Rektorsskifte
Ett rektorsskifte vid Uppsala universitet har sett ungefär likadant ut under århundraden. Fortfarande lämnar den gamla rektorn över samma symboler till sin efteträdare: spirorna, sigillet, rektorskedjan, nycklarna, äldsta studentmatrikeln och universitetets konstitutioner från 1655.
I forna tider fick den nyblivna rektorn riktiga nycklar – till skattkammaren, arkivet och fängelset. Numera är nycklarna symboliska. De är förgyllda och kommer från Gustaf III:s tid. Den nya rektorn använder förstås passerkort idag – men symbolerna och ceremonin lever kvar, mer vid Uppsala universitet än vid något annat svenskt lärosäte.
Även om traditionen har funnits länge har den genomgått förändringar under årens lopp. Från början var det rektorsskifte betydligt oftare. Fram till mitten av 1800-talet tillträdde en ny rektor varje termin. Det fanns bara runt 25 professorer på den tiden, så nästan alla var rektor minst en gång. Då var ceremonin också långt enklare och saknade mycket av den pompa och ståt som kännetecknar den idag.
Länge var kopplingen till kyrkan stark och alla rektorsskiften ägde rum i domkyrkan. Ärkebiskopen var nämligen prokansler och tillhörde universitetsledningen ända fram till 1910.
På 1800-talet spelade kanslern en större roll för universitetets ledning än rektorn. Kanslern utsågs av kungen och regeringen efter val vid universitetet och fram till 1857 brukade kronprinsen få uppdraget.
Universitetet styrdes alltså av kronprinsen och ärkebiskopen, medan rektorns roll var att sköta praktiska sysslor, till exempel brevväxling. Så var det ända fram till slutet av 1800-talet då kanslern fick en annan, rikstäckande roll. Rektor fick mera makt och tillsattes för längre perioder.
Rektorsrollens förändring avspeglas också i ceremonin. Numera brukar den nya rektorn hålla ett framåtblickande programtal, medan det på 1800-talet var den avgående rektorn som talade om sin tid som rektor. Talet var då en ganska torr redogörelse för vilka som hade tillträtt, vilka som hade dött och andra händelser under året.