Transkribering avsnitt 89

Transkribering av Forskarpoddens avsnitt 89: Ny behandling av Alzheimers sjukdom. Annica Hulth intervjuar Stina Syvänen professor i molekylär geriatrik och Dag Selin, universitetslektor vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap.

Stina Syvänen: Vi vill ju också koppla ihop diagnostiken med behandling. Så vi jobbar väldigt integrerat med att utveckla ny diagnostik och nya behandlingar. Men mycket baserat på de här speciella antikropparna som tar sig in i hjärnan på ett effektivt och bra sätt.

Dag Sehlin: Ja, vi har ju kommit en bit. Vi har fått ett första sjukdomsmodifierande läkemedel på marknaden i delar av världen. Och vi har ökat vår förståelse ganska mycket för hur sjukdomen uppkommer. Men det finns fortfarande ganska mycket som vi inte riktigt förstår.

Annica Hulth: Allt fler drabbas av Alzheimers sjukdom. Och det orsakar både lidande för individerna och stora kostnader för samhället.

Tack vare forskningen finns nu en ny behandling på marknaden i delar av världen. Och bättre möjligheter att ställa en tidig diagnos. Du lyssnar på Forskarpodden vid Uppsala universitet och det här avsnittet produceras av mig, Annika Hulht.

Dag Sehlin: Jag heter Dag Selin och jag är universitetslektor här vid Uppsala universitet.

Stina Syvänen: Och jag heter Stina Syvänen, jag är professor i molekylär geriatrik och tillsammans med Dag så forskar vi kring Alzheimers sjukdom.

Annica Hulth: Alzheimers sjukdom är ju en växande sjukdom. Bara i Sverige finns det över hundratusen Alzheimerpatienter och det kostar väldigt mycket för samhället men också i lidande för de här människorna.

Varför är det så?

Dag Sehlin: Alzheimers sjukdom är ju en sjukdom som förknippas väldigt mycket med åldrande och i takt med att medellivslängden ökar i världen, inte bara i Sverige utan även i andra delar av världen, så ökar också antalet patienter med Alzheimers sjukdom.

Annica Hulth: Vad är det egentligen som händer i hjärnan när man får Alzheimers sjukdom?

Dag Sehlin: Ja det är många saker som händer men det första som händer är att ett protein som kallas för amyloid beta det börjar klumpa ihop sig och bildar klumpar i hjärnan som kallas för plack och när det här händer så får det en massa följdverkningar i hjärnan och man får inflammation i hjärnan och det blir andra proteiner, till exempel ett protein som heter tau som också klumpar ihop sig.

När allt det här händer så kommer synapserna, alltså kopplingarna mellan nervceller i hjärnan, att sluta fungera. Och till slut så dör nervceller i olika delar av hjärnan. Och när det händer så får man symptom som är karaktäristiska för Alzheimers sjukdom. Till exempel att man glömmer saker, att man har svårt att orientera sig, man vet inte var man är någonstans och till slut så kan det vara svårt att känna igen sina nära och kära och man får svårt med språket och [00:03:00] kommunicera med andra människor. Och till slut så dör man av den här sjukdomen.

Annica Hulth: Hur lång tid kan det dröja innan man börjar få symptom?

Stina Syvänen: Ja, det kan dröja väldigt länge. Den processen som Dag beskrev kan pågå i hjärnan i 20 år innan man kanske upptäcker det själv. Och det är naturligtvis dåligt eftersom så mycket hinner hända i hjärnan innan man kan få någon hjälp.

Annica Hulth: Ja.

Stina Syvänen: Men diagnostiken har ju blivit mycket, mycket bättre under de senaste tio åren. Så vi kan faktiskt idag upptäcka Alzheimers sjukdom väldigt tidigt.

Annica Hulth: Hur tidigt går det att upptäcka sjukdomen?

Stina Syvänen: Ja, men med biomarkörer kan man se det 10-15 år innan man får den första symptomen-

Annica Hulth: Jaha, det är väldigt lång tid egentligen då.

Stina Syvänen: Ja, men det gäller ju att man ska söka hjälp också så att någon kan [00:04:00] mäta de här biomarkörerna.

Annica Hulth: Det gäller att man vet kanske att det finns i släkten eller något sånt där?

Stina Syvänen: Ja, en viss del av Alzheimers fallen är ju genetiska så att det går i familjen. Men det är också väldigt många Alzheimerfall som inte alls har någon familjär koppling.

Annica Hulth: Mm, okej ja, då blir det ju inte att man då kollar upp det.

Stina Syvänen: Nej, det kanske man inte gör.

Annica Hulth: Men idag finns det ju en behandling av Alzheimersjukdom ute på marknaden i delar av världen. Och den bygger på forskning vid Uppsala universitet. Hur fungerar den behandlingen?

Dag Sehlin: Ja, den här behandlingen bygger på en antikropp och det är en antikropp som speciellt känner igen de här klumparna av proteinet amyloid beta och antikroppar är ju kroppens eget försvar mot sjukdomar och när den här antikroppen binder sig till de här klumparna så kan de brytas ner [00:05:00] av celler i hjärnan.

Annica Hulth: Skiljer den här behandlingen sig från andra då som...

Dag Sehlin: Ja det gör den. För att den här antikroppen den är specifik mot just de här hopklumpade proteinerna. Det här proteinet det finns ju i kroppen hela tiden, också hos friska människor. Och även om man inte vet exakt idag vad det är så har det antagligen en funktion i kroppen det här proteinet. Och då vill man inte... Rubba den balansen som finns normalt. Så den är lite specifik med att den går just mot de sjukliga formerna av det här proteinet.

Annica Hulth: Och hur tar man medicinen eller hur tar den sig in i hjärnan så att säga?

Dag Sehlin: Ja den här får man som en infusion man får den spruta in i blodet och det tar en liten stund att få behandlingen och dessutom så ges den varannan vecka så att det [00:06:00] är lite besvärligt Man måste gå till sjukhuset och få behandling.

Annica Hulth: Och hur har det fungerat så här långt?

Dag Sehlin: Ja det har gjorts kliniska prövningar och där har man ju sett väldigt goda resultat när det gäller att få bort de här klumparna från hjärnan.

Men... Det har inte varit lika tydliga resultat när det gäller förbättring av de kognitiva förmågorna, minnet och orienteringen. Och det är något som vi behöver forska vidare på. Men man har också sett nu när den har kommit ut på marknaden i USA att det ändå fungerar ganska bra att ge behandlingen till många patienter men det finns fortfarande ett orosmoln i form av biverkningar för att en liten del av patienter som behandlas kan få mikroblödningar i hjärnan och de kan vara [00:07:00] antingen alldeles ofarliga eller så kan de bli ganska allvarliga.

Annica Hulth: Mm.

Dag Sehlin: Så att här behöver vi forska vidare för att göra behandling effektivare och säkrare.

Annica Hulth: Mm, för den här har då inte kommit ut på marknaden i Europa, beror det på just det här med biverkningar?

Dag Sehlin: Ja det beror just på att man i Europa har gjort bedömningen att risken för biverkningar är större än nyttan av att få behandlingen.

Annica Hulth: Mm. Men då är det det här som behöver forskas mer kring då?

Dag Sehlin: Ja, det anser jag att man behöver.

Annica Hulth: Ni forskar ju både om diagnos och behandling av Alzheimersjukdom. Vad är det som är utmärkande för er forskning Stina?

Stina Syvänen: Ja vi forskar ju då kring antikroppar som Dag nämnde tidigare och ett problem är ju då att [00:08:00] antikroppar har svårt att ta sig in i hjärnan och vi har då gjort nya antikroppsformat som ska lura blodhjärnbarriären, ett cellmembran som skiljer hjärnan från blodet så vi vill lura blodhjärnbarriären att transportera in de här antikropparna mycket mycket mer än vad de brukar göra.

För det använder vi en receptor som heter transferinreceptorn och då har vi modifierat antikropparna med en liten del som binder till transferinreceptorn och då får hela antikroppen åka med som en fripassagerare när den här lilla delen binder till transferinreceptorn och transferinreceptorn åker fram och tillbaka över den här blodhjärnbarriären mellan blodet och hjärnan.

Annica Hulth: Så då öppnar man på något sätt en dörr till hjärnan

Stina Syvänen: Ja, det blir som en effektiv passage in till hjärnan.

Annica Hulth: Och ni använder ju mycket PET-kamera också i er forskning.

Stina Syvänen: Precis, och då så har man tidigare inte använt antikroppar som PET-radioligander. [00:09:00] Och en PET-radioligand är en liten molekyl, eller i vårt fall en ganska stor molekyl då eftersom vi använder antikroppar, som är märkt med lite radioaktivitet Och med en PET-kamera kan man sen hitta radioaktiviteten i hjärnan och där var det mycket radioaktivitet, där finns det då mycket av målproteiner som radioliganden binder till och i vårt fall är det då oftast amyloid beta.

Annica Hulth: Mm, och det här visar sig då som en bild med olika färger som visar var...

Stina Syvänen: Exakt man får väldigt intensiva färger där man har mycket amyloid beta och så är det lite mörkare färger där man inte har så mycket... Amyloid beta. Och PET-tekniken just för Alzheimers sjukdom var ju väldigt stark här i Uppsala. Så redan på tidigt 2000-tal utvecklades den första PET-liganden som kunde avbilda amyloid beta.

Annica Hulth: Och som då gör det möjligt att ställa en tidig diagnos för sjukdomen.

Stina Syvänen: Exakt man kan se de här ansamlingarna 15-20 år innan man får symptom.

Annica Hulth: Mm, och varför passar just PET-kamera så bra just för det här?

Stina Syvänen: Ja, men hjärnan är ju ett organ och det är väldigt svårt att ta prov ifrån. Så då är det mycket bättre med en bild.

Annica Hulth: Mm…

Stina Syvänen: Och dessutom berättar ju en bild också hur spridningen i hjärnan ser ut.

Annica Hulth: Mm…

Stina Syvänen: Det kan ju vara vissa delar av hjärnan som är mindre drabbade än andra.

Annica Hulth: Just det, så det kan vara lite olika då för olika personer.

Stina Syvänen: Mm så är det

Annica Hulth: Så då kan man se var i hjärnan som... Den är mest drabbad.

Stina Syvänen: Så är det. Och vi vill ju också koppla ihop diagnostiken med behandling. Så vi jobbar väldigt integrerat med att utveckla ny diagnostik och också nya behandlingar. Men mycket baserat på de här speciella antikropparna som tar sig in i hjärnan på ett effektivt och bra sätt.

Annica Hulth: Och hur kommer det sig då att man behöver jobba tillsammans med diagnostik och behandling?

Stina Syvänen: Ja men man vill ju... Om man har ett läkemedel som har en uppgift i hjärnan så vill man ju vara säker på att läkemedlet gör just den uppgiften och då behöver man diagnostik som kan utvärdera om den uppgiften är utförd på ett bra sätt.

Annica Hulth: Så man kan följa det här arbetet eller den här behandlingen i hjärnan?

Stina Syvänen: Precis, och där är ju också PET-en en bra metod för att man kan ju ta PET-bilder vid flera olika tillfällen utan att det blir jättejobbigt för patienten.

Annica Hulth: Det är som en apparat som man...

Stina Syvänen: Det är en PET-kamera den ser ut som en röntgenkamera

Annica Hulth: Som finns här på Akademiska sjukhuset.

Och du Dag, du jobbar ju mer med den här behandlingsdelen. Vad finns det för utmaningar i er forskning?

Dag Sehlin: Ja, för det första är det ju som Stina säger att det handlar om hjärnan. Och även där så har vi ju nytta av den här transferinreceptortransporten av antikroppen. Så att där vill vi ju att vi ska kunna ge lite mindre doser av den här antikroppen och samtidigt få en ännu bättre effekt i hjärnan.

För om man får in mer läkemedel i hjärnan så kan man effektivare få bort de här klumparna. Och samtidigt så minskar man då risken för de här biverkningarna som jag berättade om tidigare, som man kan få små mikroblödningar av. Därför att de är beroende av vilken dos man ger av antikroppen. Så här har vi liksom möjligheten att ge mindre läkemedel få en bättre effekt och samtidigt mindre biverkningar.

Annica Hulth: Just det, så det behövs en hel del forskning för att förbättra den här behandlingen som finns idag.

Dag Sehlin: Ja precis och det här behöver ju utvärderas också och en stor utmaning när det gäller Alzheimers sjukdom förutom att den drabbar hjärnan, som är svåråtkomlig, det är ju att det är en sjukdom som tar så lång tid att utveckla.

Det går väldigt långsamt helt enkelt de här patologiska processerna. Som Stina sa så kan det ju ta uppåt 20 år från det att man får förändringar i hjärnan tills man upptäcker symptomen och

Annica Hulth: Mmm

Dag Sehlin: Då blir det ju också väldigt svårt att utvärdera effekter av läkemedel för att man måste behandla väldigt väldigt länge och det...

Är ganska så resurskrävande. Så att det kostar mycket pengar helt enkelt att göra sådana långa utvärderingar.

Annica Hulth: Ja precis. För att är det idealiska att man då får sin behandling i ett tidigt stadium av sjukdomen?

Dag Sehlin: Ja precis så är det. Och det har man till och med sett i de här kliniska prövningarna. När man tittar på den delen av de behandlade [00:14:00] patienterna.

Som hade minst patologi i hjärnan från början så är det också de som har svarat bäst på behandlingen så de har fått mindre försämrat minne än de som har kommit längre i sin sjukdomsprocess och där kommer ju också in det här viktiga med diagnostiken och behandlingen att de går hand i hand så att man kan få precisionsmedicin som man pratar mycket om nu för tiden där varje patient kan få en behandling som är skräddarsydd för just den patientens behov

Annica Hulth: Men är det något särskilt som man ska vara vaksam på då när det gäller tidiga tecken på Alzheimers sjukdom?

Dag Sehlin: Ja, det pratas ju ibland om subjektiv kognitiv sikt. Det är alltså en självupplevd försämring av minne och [00:15:00] andra kognitiva funktioner. Och det ska man nog vara vaksam på. Så att om man upplever det så kan man gärna gå till en minnesmottagning och få testa sitt minne och sina kognitiva förmågor.

Annica Hulth: Hur ser det ut internationellt inom forskningen kring Alzheimers sjukdom? Pågår det mycket forskning runt om i världen?

Stina Syvänen: Ja det skulle jag säga och att det pågår mer och mer hela tiden och det är bra. Alzheimer har ju tidigare varit lite stigmatiserat så det har inte funnits så stort intresse men idag så tycker jag att finns det.

Och här är det ju viktigt också att lyfta fram svensk forskning som är världsledande faktiskt.

Annica Hulth: Mm…

Stina Syvänen: Jag pratar mycket om PET här men det är också de här biomarkörerna som man kan mäta i ryggvätska och i blod. Utvecklingen av de biomarkörerna är också [00:16:00] svensk forskningssuccé kan man säga.

Annica Hulth: Och vad har Uppsala universitet bidragit till i det här då?

Stina Syvänen: Ja då är det ju såklart antikroppen som vi pratade om tidigare som är på väg att komma ut på marknaden och också PET-diagnostiken väldigt ledande i Uppsala men vad vi inte har nämnt tidigare är också genetik kring Alzheimers sjukdom så tre olika mutationer som gör upphov till Alzheimers sjukdom har faktiskt upptäckts av forskare i Uppsala.

Annica Hulth: Okej.

Stina Syvänen: Det pågår också en hel del forskning kring sjukdomsmekanismer i Uppsala och en stark forskningsmiljö som vi har i Uppsala är ju såklart en förutsättning för det här. Vi jobbar väldigt nära med kliniken och det tror jag är väldigt viktigt.

Annica Hulth: Så ni har kontakt med läkare som träffar patienter hela tiden?

Stina Syvänen: Precis, vi är ju ett prekliniskt labb men vi samarbetar med minnesmottagningen på Akademiska sjukhuset.

Annica Hulth: Och den här forskningen har pågått ganska länge i Uppsala då, kring Alzheimers sjukdom?

Stina Syvänen: Ja, så är det. De senaste 20 åren så har Alzheimers forskning i Uppsala varit väldigt stark.

Annica Hulth: Hur kommer det sig att just Sverige har satsat på den här forskningen? Finns det någon förklaring till det?

Stina Syvänen: Ja, det är en bra fråga Men jag tror att forskning kring hjärnan generellt har varit ganska stark i Sverige. Men... Men så vet jag kanske vi också är lite mer öppna att vi inte har tyckt att Alzheimer är så skämmigt att vi har hört till de första som har tänkt att det är en sjukdom, det är inte bara ett ålderstecken.

Annica Hulth: Mm. Ja, för det finns väl fördomar kring Alzheimers sjukdom och det här att man är lite virrig

Stina Syvänen: Ja, precis. En del tänker att man blir bara lite virrig när man är gammal. Men det är ju viktigt att poängtera att Alzheimers sjukdom är en sjukdom.

Annica Hulth: Och en sjukdom som kan behandlas.

Dag Sehlin: Ja, jag tänkte tillägga också det här med genetikforskningen. För att det har bidragit väldigt mycket till förståelsen för mekanismerna bakom Alzheimers sjukdom, att de här genetiska förändringarna som är väldigt, väldigt ovanliga, men de bidrar eller de ger upphov till en sjukdom som är snarlik vanlig Alzheimers sjukdom så att säga, så att man har lärt sig att förstå väldigt mycket hur sjukdomen uppkommer genom de här genetiska studierna som tidigt har gjorts här i Sverige, i Stockholm och i Uppsala och andra ställen.

Stina Syvänen: Ja, jag sa 20 år men egentligen är det snarare 30 år.

Annica Hulth: Och hur långt har vi kommit då när det gäller Alzheimerforskningen?

Dag Sehlin: Ja vi har ju kommit en bit. Vi har fått ett första sjukdomsmodifierande läkemedel [00:19:00] på marknaden i delar av världen och vi har ökat vår förståelse ganska mycket för hur sjukdomen uppkommer men det finns fortfarande ganska mycket som vi inte riktigt förstår.

Till exempel vad är det som händer i hjärnan efter att man får de här amyloid beta-klumparna? Vad är det som triggar de här andra förändringarna i hjärnan och de som sen gör att nervcellerna dör. Det har vi inte riktigt kläm på ännu. Så det är fortfarande ganska mycket som behöver förstås.

Stina Syvänen: Och också de är viktiga att förstå ur ett läkemedelsperspektiv för att i slutändan kanske man behöver behandla de här klumparna men man kanske också behöver behandla de här andra förändringarna.

Annica Hulth: Just det, så att skilja på vad som är klumparna och vad som är andra förändringar då.

Dag Sehlin: Och det är ju sannolikt att om man får reda på, om man tar reda på vad det är som händer med de här andra sakerna att man kan utveckla läkemedel mot dem som man kan ge i kombination.

För att i en sån här både heterogen och multifacetterad sjukdom som Alzheimers sjukdom så behöver man sannolikt flera behandlingar för att riktigt lyckas.

Annica Hulth: Mm, och du nämnde förut det här med precisionsmedicin är det så att det är ganska individuellt också vad man behöver för typ av behandling?

Dag Sehlin: Ja det är ju sannolikt att de här processerna kan ha fortskridit olika långt i olika patienter och att man kanske börjar med en typ av läkemedel och sätter in ett andra hos en patient medan man gör tvärtom hos en annan patient.

Annica Hulth: Mm.

Dag Sehlin: Så det tror jag definitivt att det kommer att bli väldigt viktigt. Och naturligtvis så behöver då vart och ett av de här sjukdomsmålen ha sin egen diagnostik.

Annica Hulth: Just det. Så var hoppas ni att vi är om tio år?

Stina Syvänen: Ja, vi hoppas ju att de här antikroppsbaserade läkemedlen finns tillgängliga för de som behöver dem. Men så hoppas vi ju också att det finns nya läkemedel som kanske då riktar in sig på de här andra processerna som pågår också i Alzheimershjärnan. Och det är ju inget konstigt i sig. Jag menar om vi tittar på cancer och HIV som är stora sjukdomar eller HIV var det i varje fall på 90-talet. Inom de områdena är det också multiterapier som krävdes för att man skulle få effektiva behandlingar. Och vi tror väl att samma sak gäller för Alzheimers sjukdom.

Annica Hulth: Mm…Vad säger du Dag? Är det det som är målet så att säga?

Dag Sehlin: Ja instämmer och man kan väl tillägga också att det vore väldigt fint om de här blodbaserade diagnostiska metoderna som också håller på att utvecklas om de kan komma ut kanske redan i primärvården så att man på ett väldigt tydligt stadium kan screena en lite större del av befolkningen för att sen om man har fått ett preliminär positivt besked så kan man gå in med lite mer riktade och mer avancerade diagnostikmetoder. Då tror jag att man kan fånga upp en ännu större del av patienterna vid tidigt skede.

Annica Hulth: Så då blir liksom inte alzheimers sjukdom samma hemska besked som det är idag om man kan se att det finns behandlingar eller finns hjälp att få?

Stina Syvänen: Ja, det är det vi hoppas på och det är vårt mål med vår forskning.

Annica Hulth: Ja lycka till med er forskning och tack för att ni kom hit.

Stina Syvänen: Tack.

Dag Sehlin: Tackar tackar.

Annica Hulth: Du har lyssnat på Forskarpodden med forskarna Stina Syvänen och Dag Sehlin. Följ oss på Podbean, iTunes, Spotify eller andra poddläsare. Kontakta oss gärna i sociala medier på #forskarpodden eller på universitetets webbsida uu.se/forskarpodden. Jag heter Annika Hulth och forskarpodden produceras av Uppsala universitet med musik av Marcus Sjöblom.