Nya professorer 2026 vid Medicinska fakulteten

Kan en kronisk autoimmun sjukdom botas? För tjugo år sedan betraktades idén som orealistisk. Jag valde emellertid att göra idén till min forskningsfråga och den har varit den röda tråden i min forskning alltsedan dess. 

Jag valde ett annat angreppssätt än det etablerade. I stället för att dämpa sjukdomens härjningar med starka läkemedel ville jag återställa immunsystemet genom autolog blodstamcellstransplantation – ett slags ”omstart” där det programfel som driver sjukdomen förhoppningsvis raderas. Våra studier visade att många patienter förblev fria från sjukdomsaktivitet i mer än tio år efter en enda behandling. Kanske var de botade? 

Sedan dess har jag undersökt varför behandlingen fungerar, hur ett varaktigt behandlingssvar kan mätas och varför vissa patienter ändå fortsätter att försämras trots att inflammationerna har stoppats. Sammantaget talar resultaten för att autolog blodstamcellstransplantation kan bota multipel skleros hos en betydande andel patienter. 

Nu leder jag HiHat-studien, där vi undersöker om samma omstart av immunsystemet kan åstadkommas på ett enklare och säkrare sätt med en tidsbegränsad kombination av två redan godkända läkemedel. Utmaningen är inte längre att visa att multipel skleros kan botas, utan att utveckla enklare och säkrare behandlingar som uppnår samma effekt.

Min forskning undersöker sambanden mellan psykisk ohälsa, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och somatiska tillstånd hos unga. Genom ett livstidsperspektiv försöker jag förstå orsakerna till och konsekvenserna av dessa samtidiga sjukdomar – från tidiga riskfaktorer och genom barndomen till vuxenlivet. Genom att undersöka samspelet mellan olika faktorer hoppas jag kunna identifiera strategier som kan förbättra ungas hälsa och välbefinnande. 

Vissa människor är mer sårbara för psykisk ohälsa än andra. Min forskning handlar om att förstå hur biologiska och psykosociala faktorer påverkar psykisk hälsa. 

Ett särskilt fokus i min forskning är kvinnors psykiska hälsa under olika skeden i livet, särskilt under den fertila perioden, och avsikten är att bättre förstå vilken betydelse hormonella förändringar har för psykisk hälsa. Jag studerar även tonåren, en period då hjärnan utvecklas och många psykiska besvär visar sig för första gången. En annan viktig del av min forskning är att förstå varför psykisk ohälsa yttrar sig olika hos kvinnor och män, samt vilken betydelse hormonella förändringar kan ha för hur behandling utformas. Denna kunskap kan bidra till en mer individanpassad vård som tar hänsyn till könsskillnader. 

Genom att kombinera kunskap från flera områden såsom genetik, hjärnforskning, farmakologi, endokrinologi och psykiatri i experimentella studier och stora forskningssamarbeten vill jag öka förståelsen för vad som påverkar vår psykiska hälsa. Målet är att bidra till tidigare upptäckt av psykisk ohälsa, mer individanpassad prevention och effektivare behandling. 

Global hälsa handlar om att minska ojämlikheter i hälsa, såväl mellan som inom länder. Min forskning fokuserar på att förebygga kroniska sjukdomar som typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. God hälsa skall inte avgöras av var du bor eller vilka resurser och möjligheter du har. Våra val formas av de miljöer vi växer upp och lever i, särskilt matmiljön. Därför vill jag bidra till samhällen där hälsosamma val inte är svåra, utan enkla och självklara för alla.

För mig handlar prevention om att möta människor där de är. Effektiva lösningar måste utgå från människors vardag, livsvillkor och behov. Därför är min strävan att utveckla förankrade och hållbara strategier som gör verklig skillnad genom samskapande med målgrupper och lokala organisationer.

Att nå dem som har störst behov är inte bara en forskningsfråga; det är en rättvisefråga, vilken säkerställer att ingen lämnas utanför.

Min forskning handlar om att förstå hur läkemedel påverkar cancerceller och hur den kunskapen kan bidra till nya behandlingsstrategier. Cancerceller och deras omgivande miljö skiljer sig från frisk vävnad på flera sätt. Jag vill förstå hur dessa skillnader kan utnyttjas för att angripa cancer mer träffsäkert och utveckla effektivare och mer skonsamma behandlingar. 

I vår forskning kombinerar vi experimentell cancerfarmakologi med storskaliga molekylära analyser. Vi utvecklar modeller för att bättre efterlikna tumörers egenskaper och den miljö de växer i. Med hjälp av dessa modeller undersöker vi systematiskt nya substanser och befintliga läkemedel. 

Ett viktigt mål är att våra laboratorieresultat skall kunna ligga till grund för fortsatt forskning och på sikt komma patienter till nytta. Det kräver ett nära samarbete mellan forskare med olika kompetenser, från laboratoriet till klinisk forskning. 

Nya upptäckter börjar ofta med en oväntad observation. Ibland leder ett experiment till en helt ny forskningsfråga, ibland visar det sig att ett känt läkemedel har helt nya användningsområden. Nyfikenhet och möjligheten att bidra till bättre behandlingar är viktiga drivkrafter i min forskning.

Framgångsrik kirurgi kräver färdighet, skärpa, och medkänsla, i synnerhet när det är barn som berörs. I egenskap av professor vill jag förena dessa perspektiv inom klinik och akademi – för det barnkirurgiska hantverkets och precisionens skull, för de som skall bära den praktiska visdomen vidare, och för den miljö där studenter, forskare och lärare finner drivkraft att nå sin potential.  

Barnkirurgin är en rekonstruktiv kirurgisk specialitet i vid anatomisk bemärkelse och för människor som fortfarande växer. Våra ingrepp och vår forskning kretsar kring medfödda missbildningar, barntumörer och förvärvade kirurgiska tillstånd, från fostertid till ungdomsår. Min forskning omfattar patogenes, förfinad diagnostik och innovativ behandling, men också läkekonst. Genom studier bidrar vi med kunskap som konkret kan omsättas i vården av enskilda barn och deras familjer. 

Ett globalt perspektiv har länge varit en viktig del av min kliniska gärning, forskning och undervisning. Mitt arbete inom akademisk-kirurgisk diplomati har syftat till att stärka länders inhemska operativa beredskap. Det internationella arbetet har vidgat min syn på läkaryrket och medicinskt samhällsansvar samt på hur bildning vid ett brett universitet genom nåd och natur kan göra oss redo för bådadera – både förstånd och handling.

Min forskning förenar analytisk kemi, klinisk medicin och AI för att öka kunskapen om sjukdomars bakomliggande mekanismer och förbättra diagnostiken. Med högupplösande masspektrometri analyserar vi metaboliter, lipider, proteiner, läkemedel och miljöföroreningar i biologiska prover från patienter och friska kontrollpersoner. Molekylära mönster kopplas till kliniska data för att identifiera sjukdomsmekanismer och biomarkörer.

Multipel skleros (MS) är mitt huvudsakliga forskningsområde. Våra studier har visat att både ämnen som bildas eller modifieras av tarmfloran och miljöföroreningar är kopplade till risken för MS och försämrad funktionsförmåga. Vi utvecklar även AI-modeller för att kunna upptäcka övergången till progressiv MS tidigare och samtidigt ange prognosens säkerhet.

En central del av min forskning är att utveckla framtidens klinisk-kemiska analyser, kvalitetssäkra dem och införa dem i sjukvården. Målet är robusta metoder som möjliggör tidigare upptäckt av sjukdom, bättre behandlingsval och mer exakt uppföljning av behandlingseffekten. På sikt hoppas jag att detta kan ge säkrare diagnostik, mer individanpassad vård och bättre hälsa.

Barn som föds för tidigt eller med avvikande skallform löper ökad risk för bestående synpåverkan. I min forskning studerar jag hur ögonens struktur och funktion utvecklas hos dessa barn från nyföddhetsperioden till vuxen ålder med kliniska undersökningar, optisk koherenstomografi (OCT) och elektrofysiologi (ERG). En stor del av arbetet rör prematuritetsretinopati (ROP). Vi har visat att även barn utan svår ROP oftare har synproblem och att det kvarstår i vuxen ålder samt även visat både avvikande näthinnestruktur och nedsatt näthinnefunktion. En annan viktig del av min forskning gäller barn med kraniosynostos. En förtida slutning av skallens suturer kan påverka hjärnan, orbitans form och synfunktion hos barnen. Genom systematiska ögonundersökningar före och efter kirurgi samt detaljerade volym- och formmätningar av orbitan kartlägger vi hur olika kraniosynostostyper påverkar synskärpa, skelning och brytningsfel med målet att skräddarsy uppföljning och kirurgi för att skydda synen. 

Aggressiva hjärntumörer som medulloblastom, pineoblastom och gliom kan i dag behandlas med kirurgi, strålning och cytostatika. För många barn fungerar behandlingen, men för vissa återkommer tumören. När det sker är möjligheterna till bot ofta betydligt sämre. Samtidigt kan de behandlingar som räddar liv också ge svåra biverkningar för den växande hjärnan.

Min forskning syftar till att förstå vad som gör att vissa tumörceller överlever behandlingen. Genom att studera enskilda celler i tumörer med detaljerad sekvensering kan vi följa hur de förändras över tid och identifiera de celler som gömmer sig, blir motståndskraftiga och senare kan ge upphov till återfall.

För att göra detta använder vi patientprover tillsammans med avancerade modeller som organoider, vilka efterliknar tumörernas utveckling i hjärnan. Med hjälp av ny teknik kan vi kartlägga tumörernas biologiska ”fingeravtryck” och förstå vilka mekanismer som driver sjukdomen. Ett särskilt fokus är att utveckla nya, mer precisa behandlingar. Vi undersöker bland annat om virusbaserade genterapier kan användas för att leverera riktad behandling direkt till de mest svåråtkomliga tumörcellerna – de som dagens behandlingar ofta missar. På sikt vill jag bidra till effektivare behandlingar anpassade till varje enskilt barn. Dessa skulle öka chansen till överlevnad samt ge barnet möjlighet till ett bättre liv efter tillfrisknandet.