Läraren som sadlade om för att skapa en bättre skola

– Jag är intresserad av att skapa en arbetsmiljö för lärare som är trivsam och gynnsam och en studiemiljö för elever som leder till lärande och utveckling. Sedan är jag intresserad av att elever kommer till skolan och stannar där och att de mår bra. Syftet med IBIS är att påverka allt detta, berättar Martin Karlberg och fortsätter:

­– Om vi får till implementering av programmet lika effektivt som man har fått på andra ställen så är det sannolikt att det kommer att påverka trivsel för både personal och elever. Det är sannolikt att det kommer att påverka skolprestationer, psykisk hälsa och närvaro.

IBIS (Inkluderande Beteendestöd I Skolan) går ut på att skolorna ska arbeta proaktivt med arbetsro, struktur, rutiner och regler samt relationerna mellan lärare och elever. På så sätt ska en positiv skolkultur som stärker elevernas skolprestationer och sociala färdigheter. Programmet bygger på liknande program från USA och Norge. Där har forskning uppmätt positiva effekter.

– Resultaten har visat beteendeförändringar hos eleverna, alltså mindre problembeteende, mindre mobbning, högre närvaro, förbättrade skolprestationer och också minskningar i psykisk ohälsa, berättar Martin Karlberg.

I Sverige har flera grundskolor i Uppsala med omnejd arbetat med IBIS. Nyligen fick projektet ett anslag på nästan sex miljoner kronor från Vetenskapsrådet för att under tre år studera effekterna av införandet av programmet och dess kortversion IBIS-k i 100 skolor över hela landet. Hälften av skolorna får ta del av IBIS-programmet i sin traditionella form och den andra hälften får ta del av kortvarianten IBIS-k. Resultaten jämförs sedan.

– Skillnaden är att IBIS-k mer ensidigt fokuserar på ledarskap i klassrummet och det man skulle kunna kalla för undervisningens kärnkomponenter. Typ: hur jobbar man med relationer, hur inleder och avslutar man lektioner, hur bedriver man strukturerad undervisning, hur förebygger och hanterar man konflikter och barn i affekt. Den traditionella versionen av IBIS bygger på tillämpad beteendeanalys och fokuserar på ett systematiskt arbete med att främja positiva beteenden och att skapa förutsättningar för elever att bete sig i enlighet med skolans förväntningar och regler.

I traditionell IBIS är all personal från rektor, till lärare, fritidspedagoger och vaktmästare involverade och i de skolor som redan infört programmet har detta visat sig ha betydelse.

– Vi har en skola i uppsalatrakten där bespisningspersonalen inte var med på IBIS från början. Men de bad om att få vara med efter ett tag för att de såg att det hände någonting spännande med eleverna, säger Martin Karlberg.

Vad var det som hände med eleverna?

– Det blev lugnare, det blev mindre stök, de var trevligare och de satt kvar längre i matsalen. De betedde sig mer i enlighet med de förväntningar vi har på hur man ska bete sig i matsalen. Samma sak kan man se på Treklangens skola i Gottsunda. De har varit med från början i att utveckla IBIS och har hållit på i fyra år. De rapporterar att det har hänt jättemycket positiva saker i att eleverna är mer engagerade under lektioner, det är lugnare, det är bättre studiero, det fungerar bättre i matsalen.

Rutiner, struktur, trygghet och förutsägbarhet är grundpelare i att skapa en bra skolmiljö där eleverna trivs och utvecklas. Särskilt gäller det för elever som är oroliga eller har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, exempelvis ADHD och autism.

En annan viktig del i IBIS är att minska på skäll och tjat eftersom forskningen visar att det skadar relationen mellan elev och lärare och inte leder till ett ändrat beteende på sikt.

– Vi utgår från att de allra flesta elever i de allra flesta situationer vill göra så som vi förväntar oss av dem och då handlar det om att vi måste bli duktiga i skolan på att skapa förutsättningar, en situation där de kan bete sig enligt våra förväntningar. Så man brukar säga att IBIS-programmet och dess föregångare är ett så kallat proaktivt program. I stället för att endast belöna elever som gör rätt och på olika sätt bestraffa elever som gör fel så försöker vi skapa en situation där det blir enklare för eleven att göra rätt, säger Martin Karlberg.

Ett område han länge engagerat sig i är så kallade hemmasittande, det vill säga elever som inte går till skolan. Hans forskning har visat att de vanligaste bakomliggande orsakerna är ångest och depression samt neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Likaså har han sett att elever med omfattande frånvaro löper ökad risk för att hamna i utanförskap, psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet.

– Det har funnits tillfällen då jag har suttit med mycket stora mängder data och ända fastnat i enskilda elevers enkätsvar. Jag kommer till exempel ihåg när en elev med mycket frånvaro hade svarat att han eller hon inte hade några kamrater och dålig kontakt med sina föräldrar. Det var verkligen hjärtskärande.  

Martin Karlberg arbetade själv som lärare i låg- och mellanstadiet i åtta år. Men så i början av 2000-talet blev han tillfrågad av en vän som är psykolog och som skulle bedriva en forskningsstudie på grundskolan, om han ville vara med. Det ville han. Där och då började tankarna på att själv bli forskare gro. Undervisningen har han dock aldrig släppt, men idag är det inte barn utan universitetets lärarstudenter som han förmedlar kunskap till.

– Det är jätteroligt, men det går inte att komma ifrån att det är något speciellt med att lära elever räkna och läsa. Du vet när man skickar hem en elev i ettan som gör hoppsasteg över skolgården och typ sjunger att ”jag kan läsa, jag kan läsa”, vilket de inte kunde på morgonen. Samtidigt så tycker jag att det är sjukt kul att träffa lärarstudenter. Att stå framför lärarstudenter och föreläsa eller hålla seminarier det fyller verkligen på, säger Martin Karlberg.