Transkribering avsnitt 97

Transkribering av Forskarpoddens avsnitt 97: Vulkaners olika personlighet. Åsa Malmberg intervjuar Steffi Burchardt, professor i tektonik vid Uppsala universitet och direktör för Centrum för naturkatastroflära.

Steffi Burchardt: Oftast ser man bara en del av magmakammaren och väldigt ofta så kan man inte direkt hitta det stället där man kan lägga finger på och säga att det här var källan till ett utbrott. Men för några år sedan så hittade min doktorand och jag en sån magmakamma. Vi blev enormt exalterade över det här.

Åsa Malmberg: Vulkaner kan vara fascinerande, men även orsaka död och förödelse. Därför är det viktigt att förstå hur de fungerar och känna till hur olika vulkaner beter sig. Möt forskaren som reser till gamla magmakammare för att studera dem. Du lyssnar på Forskarpodden vid Uppsala universitet och det här avsnittet produceras av mig, Åsa Malmberg.

Steffi Burchardt: Jag heter Steffi Burchardt och jag är professor i tektonik på Uppsala universitet och direktör för Centrum för naturkatastroflära.

Åsa Malmberg: Och när vi träffades i förra veckan för att förbereda det här avsnittet av Forskarpodden, då hade precis en vulkan på Island fått nytt utbrott. Varför är det så mycket utbrott just på Island nu?

Steffi Burchardt: Så just på Island är det många utbrott för Island sitter på ett ställe där två tektoniska plattor rör sig ifrån varandra och där ny jordskorpa bildas genom vulkanutbrott. Och just nu är vi inne i en fas med väldigt många vulkanutbrott. Förra året var det nästan ett utbrott varje månad. Och vi tittar helt enkelt på hur ny jordskorpa bildas där.

Åsa Malmberg: Men det här utbrottet, det blev väldigt kort.

Steffi Burchardt: Ja det blev väldigt kort och det förvånar egentligen alla, mig och mina kollegor. Eftersom nu blev det som sagt det var nästan ett utbrott per månad. Sen har vi väntat på det här utbrottet egentligen sedan början av året.

Man kan mäta ganska bra hur mycket magma som samlas inne i jordskorpan innan de här utbrotten sker. Och då hade man räknat ut att det är en större mängd än tidigare. Så man förväntade sig att nu blir det ett större utbrott också. Väntetiden blev ju längre. Så då hade mer magma tid att ackumuleras inne i jordskorpan. Och när det väl skedde så blev det bara några timmar av utbrott. Och sen resten av magman rörde sig under marken och har kanske slutat röra sig nu, möjligtvis, sådär en vecka senare.

Åsa Malmberg: Men hur mäter man magma?

Steffi Burchardt: Ja, man mäter egentligen inte direkt magma, man mäter effekten av att magma samlas inne i vulkanen. Och det kan vara jordskalv. När magman knäcker berget omkring så uppstår små, små jordskalv som man kan mäta, små och större jordskalv. Eller så ser man landhöjning som man kan mäta med olika instrument som GPS eller satelliter.

Åsa Malmberg: Så du är väl lite inne på frågan som jag tänkte ställa om hur vet man att en vulkan är på väg att få ett utbrott?

Steffi Burchardt: Ja, de allra allra flesta vulkaner visar tecken på att de förbereder sig inför ett utbrott.

Man kan jämföra med att vulkanen blir lite pirrig och förbereder sig. Man ser att landytan höjs, man mäter jordskalv.

Åsa Malmberg: För att det trycker in en massa magma där under då?

Steffi Burchardt: Ja man kan mäta att till exempel det blir mer utsläpp av vulkangaser i vissa fall. Man kan i andra fall mäta temperaturhöjningar. Så varje vulkan visar vissa tecken på att den förbereder sig inför ett utbrott.

Åsa Malmberg: Så de är lite olika då?

Steffi Burchardt: De är absolut lite olika men det finns signaler som de flesta vulkaner visar.

Åsa Malmberg: Går det att förutsäga när ett utbrott ska ske? Hur exakt kan man vara?

Steffi Burchardt: Man kan vara ganska exakt i de här fallen där man känner vulkanen väldigt väl och känner igen dess mönster. Här på Island visste man. På morgonen när jag kom in till jobbet så sa min doktorand till mig: ”Nu är det någonting på gång. Titta på din skärm.”

Så tittade vi live eftersom olika instrument hade visat utslag. Det var jordskalv som visade att magma var på väg genom jordskorpan upp. Och man kan bestämma på vilket djup som man kan följa. Okej nu blir jordskalven lite grundare, de närmar sig ytan. Men på Island använde man också en ny teknik, fiberoptiska kablar som egentligen visar hundratals, tusentals seismometrar.

Och de hade visat utslag och man kunde direkt se utslag att nu är magma på väg. Och så kunde vi följa i realtid. Jag satt i möten hela förmiddagen och tänkte: ”Nej, nu kommer jag missa när det händer.” Men jag kom ut ur mitt möte och sen kort därefter så såg vi på webbkameran att utbrottet började.

Åsa Malmberg: Så man kan veta redan samma dag eller hur långt innan?

Steffi Burchardt: I princip i realtid. Så tidigare utbrott där, där hade man ungefär en halvtimmes förvarningstid. Så inte jättemycket. I vissa fall har man dagar. Det varierar från vulkan till vulkan. Som sagt är det viktigt att känna till sin vulkan.

Åsa Malmberg: I din forskning så försöker du förstå hur vulkaner fungerar?

Steffi Burchardt: Ja.

Åsa Malmberg: Men hur ser det ut under dem då?

Steffi Burchardt: Från min forskning så vet jag att inuti vulkaner så finns det ett nätverk av kammare och transportkanaler som vi kallar för gångar. Och varje [00:06:00] vulkan har ett unikt sånt här magmatransportsystem och det kan vara ganska komplext eller lite mer enkelt beroende på vilken typ av vulkan det är.

Åsa Malmberg: Och vad är det ni vill ta reda på mer exakt?

Steffi Burchardt: Hur magmatransportsystemet är byggt kan berätta väldigt mycket om vilka signaler vulkanen visar inför ett utbrott. Om man förstår till exempel på vilket djup magma lagras inne i vulkanen eller hur många kammare den har, om det är en stor kammare eller en liten kammare, så kan man tolka signalerna på vulkanytan mycket bättre.

Åsa Malmberg: Men du studerar ju liksom magmakammare. Hur ser de ut inuti? Det man lite nyfiken på.

Steffi Burchardt: Det har ingen tagit del av, hur en riktig magma kan se ut inuti. Om man frågar ett barn till exempel, så kommer det nog rita typ en röd boll inne i en vulkan. Eller om man tänker på tv-spel eller Hollywoodfilmer, så tänker man på en verkligen en grotta med skvalpande röd soppa inuti. Det finns inga tomrum där nere i vulkanen där det skvalpar runt någonting. Och det finns egentligen inte sådana runda bollar eller bubblor fyllda med magma. Jag har alltid fascinerats över hur magma verkligen kan se ut. Men eftersom vi inte lyckas att skicka in några instrument i en aktiv vulka, så har vi egentligen bara indirekta mätmetoder från vulkanens yta, till exempel de här jordskalven som är ett symptom, kan man säga, av hur magma rör sig. Men jag tittar ju på döda vulkaner där magmakammaren har stelnat och sen har erosionen tagit bort vulkanen själv. Så att magmakammaren ligger stelnad på och blottad vid jordytan.

Åsa Malmberg: Så den trycks upp till marknivå på något sätt?

Steffi Burchardt: Ja oftast så blir de här stelnade magmakammarna till höga berg eftersom en stelnad magma är ganska hård och svårt eroderad. Så de sticker ut som spetsiga höga berg till exempel.

Åsa Malmberg: Hur långt ner under marken finns de här magmarkammarna som du tittar på? Hur långt har de funnits tidigare?

Steffi Burchardt: De jag tittar på har funnits mest i de översta kilometerna av jordskorpan. Men magmatransportsystemet sträcker sig egentligen genom hela jordskorpan. Det är mycket mer sannolikt att man hittar de som inte var så väldigt djupt nergrävda. Så de har funnits kanske vid två kilometers djup och nu ligger de typ en kilometer ovanför havsnivån.

Åsa Malmberg: Men vart åker du när du gör fältstudier?

Steffi Burchardt: Jag har jobbat egentligen över hela världen. Argentina... Förra året var jag i USA, jag har jobbat på Kanarieöarna, i Skottland. Men för tillfället så är de flesta av mina projekt på Island där jag har jobbat egentligen sedan jag var student.

Åsa Malmberg: Men Skottland finns det vulkaner där?

Steffi Burchardt: Det finns döda vulkaner i Skottland, det finns döda vulkaner på de mest ovanliga ställen till exempel här i Bergslagen.

Åsa Malmberg: Ja, och i Skåne.

Steffi Burchardt: Och i Skåne, precis.

Åsa Malmberg: De är väl till och med ganska tjusiga där.

Steffi Burchardt: Ja, små tjusiga. Hundra miljoner år gamla.

Åsa Malmberg: Men hur gör du när du forskar? Hur går forskningen till? Du åker till fältstudier och så tittar du på vulkaner. Vad är det du tittar på då?

Steffi Burchardt: Ja, när jag väljer fältområde då vill jag gärna se mycket av vulkanens inre. Så jag dras till ställen där det inte finns så jättemycket vegetation som ökar eller då högt uppe mot norr eller söder. Därför är Island ganska bra, det finns inte så mycket vegetation, man ser väldigt mycket av berget, berggrunden.

Och det jag är ute efter då är att se gamla magmakammare som ligger blottade vid jordytan som är alltså tillgängliga för mig att ta prover. Bland annat så tar vi prover av den stelnade magman. Vi använder oss också av drönare för att kartlägga de gamla magmakammarna. Vi flyger med drönaren och styr och tar hundratals bilder av landskapet där bilderna överlappar. Och sen tar vi med bilderna till labbet här i Uppsala. Där vi kan räkna om dem till en tredje modell av jordytan. Och det hjälper oss att se magmakammarens form och vilken storlek den hade. Och förutom att vi tar drönarbilder i fält så gör vi en massa observationer också om hur exakt ser den här gränsen mellan den stelnade magmakammaren och omgivande berget ut.

Finns det tecken på att det till exempel fanns många sprickor runt om den här magmakammaren, de är ju motsvarigheten till de här jordskalven som mättes vid vulkanytan. Och där kan vi se om det gick till magma in i de här sprickorna till exempel. Då är det mer sannolikt att vi ser roten till ett vulkanutbrott till exempel.

Åsa Malmberg: Vad säger det om egenskapen hos vulkanen då?

Steffi Burchardt: Den här mekanismen att vi har en ansamling av flytande magma som sedan spräcker berget. Det är egentligen så alla vulkaner fungerar. Det är den mest grundläggande fysikaliska processen som egentligen är ursprung till ett utbrott. Det är därifrån vi har magma som breder ut sig under marken. Och när den når ytan så får vi ett utbrott. Men det är väldigt sällan man faktiskt kan observera just eller hitta bevis för att den här magmakammaren hade ett utbrott. Oftast ser man bara en del av magmakammaren. Och väldigt ofta så kan man inte direkt hitta det stället där man kan lägga fingret på och säga: ”Det här var källan till ett utbrott.” Men vi hittade… För några år sedan så hittade min doktorand och jag en sån magmakammare och blev enormt exalterade över det här.

Åsa Malmberg: Hur ser det ut då?

Steffi Burchardt: Det är just den här magmakammaren som min doktorand jobbade på. Det berget är beige-rosa i färg och allt berg, alltså den stelnade magman, runt omkring är mörkgrå.

Så man ser utan att vara geolog att det här var något annat. Och man ser väldigt tydligt den här gränsen mellan den stelnade magmakammaren och det omgivande berget. Man kan bara rita nästan på våra 3D-modeller… Då kan man rita den här gränsen väldigt enkelt mellan den stenande magmakammaren och det omgivande berget.

Men i taket på den... Så vi pratar om magmakammaren som om det vore ett rum med tak och väggar och golv och så. Just på det stället så ser man väldigt tydligt taket och väggarna. Och på ett ställe i taket så såg vi att det hade kollapsat lite grann. Så det var ett ställe där taket hade sjunkit ner kanske några hundra meter.

Och det utgick också en gång från magmakammarens tak upp in i det gråa berget. Och där inne… Vi klättrade dit. Vi tog stenprover både under där inne i magmakammaren längs den här gången och ovanför såg vi att berget förändrades. När magman stelnar i magmakammaren så har den oftast tid att bilda fina kristaller, vi får tydliga mineralkorn som man kan se med blotta ögat. Och då bildas det, i det här fallet, bildas det då en bergart som vi kallar för granit.

Åsa Malmberg: Vår berggrund i Sverige är ju ofta granit.

Steffi Burchardt: Ja.

Åsa Malmberg: Så det är gammal magma alltså?

Steffi Burchardt: Det är gammal magma. Så ser man granit så vet man att det här var magma en gång i tiden. Och just där på Island, i den här stelnade magmakammaren, så man går på granit. Vi tog stenprover av det, man kan titta på dem i mikroskop. Man ser stora kristaller, det betyder att det har gått lång tid, kanske tusentals, tiotusentals år för magman att stelna.

Men inne i den här gången och ju högre upp man kom så såg man att berget förändrade sin textur. Vi analyserade fortfarande samma sammansättning som inne i magmakammaren men kristallkornen var mycket mindre, de var också uppspruckna och fragmenterades och det var små bitar. Så man kunde verkligen se att det förändrades från en bergart som hade lång tid att stelna till någonting som hade gått igenom något väldigt våldsamt kan man säga.

Så den hade gått ut ur magmakammaren och det som händer i det här fallet om man har den här sammansättningen av magma är att det oftast leder till explosiva utbrott. Så man kunde se tecken på att vi i det här fallet såg på typ roten av ett mer explosivt utbrott.

Åsa Malmberg: Så man skulle kunna säga, vi har ju granit här i Sverige, massor med granit. Om det nu hade blivit utbrott av den magman, då hade det blivit explosivt?

Steffi Burchardt: Ja, och det finns faktiskt här i Bergslagen men också längre upp i norr så finns det gamla vulkaner, gamla stora explosiva vulkaner, som är bara väldigt, väldigt gamla. De är 1,9 miljarder år gamla. Men de hade samma typer av utbrott som vulkaner som är aktiva idag.

Så genom att förstå de här vulkanutbrotten som vi ser idag så kan vi dra slutsatsen hur det såg ut i de delarna av Sverige för 1,9 miljarder år sedan.

Åsa Malmberg: Du pratade om att du undersöker magmarkammare men du klättrar aldrig ner i någon gammal magmakammare? Eller hur fungerar det där?

Steffi Burchardt: Det är en fråga som jag har fått många gånger. Det är aldrig så att det är ett hål i marken som jag klättrar ner i. För på något sätt så är det oftast så att man klättrar upp. Just för att den här stelnade magman är väldigt hård. Den sticker verkligen ut från omgivningen för ofta det inre av vulkanen det eroderar lätt bort men inte den här stenande magman.

Åsa Malmberg: Varför är det så viktigt att förstå hur magma lagras och transporteras?

Steffi Burchardt: Ja som sagt så innehåller varje vulkan ett magmatransportsystem men vilken typ och vilken struktur det här magmatransportsystemet har det påverkar vilken typ av utbrott den kan ha. Så det är viktigt att förstå hur rent liksom grundläggande, hur det funkar med magmalagring och transport.

För det finns många saker vi inte vet eftersom vi inte kan direkt titta in i en aktiv vulkan. Och sen också för individuella vulkaner, individuella fall, hur magmatransportsystemet ser ut.

Åsa Malmberg: Det finns ju olika sorters vulkaner och olika sorters utbrott då. Kan du inte berätta lite om vad skillnaden är mellan dem?

Steffi Burchardt: Ja, vi har berört redan det här isländska fallet till exempel. Där är det ett väldigt enkelt magmatransportsystem. Det är den mest vanliga typen av vulkanutbrott egentligen på jorden. Sprickutbrott heter de. När en sån här gång når ytan så öppnas det som ett blixtlås. En lång spricka som öppnas och lava väller ut.

Och lavan som väller ut och magman som är inne i sprickan, den är ganska rinnig. Den är ungefär 1 200 grader varm.

Åsa Malmberg: Väldigt varm alltså.

Steffi Burchardt: Väldigt varm. Och den här sammansättningen kallas för basaltisk. Och det är den vanligaste typen av magman vi har. Och det är sprickutbrott. De är inte extremt farliga. I närområdet så är riskerna mest förknippade med lavan som kan täcka arealer. Men vi kommer inte påverkas av det här sprickutbrottet på Island till exempel.

Medan på andra sidan då har vi den granitiska sammansättningen. Det är en magma som är lite lägre i temperatur, 700-900 grader ungefär.

Åsa Malmberg: Och inte lika lättflytande då kan jag tänka mig?

Steffi Burchardt: Nej den är trögflytande. Den innehåller mycket mer lösta gaser och den är mycket högre i silikathalt.

Och eftersom det är både mycket mer gaser i den, men också att den är så trögflytande så att gaserna inte lätt kan lämna magman, så är det som att man har en bubbelflaska egentligen som är under tryck. Så länge magman är det nere i kammaren så hålls gaserna däri men börjar den stiga upp i vulkanen eller man tar bort trycket så kan det lätt bli så att som en bubbelvattenflaska som man öppnar lite snabbt när den har skakats, så blir det som en explosion.

Så den typen av magman den har en tendens att ha explosiva utbrott där det blir förutom då kanske lite lava, också mer aska och gaser. Askan eftersom ytan är så mycket mindre och energin i utbrottet är så mycket större kan ju fördelas väldigt långt bort från kratern också. Den kan gå upp i troposfären, den kan fördelas runt hela jordklotet i princip.

Åsa Malmberg: Men hur farliga kan vulkanutbrott vara?

Steffi Burchardt: Ja men det är en hel skala då. Som vi har varit inne på så finns det de här vanliga sprickutbrotten. De har mest faror förknippade med liksom för närområdet. Till exempel på Island. De första utbrotten av den typen i den här serien som började 2021 där tillät man ju turister att gå väldigt nära, man kunde grilla korv på lavan.

Åsa Malmberg: Fick man göra det alltså?

Steffi Burchardt: Ja, absolut. Det finns fantastiska bilder med folk som spelar volleyboll bredvid ett lavaflöde och det fanns parkeringsplatser. Och det fanns såklart sunt förnuft att man inte går på den här lite stelnade ytan på lavaflödet men så långt jag vet så var det bara drönare som skadades i det här utbrottet.

Den enda riktiga faran då förknippad med sådana utbrott är ju gaserna som frisätts. Och de är hälsofarliga i stora koncentrationer. Så egentligen sprickutbrott har, i de allra flesta fall, inga stora effekter. Såklart finns det andra exempel. Till exempel då också ett isländskt utbrott som kallas för Laki-utbrottet som började 1783 på södra Island som egentligen är bland de största sprickutbrotten som har observerats. Där frisattes det väldigt mycket, förutom att det var väldigt mycket lava då som förstörde landyta, men det frisattes väldigt mycket giftiga vulkangaser och inte bara svavel. I närområdet så var det också fluorhaltig gas. Och det regnade ner. Och satte sig på gräset. Och fåren åt det. Då blev de förgiftade. Och fick en förgiftning som kallas för fluorosis. Som är fruktansvärt att dö på det. Och det hade som följd då att... Eftersom befolkningen var beroende av att äta fåren så svalt en tredjedel av befolkningen på Island ihjäl.

Men vulkangaserna som de här svavelgaserna, de ledde även till att luftkvaliteten i Europa försämrades avsevärt under de här åren. Det var flera år det här utbrottet pågick.

Åsa Malmberg: Folk blev sjuka av dem till och med.

Steffi Burchardt: Ja, och man kan bevisa med hjälp av kyrkoböcker i Storbritannien och också i Skandinavien att det fanns en stor överdödlighet av unga och äldre människor.

Det blev också försämring av klimatet kortvarigt då, och missväxt. Och svält som följd av det. Och vissa argumenterar att franska revolutionen, där folk verkligen gick på barrikaderna mot svält å ena sidan och överflöd och å andra sidan. Att den triggades igång av Laki-utbrottet. Så det är ett extremt exempel på hur sprickutbrott också kan ha väldigt stora konsekvenser. Men i de allra flesta fall så är de farliga mest för närområdet.

Åsa Malmberg: Men vi finns ju också andra typer av vulkanutbrott som är väldigt mycket mer påverkan på längre avstånd.

Steffi Burchardt: Absolut.

Åsa Malmberg: Som till exempel, det kan ju bli tsunami som det händer stora saker.

Steffi Burchardt: Ja, absolut. Eftersom vissa utbrott är förknippade med att delar av vulkanen kollapsar och det blir ett enormt jordskred. Ett exempel på det är Krakatau i närtid.

Åsa Malmberg: Ja, det hände ganska nyligen.

Steffi Burchardt: Ja. Bara för några år sedan var det ett utbrott som ledde till en mindre tsunami. Och det är ingen ovanlighet. Tittar man på vulkaner runt om till exempel i Anderna kan man se egentligen, har man ett öga för det, så kan man se att de under sin historia har genomgått sådana kollapshändelser. Och sen byggs vulkanen upp igen inne i det här kollapsade ärret i princip så byggs vulkanen upp igen.

Åsa Malmberg: För det blir liksom en grop först där den har varit om den är tillräckligt…

Steffi Burchardt: Ja eller halva vulkanen kan försvinna bort. Så det är ingen ovanlighet. Men ett specialfall då av när en vulkan kollapsar det kallas för kalderakollaps.

Bland de största utbrotten som är förknippat med sådana kalderakollaps, Yellowstone är ett exempel.

Åsa Malmberg: Det är jättestora vulkaner.

Steffi Burchardt: Ja, det är en så kallad supervulkan och en supervulkan är egentligen en vulkan som har haft utbrott, som klassas som ett superutbrott, som är mer än en miljon kubikkilometer magma som har slungats ut ur vulkanen.

Åsa Malmberg: Det är ofattbart mycket. Det är svårt att liksom sätta grepp på hur mycket är det?

Steffi Burchardt: Ja, och man kan kartlägga liksom över hur stora ytor det har brett ut sig. Det senaste superutbrottet, det ägde rum på Nya Zeeland från en vulkan som heter Topo, som numera, när jag var där för ett år sedan, det är bara en jättestor sjö.

Så man ser ingen kon. Och det är för att själva vulkanen kollapsade in i sig och det bildades en jättestor sänka som sen fylldes med den här sjön. Men runt om vulkanen så ligger det hundratals meter av aska och pimpsten som kommer från det här utbrottet och det var en gång i tiden var det inne i vulkanen. Och det slängdes ut i en enorm explosion som sen skickade ut aska över i princip hela norra ön är täckt med den här askan.

Så sådana superutbrott de producerar enormt mycket material. Yellowstone, där kan man kartlägga utbrottsprodukterna från den. Yellowstone har haft flera superutbrott, men dem kan man kartlägga över stora delar av Nordamerika. Så man kan ju räkna ut, simulera, hur det skulle vara om det blir ett superutbrott av den typen idag, hur långt kommer askan fördelas, hur många centimeter aska kommer man ha i varje stad, till exempel.

Så ett superutbrott kommer definitivt ha stora följder för det är ingen som överlever när den är under tiotals meter med aska, ingen vegetation, inga djur som överlever det, så det blir en ödemark. Men även resten av jordklotet kommer att påverkas av att det är aska och vulkangaser i atmosfären som har en stor kortvarig klimatpåverkan.

Åsa Malmberg: Ett utbrott som skedde 1991, det var en stor vulkan som hette Mount Pinatubo. Den påverkade ju klimatet.

Steffi Burchardt: Precis, det har varit det största utbrottet i modern historia. Även om det var långt ifrån ett superutbrott så är det ett av de bästa exemplen i närtid som har studerats väl. Där man kan se hur ett vulkanutbrott påverkar klimatet.

Det blev flera graders nedkylning i flera år efter det här utbrottet. Så det är nog långvariga effekter som är svårt att förbereda sig för. Men man kan ju titta tillbaka till historien när vi har exempel på vad hände. Tamborautbrottet 1815 är ett intressant exempel som är ändå hyfsat nära i tid att det finns väldigt mycket dokumenterat från den tiden.

Och då var det inte bara utbrottet men att själva konsekvenserna utspelade sig i flera år efteråt. Och det kallas inom forskningen också för cascading events, att det är en kaskad av olyckliga omständigheter egentligen som sammanfaller. Och i det här fallet så var det så klart vulkanutbrottet som påverkade närområdet, men utsläppen från vulkanen det skapade också en fördröjning av monsun-säsongen i den här delen av Asien.

Och när monsunen sen kom så var den så stark att den ledde till stora översvämningar. Sen triggade översvämningarna igång ett utbrott av kolera som blev till en global pandemi som spred sig runt jordklotet i flera år efteråt. Det var också kortvarig klimatpåverkan som man märkte av direkt.

Åsa Malmberg: Ja för som sagt, året efter kallas ju året utan sommar.

Steffi Burchardt: Precis, och det blev väldigt fina solnedgångar av de här vulkanutsläppen i atmosfären. Och det var ju den tiden där romantikerna verkade. Så det blev väldigt fina målningar då av fina solnedgångar. Men det var också missväxt och svält till följd av det.

Åsa Malmberg: På senare år har vi inte haft några sådana här stora katastrofer, tack och lov får vi säga. Men vad många kanske minns är askmolnet från den isländska vulkanen Eyjafjallajökull som hade ett utbrott 2010 och stoppade all flygtrafik på norra halvklotet. Har vi lärt oss någonting av det här? Kommer det kunna ske igen?

Steffi Burchardt: Ja, jag minns det väldigt väl. För jag hade kommit till Sverige året innan. Och jag fick jättemånga frågor om det här utbrottet. Om när ska det sluta, hur länge pågår det? För det var verkligen så att alla på norra jordklotet var egentligen påverkade särskilt i Europa då.

Åsa Malmberg: Keflavik, Reykjaviks flygplats, lär ha varit öppen.

Steffi Burchardt: Ja, precis. Men det var också en kombination av väldigt många olyckliga omständigheter, kan man säga.

För vinden blåste i en riktning som var väldigt ovanlig. Den blåste från norr. Så Islands största flygplats hade ingen aska alls. Och istället fördelade sig askan över stora delar av Västeuropa, Storbritannien, Frankrike, Tyskland också. Vi i Skandinavien fick inte så mycket aska som vi egentligen brukar få, för den vanliga vindriktningen är så att det blåser över oss. Men ändå så hade man vid den tiden inte särskilt tydliga regler hur man hanterar askan. Hur flygtrafiken hanterar askan. Eftersom aska är farlig för flygplansturbiner. Där inne är temperaturerna så pass höga att askpartiklar kan smälta. Och sen när de sätter sig, de här smältdropparna, sätter sig på turbinen och blir fasta igen så sätter de igen turbinen så flygplansmotorerna de stannar av. Och i värsta fall kan flygplanet då krascha. Så man använde sig av försiktighetsprincipen och stoppade all flygtrafik. Och det var också det som också bidrog till att man vid det här tillfället inte kunde mäta koncentrationen av askan i atmosfären vid olika höjder.

Problemet var egentligen inte så mycket det här utbrottet. Problemet var att man inte hade en adekvat respons till det. Och det finns forskning som publicerades av en kollega inom Centrum för naturkatastrofslära som jämförde det här utbrottet 2010 med ett utbrott som utspelade sig året efter på Island. En grannvulkan Grímsvötn, som hade utbrott då och som egentligen var mycket större. Det var aska också. Men man stängde ner flygtrafiken i några dagar bara. Och vid det tillfället så hade man utvecklat bättre regler kring vid vilken koncentration av aska får ett flygplan flyga. Man kunde mäta mycket bättre. Det fanns helt enkelt en mycket bättre och mer informerad respons till den här naturhändelsen.

Åsa Malmberg: Folk vill gärna bo också nära vulkaner för det finns, nu har vi pratat om så mycket elände som vulkaner gör, men du vill också gärna framhålla nyttan av dem. Det är många som faktiskt vill bo nära och det finns anledningar till det. Kan du inte berätta lite om nyttan av vulkaner.

Steffi Burchardt: Absolut, så vi inte slutar med bara katastrof. Egentligen genom hela människans historia så har folk bosatt sig i närheten av vulkaner. Det är inte bara de varma källorna som man tänker på där. Men motsvarigheten i nutid är ju att de är en enorm energiresurs. Man kan använda sig av den värmen som magman inne i vulkanen producerar och skapa eller producera el och använda det för uppvärmning, geotermisk energi, vilket är en enorm resurs som är väldigt underanvänd faktiskt.

Så det är en anledning till varför vulkaner också gör nytta såklart. Och i det långa loppet så är det också så att väldigt många av våra malmresurser är kopplade till de här magmatransportsystemen och till vulkanerna. Eftersom magman innehåller vissa grundämnen som vi tycker är värdefulla och som vi gärna vill åt, som guld till exempel. Så vulkaner är också källa till till exempel vår mineralrikedom i Sverige.

Åsa Malmberg: Och det ger väl också bördiga jordar?

Steffi Burchardt: Absolut, så när vulkanprodukter, utbrottsprodukter, vittrar sönder så bildas det vissa jordartstyper som det är en procent av alla jordar som finns på jordytan. Men de försörjer ungefär tio procent av jordens befolkning eftersom de är så enormt bördiga och har väldigt bra egenskaper för lantbruk.

Åsa Malmberg: Vad spännande att höra om. Tack för att du kom hit och berättade om vulkaner.

Steffi Burchardt: Tack för att jag fick berätta om dem.

Du har lyssnat på Forskarpodden med forskaren Steffi Burchardt. Följ oss på Podbean, iTunes, Spotify eller andra poddläsare. Kontakta oss gärna i sociala medier på hashtag Forskarpodden eller på universitetets webbsida uu.se-forskarpodden. Jag heter Åsa Malmberg och Forskarpodden produceras av Uppsala universitet med musik av Marcus Sjöblom.