA: Hur är läget idag då i världen när det gäller demokratin? Vi pratade lite om det i början att det finns ganska stora utmaningar för demokratin idag.
PÄR: Ja precis och utmaningarna idag… Det har ju hänt mycket på de senaste 35 åren och även de senaste kanske 10 åren också och en sån sak som man märker har förändrats är att det handlar ju inte längre eller enbart om att redan auktoritära stater så att säga på olika sätt och vis manipulerar val för att kunna behålla makt och sådana saker utan vi ser ju då ännu mer hur redan etablerade demokratier börjar utmanas inifrån och att det finns auktoritära aktörer så att säga som nyttjar demokratiska val för att sen då börja montera ner demokratin, demokratiska institutioner och den typen av utmaningar som vi sett de senaste kanske primärt i tio åren sådär. Det har ju rönt mycket mer uppmärksamhet nu på slutet.
Och det präglar också sånt här supervalår. Jag menar alla håller andan i november med USA:s val till exempel, med Trump och vad som ska hända där. Och det han säger att han ska göra och sådana saker. Och det här är ju en utmaning som är... Ett fenomen som har blivit viktigare på senare tid eller mer omfattande så att säga, men också någonting som forskningen måste jobba på med och fortsätta, alltså vi gör mycket nu också, men ganska sent tycker jag så…
ANNICA: Det behövs ett uppvaknande på det här området
PÄR: Ja, och det har hänt mycket på kort tid, så är det men jag… Nu har jag ändå hängt med ett tag så jag har hållit på i 20-talet år och så och ser man det perspektivet så märker man att tidigare så fanns det någon slags idé om att har vi bara en konsoliderad demokrati så har vi nått slutstationen och den här idén om tillbakagången, att vi eroderar demokratiska institutioner med hjälp av demokratiska val så att säga, det är någonting som har blivit mer... Börjat att beforskas mer på senare år.
ANNICA: Att på något sätt att demokratin kan leda till sin egen undergång på något sätt. Eller att i en demokrati så finns det då samtidigt saker som kan användas för att förstöra demokratin
PÄR: Ja alltså man kan undergräva demokratin med hjälp av att man använder… Först så drar man nytta av demokratiska val för att, så att säga, med demokratins hjälp, så att säga, vinna makten. Men sen när man väl har fått makten, så att säga, så använder man den för att erodera demokratiska institutioner. Och det kan ju vara till exempel sånt som rör den juridiska makten till exempel som vi har exempel på, det här med mer politiska utnämningar och sådana saker av domare som gör att det blir svårt att prata om maktdelning till exempel.
Eller som kan handla om till exempel medier och sånt också. Jag tänker på lite grann på Erdogan i Turkiet till exempel som då successivt började på något sätt då, motarbeta privata medier som var oppositionsvänliga och sen stängde ner och sådana saker. Putin och andra har ju jobbat på liknande sätt.
Så att det är väl den där typen utav utav beteenden som man får vara på sin vakt mot och att attackera oppositionen såklart med både desinformation men också på olika sätt.
ANNICA: Och hur kan man komma åt det på något sätt? Finns det liksom Finns det sätt att stärka demokratin? Finns det saker som kan gynna demokratin i ett land?
PÄR: Ja, det är en bra fråga. Det där, vad gör man åt de här utmaningarna? Och det är väl sånt som man kan fundera på. Vad är det bästa sättet? Och vi vet väl kanske fortfarande inte riktigt vad som är det. Men det är väl viktigt på något sätt att även här medvetandegöra medborgare och förstå att sånt här kan hända Men sen såklart att det är viktigt med medier som granskar och sådana saker.
Men den stora utmaningen består i på något sätt att det här också sker gradvis. Och det är det som jag brukar, när jag undervisar för studenterna och pratar om de här sakerna så brukar säga att svårigheten är att ibland så ser man inte de här sakerna förrän man står inför fullbordat faktum när man redan har ... Det är de här små stegens politik att man tar, först gör man den där lilla reformen som i sig inte ter sig särskilt kontroversiell eller så, eller man kan argumentera för varför det behövs och så vidare, och så tar man nästa och så tar man nästa och så tar man nästa och det här kan pågå under flera mandatperioder.
Och jag menar Erdogan brukar jag ta som ett sådant exempel också igen. Det här att när han kom till makten så sågs ju inte han som en auktoritär ledare utan han sågs som en spännande person. Här har vi liksom ett islamiskt parti som har vunnit demokratiska val, han är demokratisk och det här är viktigt för den muslimska världen och sådana saker. Men sen så kom det liksom och det pågick liksom under en längre period. Så att säga, så att det är väldigt svårt, men det är klart jag tänker så, vi forskare behöver ju då på något sätt att visa på de här sakerna och visa på att det går till på det här sättet och sen så får väl… ja delvis andra aktörer ta vid.
ANNICA: Ja men precis, för det är inte er uppgift att lösa det men däremot kanske då att öka kunskapen om vad som pågår.
PÄR: Ja så det är det som är själva våran tanke.
ANNICA: Och du som då har forskat om olika länder kan du se liksom att de här mekanismerna ser ganska lika ut i olika länder?
PÄR: Ja eller ja och nej eller vad ska jag säga det är för att olika. Vad ska man säga, resiliensen hos de demokratiska institutionerna är olika starka i olika länder.
Så att under en längre period så sa man att de nyare demokratierna har liksom inte hunnit bygga upp de här demokratiska institutionerna tillräckligt ordentligt och därför är de också lättare att montera ner. Så det var ju en sån här sanning , men även där ser vi att återigen så vi får se vad som händer här i USA men det är återigen att vi tänker att här har vi en väldigt gammal demokrati som har kört på hela den här maktdelningsprincipen och allt sånt här som vi tänker oss är värdefullt men att även där utmanas det så att säga. Men det är klart att förutsättningarna ändå är olika för olika länder. Så är det. Men sen så får vi se hur pass väl motståndskraften är i olika länder.
ANNICA: Och vad vill du själv fortsätta forska om framöver?
PÄR: Ja, det är en bra fråga. Just nu så är jag väldigt mycket inne på att försöka undersöka hur då så att säga dels jämställdhetsreformerna i det som jag pratade om förut om det här med hur auktoritära stater kan vinna viss legitimitet och sådana saker och att införa de här sakerna men primärt kanske också i ljuset av att vi ser att nya stora aktörer börjar ta med allt mer som plats i olika arenor.
Jag tänker på till exempel Kinas roll till exempel är viktig när vi ser hur Kina då allt mer investerar i olika delar av globala syd. Och vad får det här för konsekvenser på hur auktoritära stater agerar? För det har varit fram till nyligen varit så att det har varit en ganska tydligt en reaktion på att man vill ha goda kontakter med väst, med de västliga demokratierna och sådana saker.
Och därför har man då på något sätt gått dem till mötes då. Med att införa flerpartival, man införde jämställdhetsreformer och sådana saker. Men vad händer i en värld där vi ser mer utav andra aktörer som också är starka ekonomiskt, som också kan gå in och pumpa in pengar, men utan den här typen utav så att säga... Ja, krav eller liksom tryck så att säga på att man ska också införa jämställdhetsreformer eller liknande. Och vad händer i en sån värld? Och det är det som jag tycker vi ser nu med flera afrikanska länder men även i Asien och Sidenvägsprojektet och sånt som Kina håller på med. Så jag tänker att det där är någonting som jag tycker är intressant att studera.
Men också att bättre förstå när jämställdhetsreformer används också som en del av en erodering av demokratin. När vi ser hur man då attackerar jämställdhetsreformer inklusive hbtq-reformer och liknande. Man attackerar den typen reformer för att just då eroderar demokratin, så att det liksom tycks som att auktoritära stater i allt högre grad har ganska olika ansatser så att säga till jämställdhet eller positioner till jämställdhet. Och den här så att säga ökade heterogeniteten tycker jag är intressant att studera. När gör man på ett sätt och när gör man på ett annat sätt? Och där tror jag också att det här med nya aktörers betydelse, eller inte nya aktörer – Kina är inte nytt – men ni förstår hur jag tänker, att det också spelar roll för hur man agerar.
Så att jag tänker fortsätta på ett sätt med snarlika frågor fast i en kontext som har förändrats, sammanhanget har förändrats nu den senaste tiden.
ANNICA: Lycka till med din forskning.
PÄR: Tack så mycket.
ANNICA: Tack.
//MUSIK//
Du har lyssnat på Forskarpodden med forskaren Per Zetterberg. Följ oss på Podbean, iTunes, Spotify eller andra poddläsare.
Kontakta oss gärna i sociala medier på hashtag Forskarpodden eller på universitetets webbsida uu.se slash Forskarpodden. Jag heter Annica Hulth och Forskarpodden produceras av Uppsala universitet med musik av Marcus Sjöblom.