Allvar Gullstrand – Nobelpristagare och pionjär i synens vetenskap
Allvar Gullstrand (1862–1930) var ögonläkare, forskare och professor vid Uppsala universitet.
- Allvar Gullstrands två största innovationer, spaltlampan och den reflexlösa ögonspegeln, används än idag för ögonundersökningar.
- 1911 års Nobelpris i fysiologi eller medicin tilldelades Allvar Gullstrand för hans studier i ögats optik.
- Allvar Gullstrand var medlem av Nobelkommittén för fysik 1911–1929 och dess ordförande 1922–1929.
- Allvar Gullstrand blev 1894 den förste professorn i ögonläkekonst vid Uppsala universitet.
- Från 1914 hade Allvar Gullstrand en personlig professur i fysikalisk och fysiologisk optik vid Uppsala universitet.
Allvar Gullstrands räknerulle, som kan användas för multiplikation, division och för beräkning av logaritmer och sinusvärden.
Gullstrands ögonmodell ett stort genombrott
Allvar Gullstrand betraktade ögat som ett finjusterat optiskt instrument. Genom att analysera hur ljus bryts i ögats olika delar kunde han beskriva synprocessen med en precision som tidigare saknats.
Hans mest kända bidrag är den så kallade “Gullstrands ögonmodell”, en matematisk beskrivning av ögats brytningsförmåga. Den gav forskare och läkare ett nytt verktyg för att förstå synfel.
Allvar Gullstrand visade också hur den optiska enheten dioptri kunde användas för beräkningar på optiska system där föremål och avbild finns i medier med olika brytningsindex – såsom i det mänskliga ögat. Genom att dividera avstånd med mediets brytningsindex kunde samma formler användas som när föremål och avbild finns i lika medium. Detta innebar en markant förenkling vid vanliga optiska beräkningar.
Hans arbete förenade medicin, fysik och matematik på ett sätt som var ovanligt för sin tid. Det var just denna kombination av teoretisk skärpa och klinisk relevans som gjorde hans forskning så inflytelserik – och som bidrog till att han fick Nobelpriset. Än idag utgör hans teorier grunden för modern oftalmologi.
Förstora bildenEn av Allvar Gullstrands uppfinningar för ögonläkare, oftalmometern, som används för att mäta hornhinnans krökning och på så vis diagnostisera astigmatism.
Innovationer som förändrade ögonvården
Utöver sina teoretiska framsteg utvecklade Gullstrand även instrument som revolutionerade ögonundersökningar. Hans två största innovationer var spaltlampan och den reflexlösa ögonspegeln. Båda dessa instrument används än i dag, i vidareutvecklad form.
Spaltlampan användes för att belysa patientens öga och producerade en mycket starkare och mer fokuserad ljusstråle än de lampor som använts tidigare. Den förbättrade möjligheten att undersöka ögats genomskinliga delar och kunde till exempel avslöja grumlighet i kammarvätskan, vilket är vanligt vid olika ögonsjukdomar. Lampan användes också i kombination med Allvar Gullstrands andra stora innovation, den reflexfria ögonspegeln.
Den reflexlösa ögonspegeln gjorde det möjligt att undersöka ögonbotten utan störande ljusreflexer från hornhinnan och andra skikt i ögat. Den lät läkaren titta in i ögat genom dess optiskt skarpaste del, pupillens centrum, och samtidigt lysa in i ögat genom pupillens optiskt sämre ytterkanter. Tillsammans med det tyska optikföretaget Carl Zeiss utvecklade han serietillverkade modeller av denna, och de samarbetade även för att förbättra glasögon, mikroskop och andra undersökningsinstrument.
Bland hans tidigare bidrag till ögonläkares verktygslåda finns också metoder för att uppmäta hornhinneytans form och för att diagnostisera förlamningar av de yttre ögonmusklerna.
Gullstrands innovationer var ett resultat av hans praktiska läggning: forskning skulle inte bara förklara världen, utan också förbättra människors liv. Flera av Allvar Gullstrands uppfinningar och instrument finns i dag att se på Medicinhistoriska museet i Uppsala.
Förstora bildenEn tidig version av Allvar Gullstrands reflexfria ögonspegel (oftalmoskop) för undersökningar av ögonbotten.
Förstora bildenEn serietillverkad version av Allvar Gullstrands reflexfria ögonspegel finns att se på Medicinhistoriska museet, tillverkad av Carl Zeiss i Tyskland.
Allvar Gullstrand och Nobelpriset
När Allvar Gullstrand tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1911 var det ett erkännande av ett livs arbete inom ögats ljusbrytningsförmåga. Faktum är att han samma år var föreslagen att motta Nobelpriset i fysik, men tackade nej till förmån för priset i fysiologi eller medicin.
I sitt tal vid Nobel-banketten framhöll Allvar Gullstrand sin syn på priset som ett ansvar snarare än en slutpunkt:
”... förhoppningen, att jag må kunna rätt utnyttja de möjligheter, Nobelpriset skänker mig, till fromma för min vetenskapliga forskning.”
Förstora bildenAllvar Gullstrands diplom för Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1911.
En komplex och kompromisslös personlighet
Samtida vittnesmål beskriver Gullstrand som briljant och beslutsam, men också krävande och arrogant. Han var känd för sin noggrannhet och sitt starka intellekt, men också för att vara kompromisslös i vetenskapliga frågor.
Ett exempel på hans raka sätt var när han tackade nej till att efterträda Johan Widmark som professor i oftalmologi vid Karolinska institutet 1909. Han menade att positionen skulle hindra honom i hans forskningsarbete. Istället föreslog han för professor Albin Dalén vid Lunds universitet att han skulle söka tjänsten. När Dalén också uttryckte att detta skulle hindra honom i hans forskning svarade Gullstrand ”Säkerligen, men det vore en mindre förlust.”
Hans personlighet speglade en vetenskaplig idealbild där precision och sanning stod över allt annat.
Allvar Gullstrand och Albert Einstein
Gullstrand var själv ledamot av Nobelkommittén för fysik från 1911 till 1929. Hans roll i Nobelarbetet var inte okontroversiell – han var känd för sina starka åsikter och höga krav.
Albert Einstein nominerades för fysikpriset många gånger, bland annat av tunga namn såsom Max Planck och Niels Bohr. Einstein var dock teoretisk fysiker, och enligt villkoren i Alfred Nobels testamente skulle priset tilldelas för insatser av bevisat, inte teoretiskt, värde för mänskligheten. Gullstrand var en av flera motståndare till att Einstein skulle få priset.
Frågan om Einsteins Nobelpris drogs till sin spets år 1921 när fysikpriset bordlades när kommittén inte kunnat enas om en pristagare. Einstein fick till slut ändå 1921 års fysikpris, men inte förrän året därpå – och inte för sin banbrytande idé om relativitet utan för sitt arbete med den fotoelektriska effekten.
Allvar Gullstrand och Uppsala universitet idag
Arvet efter Gullstrand lever vidare vid Uppsala universitet. Hans tvärvetenskapliga arbetssätt – där medicin möter fysik och matematik – präglar fortfarande forskning och utbildning.
Inom exempelvis medicin, biofysik och optik fortsätter forskare att bygga vidare på principer som Gullstrand var med och utvecklade. Den moderna ögonforskningen, inklusive bilddiagnostik och synkorrigering, har sina rötter i hans arbete.
Hans betoning på noggrannhet, mätbarhet och samhällsnytta speglar också universitetets värdegrund: att vetenskap ska vara både rigorös och relevant.