Claudia Merli

Kort presentation

Claudia Merli är docent i kulturantropologi och specialiserat sig på medicinsk antropologi och på kritiska antropologiska studier av katastrofer. Hon har utfört omfattande fältarbete i södra Thailand sedan 2002. Hon arbetar för närvarande med ett tvärvetenskapligt projekt om risker och respiratorisk hälsa i samband med vulkanisk aska, och har genomfört fältarbete i Japan. Hon utforskar kulturella och symboliska inslag i covid-19 i ett historiskt perspektiv.

Nyckelord

• disaster risk reduction
• disaster vulnerability
• gender and sexuality
• medical anthropology
• body theory
• thailand
• ethnic politics and implicit attitudes
• reproductive rights
• population control
• volcanology
• identity
• border conflict
• gender and disasters
• japan
• culture-bound syndromes
• amok
• latah

Biografi

Jag är kulturantropolog och specialiserad på hälsoantropologi/medicinsk antropologi och katastrofantropologi. Min huvudsakliga forskning inom medicinsk antropologi fokuserar på reproduktiv hälsa och kroppsliga praktiker i södra Thailand, inklusive manlig och kvinnlig könsstympning. Min bok Bodily Practices and Medical Identities in Southern Thailand recenserades i Journal of the Royal Anthropological Institute 2010 och jag blev inbjuden att presentera den vid Royal Anthropological Institutes seminarieserie "Reviewer Meets Reviewed" på British Museum (oktober 2011). Efter att ha haft akademiska tjänster vid Durham University från 2009 till 2017 (senast som biträdande professor), började jag min nuvarande tjänst som Docent och Lektor vid Uppsala universitet i januari 2018. Jag var den sammankallaren och organisatören av The Fourth Northern European Conference of Emergency and Disaster Studies https://needs2019.wordpress.com/ som hölls i Uppsala i juni 2019.

Utmärkelser 2014-2017 Invald ledamot i ASEASUK:s verkställande utskott / 2015 COI-expert (Country of Origin Information) med särskild kunskap om kvinnlig könsstympning för Rights In Exile Programme http://www.refugeelegalaidinformation.org/thailand / 2013 Fellow of the Wolfson Research Institute / 2013 Högskoleverket: Nominerad medlem i expertpanelen för utvärdering av utbildning i etnologi och antropologi / 2012-2017 Medlem i Medical Anthropology Committee of The Royal Anthropological Institute, UK / Sedan 2012 FHEA (Fellow of the Higher Education Academy United Kingdom) och FRAI (Fellow of the The Royal Anthropological Institute, UK) / 2018- Fellow of CNDS/ 2022-2023 Senior Global Horizons Fellow vid svenska Collegium for Advanced Study.

Etikexpert inom Horisont Europa, EU:s ramprogram för forskning och innovation (sedan september 2023).

Medlem i styrgruppen för GlobeLife, som stärker samverkan genom forskning och utbildning inom området global hälsa både inom och mellan Uppsala universitet och Karolinska Institutet.

Styrelseledamot vid Centrum för medicinsk humaniora, Uppsala universitet.

Medlem i den rådgivande nämnden för FACE-UP Consortium (Factors Affecting Childhood Exposure to Urban Particulates).

Ledamot i styrgruppen för Development Research Conference (DevRes2022) "Transforming Development Research for Sustainability"

Utmärkelser och stipendier

Fellow in residence, Swedish Collegium for Advanced Study under akademisk år 2022-2023.

Luttemans stipendium, Uppsala Universitet 2019

RJ Riksbankens Jubileumsfond Projekt Den fjärde nordeuropeiska konferensen om kris och katastrofstudier - NEEDS 2019

VR Vetenskapsrådet 2018 Konferens Den fjärde nordeuropeiska konferensen om kris och katastrofstudier - NEEDS 2019

Writing grant, Uppsala Universitet 2017

Seedcorn Funding, Durham University 2016

Redaktionella uppdrag 2015–2023 Invited member of the Editorial Board of Human Remains and Violence(Manchester University Press) / 2009–2017 General Editor of Durham Anthropology Journal (DAJ)

Övriga intressen Under min grundutbildning ägnade jag mig åt min långvariga musikaliska passion och tog en examen i piano från Perugias konservatorium, följt av ett år vid Experimental School of Chamber Music vid "S. Cecilia"-konservatoriet i Rom. Jag var aktiv i både kammarmusikensembler och som solopianist fram till 2002. Under min tid vid Durham University gick jag med i den livliga verksamheten i Durham Gamelan Society, där jag lärde mig javanesisk gamelanmusik. Jag har deltagit i Taiko-workshops (japansk trumning). Min tidigare konstutbildning spelar en relevant roll i mitt antropologiska sätt att utforska det visuella.

Forskning

Forskningsfokus För närvarande är mitt huvudsakliga forskningsfokus den sydostasiatiska regionen och Thailand, och jag genomför fältarbete i södra Thailand om manlig och kvinnlig omskärelse, könsbundna kroppsliga praktiker relaterade till reproduktion, buddhistiska och muslimska kvinnliga andemedier, etno-religiösa konflikter i södra Thailand och efterdyningarna av 2004 tsunamin i Indiska oceanen. Jag undersöker också frågor om fertilitet och befolkningstillväxt i Thailands politik.

Under 2016 inledde jag fältarbete i Japan med ett projekt om lokala uppfattningar om hälsa och vulkanisk aska i området kring vulkanen Sakurajima, som en del av HIVE-konsortiet (Health Interventions in Volcanic Eruptions) http://community.dur.ac.uk/hive.consortium/about.php där jag är ansvarig för den kvalitativa forskningen.

Under 2017 började jag forska om en annan katastrof som förtjänar en långsiktig analys, nämligen katastrofen vid Vajontdammen och mega-tsunamin i norra Italien, 1963. I ett tvärvetenskapligt team analyserade vi de sociala, arkeologiska och rättsmedicinska följderna av katastrofen. Forskningen uppmärksammades i italienska regionala tidningar (också här) och visas upp i lokala museer.

Under 2020 har jag på nära håll följt utvecklingen av coronapandemin i Sverige och Japan. Jag har deltagit i den offentliga debatten med intervjuer för Uppsala Universitets aktuell forskning om Coronaviruset, och med Svensk radio om det visuella informationsmaterialet som producerats i olika länder. Efter en inledande analys av sociala mediediskurser om en pandemikon som används i Japan, visuella forskningsmetoder och historisk kontextualisering publicerades min artikel om yōkai Amabie oktober 2020 i Anthropology Today. Jag undersöker nu covid-19-pandemin och Long COVID i Japan och Sverige ur ett jämförande perspektiv.

Jag har länge varit intresserad av etnopsykiatri/tvärkulturell psykiatri sedan mitt tidigare arbete om kulturbundna syndrom (culture-bound syndroms, särskilt i Sydostasien och Japan) och hur kategorin PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) är extremt problematisk i sig och i sina tvärkulturella tillämpningar.

Teoretiskt utforskar jag skärningspunkterna mellan Foucaults biomakt, biopolitik, governmentality och fenomenologiska perspektiv på kroppen, och sätter kroppen i sitt sammanhang. I mitt andra forskningsområde tillämpar jag kritiska perspektiv inom riskforskning och antropologiska studier av långsiktiga sociala processer efter olyckor, särskilt teologiska diskurser, kontextuella teodicéer och relaterad politik.

Fältarbete Thailand: Juli-augusti 2002; juli-augusti 2003; februari-april 2004, juni-augusti 2004, november 2004-mars 2005; mars-juni 2006; april och december 2009-januari 2010; december 2010-januari 2011; oktober-november 2014 arkivforskning i Bangkok; mars-april 2015; juli 2019 / Japan maj och september 2016; januari 2020 / Italien mars-april och september-oktober 2017, juli 2022.