Nollningen
Mottagning av nya studenter – som förr kallades nollning – är en akademisk tradition som går långt tillbaka i tiden. När traditionen började var den grym och innehöll förnedrande inslag. Idag har mottagningen naturligtvis en annan karaktär. De grymma delarna är borta och aktiviteternas syfte är att få de nya studenterna att känna sig välkomna. Även termen nollning är föråldrat och borta från dagens verksamhet. Numera säger vi till exempel reccemottagning, välkomstvecka och inspark.
Nollningen på 1600-talet
Ett slags nollning – depositionen – fanns redan på 1600-talet. Det var en initiationsrit som alla nya studenter var tvungna att genomgå.
De äldre studenterna använde depositionsverktyg – tång, såg och hyvel – för att symboliskt avlägsna den blivande studentens ännu djuriska, ohyvlade natur. Slutligen lade den som ledde ceremonin salt på den nya studentens tunga, göt vin på hans huvud och förklarade att han nu var en fri student. Efter detta följde ett år då studenten tvingades tjäna en äldre kamrat.
Depositionsakten och det efterföljande pennalåret urartade tidigt, och depositionen förbjöds 1691.
På 1600-talet styrdes den blivande studenten ut i brokiga kläder, horn, åsneöron och svinbetar och föstes med yxa inför en publik som hånade honom. Bild: Universitetsbiblioteket.
Depositionsverktygen från 1600-talet finns idag på Gustavianum, Uppsala universitetsmuseum.
Mottagning av nya studenter idag
Idag arrangerar universitetet tillsammans med studenter på senare årskurser en välkomnande mottagning av nybörjare. Nollning förekommer inte längre.
Dagens mottagningar kan innehålla initiationsriter som kan tyckas ha gemensamma drag med verksamheten på 1600-talet, men numera tar de sig helt andra uttryck. Pennalismen är naturligtvis bannlyst och syftet med mottagningen är i stället att studenterna ska bekanta sig med varandra, känna sig välkomna och ha roligt tillsammans.