Ekonomi
Frågor om innehåll och pedagogik är – och bör vara – i fokus när man skapar ny utbildning men det finns även frågor kring ekonomi som behöver besvaras under resans gång. Här nedan har vi listat några av de viktigaste som man bör ta i beaktande under utveckling av tvärtetenskaplig utbildning.
Hur resurskrävande är tvärvetenskaplig utbildning?
Tvärvetenskaplig utbildning kan av olika skäl ofta vara mer resurskrävande än jämförbar utbildning inom en disciplin. Kurserna är mer lärarintensiva då det ofta krävs lärare från olika discipliner. Tvärvetenskaplig utbildning kräver också mer tid för diskussion och kalibrering inom lärarlaget i samband med utveckling av utbildningen, vid planering inför nya kurstillfällen samt vid examination. Det är dessutom en fördel om lärare från olika discipliner är med vid samma undervisningspass, om inte läraren själv har en tvärvetenskaplig profil, eftersom det skapar bättre integration mellan ämnena och bidrar till lärarnas lärande.
Samtidigt såg de lärare som var med i satsningen på tvärvetenskaplig utbildning påtagliga vinster, för både studenterna och lärarna (se tvärvetenskaplig utbildning ger mervärde).
Hur kan man fördela kostnader och intäkter?
Vanligtvis är det värdinstitutionen som bär kostnaderna för en given utbildning, och som även får avräkna studentprestationerna mot sitt tilldelade takbelopp. Takbeloppet är det maximala belopp en institution kan få ersättning för, baserat på antalet helårsstudenter (hst1) och helårsprestationer (hpr2) samt regeringens prislappar för dessa.
När en utbildning involverar flera olika institutioner/centrum behöver man hitta en fördelningsprincip för kostnader och intäkter som passar alla inblandade. Här nedan presenteras ett par olika fördelningsprinciper. Oavsett vilken modell man väljer är det angeläget att den är så enkel och ändamålsenlig som möjligt, så att administrationen inte ökar mer än nödvändigt. Det är även viktigt att komma ihåg att stämma av det tänkta upplägget med relevant ekonom i syfte att säkerställa att det är administrativt genomförbart i det specifika fallet.
Fördelning efter högskolepoäng
En möjlig ekonomisk princip, som blir relativt enkel att administrera, är att fördela utbildningens moment mellan institutionerna och låta den ekonomiska ersättningen följa på det.
Exempel 1. Institution A och institution B har skapat en kurs om 15 hp tillsammans. Vid utformandet av kursen bestäms att båda institutionerna ska medverka i kursen i lika hög omfattning. Kursen delas in i två moment om 7,5 hp. Institution A står för kostnaderna för det första momentet och institution B för kostnaderna för det andra momentet. Eftersom man räknar med ett visst studentbortfall under kursens gång, beslutar man att dela jämt på det inarbetade takbeloppet (HST och HPR).
En potentiell risk med denna lösning är att den lätt inbjuder till att utbildningen splittras, så att de ingående institutionerna planerar, genomför och/eller examinerar sina respektive moment utan att ämnena integreras. Om målet är en interdisciplinär utbildning bör denna risk hållas i åtanke under diskussionerna.
Fördelning av undervisningstimmar
En annan möjlig lösning är att fördela undervisningstimmar mellan institutionerna. I det fallet behöver institutionerna på förhand komma överens om en modell för hur olika typer av undervisning ersätts (föreläsningar, seminarier, workshops). Kostnaderna bokförs sedan i enlighet med denna överenskommelse.
Exempel 2. Institution A och institution B har skapat en kurs tillsammans. Man kommer överens om en modell för hur många lektorstimmar varje undervisningstyp ska tilldelas, och räknar ut hur många timmar som behövs sammanlagt. Enligt överenskommelsen ska varje institution stå för halva personalkostnaden, men när man tittar på vilka lärare som ska undervisa visar det sig att 70 % av undervisningstiden ligger hos lärare som är anställda vid institution A. Institution B ersätter då institution A med motsvarande 20 % av kostnaden, så att kostnaderna är jämt fördelade.
I de fall då omfattningen av den undervisande lärarens tid understiger två månaders arbete så ska omföringen av lönekostnaden ske i universitetets ekonomisystem Raindance. Om den anlitade lärarens arbetsinsats motsvarar två månader eller mer, är det mer effektivt att delkontera lärarens kostnad direkt hos utbildningens värdinstitution. Ekonomiavdelningen har en vägledning gällande fördelning av lönekostnader mellan institutioner: Ändring av lönekostnader vid arbete på annan institution.
Beställning av hel kurs
I den typ av tvärvetenskapliga utbildningar där målet inte är att integrera de ingående ämnena kan det bli aktuellt att värdinstitutionen eller dess fakultet beställer en hel kurs av en annan enhet, inklusive bemanning, administration och examination. I sådana fall kan det bli aktuellt med en omföring av takbelopp redan på fakultets-/områdesnivå, särskilt om man planerar ett långvarigt samarbete. Kontakta berörd utbildningsledare för att lyfta den frågan.
Exempel 4. Institution A håller på att utveckla ett nytt program, X, och vill att studenterna inom ramarna för programmet ska läsa en obligatorisk kurs, Y, som ligger placerat vid institution B. Institution B går med på att koppla kursen Y till program X, och viker 20 studieplatser till programstudenterna. Kursen är på 30 hp och går en gång om året. Institution B får därför ett uppskattat uppdrag motsvarande 10 hst från institution A. Vänligen notera att den slutgiltiga ersättningens storlek i vissa fall kan vara avhängig faktiskt utfall. Det är därför av yttersta vikt att komma överens om principerna för ersättningens storlek innan samarbetet inleds. Institution B garanterar även att kursen kommer att ges under de närmaste fem åren, och att de ska ge institution A gott om förvarning innan en eventuell nedläggning/periodisering av kursen.
Pragmatism som ledord
Vid utbildningssamarbeten blir de skillnader som finns mellan olika institutioner väldigt tydliga. Detta gäller såväl vetenskapliga och pedagogiska traditioner som ekonomiska rutiner och styrsystem. Samarbeten underlättas väsentligt om de ingående parterna kan närma sig det hela med ett visst mått av pragmatism. Att uppnå millimeterrättvisa i fördelningen är inte alltid möjligt, även om det naturligtvis är viktigt att alla parter känner sig tillräckligt nöjda.
Noter
[1] Helårsstudent (hst): Antalet studenter som är förstagångsregistrerade resp. fortsättningsregistrerade på ett kurstillfälle multiplicerat med kurstillfällets omfattning i högskolepoäng under en viss period (här kalenderår) dividerat med 60. Omregistrerade studenter ingår inte i beräkningen.
[2] Helårsprestation (hpr): Summa avklarade högskolepoäng på kurs/delkurs under en viss period (här kalenderår) dividerat med 60. Tillgodoräknade kurser och prov ingår inte i beräkningen.