Christina Kullberg: ”En plats för kritiskt tänkande”

Varför är det viktigt med akademisk frihet?

– Universitetet måste vara en plats för kritiskt tänkande och ifrågasättande. Akademisk frihet är grunden för vetenskaplig evidensbaserad kunskap. Den säkerställer ett öppet och förutsättningslöst sökande efter kunskap och prövande av teser. Den akademiska friheten är också viktig pedagogiskt. På universitetet ska kritiska diskussioner kunna föras på ett sätt där olika teser kan brottas med varandra i trygga rum, grundläggande för det demokratiska samhället.

Vad ser du för särskilda utmaningar för den akademiska friheten i världen och/eller i Sverige?

– Som Uppsala-forskare har visat står Sverige lågt i olika index över akademisk frihet. Bland annat på grund av att universiteten i Sverige är myndigheter och den akademiska friheten inte är skyddad i grundlagen. Det är i sig ett hot; den är minst sagt prekär i Sverige. Vi ser att politiker i demokratiska stater under de senaste åren mer och mer tenderar att försöka påverka vad som beforskas, vilka kurser som ges och hur. Sverige är del av den tendensen. Utmaningarna är också kopplade till teknik och medier.

Hur kan den akademiska friheten stärkas?

– Vi forskare och universitetslärare måste bli mer medvetna om hur den akademiska friheten ser ut i Sverige. Innan jag blev projektledare för Demokrati och högre utbildning hade jag faktiskt ingen aning om att den inte är grundlagsskyddad i Sverige. Jag tror inte att jag är ensam.

– Men mer än utbildning av oss själva vill jag lyfta fram kritiska samtal kring akademisk frihet som begrepp och praktik. Vi måste problematisera mer och inte bli bekväma – det är vår roll som intellektuella! Det är farligt att ta rättigheter för givet. Här vill jag lyfta fram Uppsalas rektor som ett gott exempel när han tydligt uttalade sig mot angiverilagen. Det var ett starkt och viktigt ställningstagande för akademisk frihet.

Kan vi inspireras av universitet i andra länder?

– Ja, svenska universitetslärare borde lyfta blicken mot andra platser i världen där man fått slåss för sina rättigheter. Vad kan vi lära från länder som Sydafrika där universitetslärare använde sin kunskap och gav av sin tid för att undervisa texter som förbjudits av apartheidregimen? Här kan vi hämta strategier något för att aktivt kunna göra motstånd till exempel när högerextrema krafter bryter sig in i undervisningen i syfte att tysta den, som nu senast vid Karlstads universitet. Vad kan vi lära av till exempel Indien kring integrering av andra språk och klasser i undervisning och rekrytering? Och vilka skyldigheter har forskarna mot det omgivande samhället till exempel i klimatfrågan?

Annica Hulth