Just Severity

Svårighetsgrad som prioriteringskriterium i sjukvård

Hur allvarligt ett sjukdomstillstånd bedöms vara spelar en viktig roll vid fördelning av resurser i de flesta hälso- och sjukvårdssystem. Ett tillstånds svårighetsgrad bedöms av både patienter och allmänheten vara en viktig fördelningsgrund. Även i lagstiftningen finns ett visst stöd för detta. I vissa fall är det bedömningen av svårighetsgrad som avgör om patienter får tillgång till behandling eller inte. Till exempel när det gäller om nya läkemedel ska introduceras inom vården.

Men användningen av svårighetsgrad för det här syftet har kritiserats. Det är oklart hur svårighetsgraden hos ett ohälsotillstånd ska bedömas och med vilken etisk förankring som konceptet används i beslut om resursfördelning. Det betyder att det finns många olika och ibland motsägelsefulla tolkningar. Något som rimmar illa med visionen om en jämlik hälso- och sjukvård.

Projektet Just Severity ska utveckla ett mer etiskt välförankrat svårighetsgradsbegrepp som ska kunna användas i principer för fördelning av hälso- och sjukvårdsresurser. Deras föreslagna svårighetsbegrepp, som tagits fram med etiska och hälsoekonomiska analysmetoder, utvärderas sedan ur ett rättsligt perspektiv och i ljuset av nationell och internationell rätt samt i relation till konstitutionella möjligheter att reglera frågorna.

I projektet används empirisk etik som metodologi, vilket innebär att teoretiska etiska analyser kombineras med empiriska undersökningar.

Fyra delprojekt

I det första delprojektet görs en etisk analys, utifrån mer generella rättviseteorier. De två rättviseteorier som verkar mest lovande att undersöka är prioritarism och egalitarism. Prioritarism lägger vikt vid hur mycket en person avviker från en viss riktnivå när det gäller det värde som ska fördelas, vilket är oberoende hur bra eller dåligt andra personer har det. Egalitarism lägger vikt vid hur en person förhåller sig till andra personer i systemet när det gäller det värde som ska fördelas, och att skillnaden är så liten som möjligt.

Ytterligare aspekter som kan spela roll för hur svårighetsgrad ska bedömas är hur vi ska förhålla oss till personers liv över tid. Ska vi titta på personens hela liv, eller endast den tid vi har framför oss? Ska vi ta hänsyn till vilken ålder personer är i, och exempelvis anta att det är svårare att drabbas av ett dödligt tillstånd som ung än som äldre? Andra frågor handlar om vi ska ta hänsyn till hur många personer som har drabbats av ett visst tillstånd, eller om vi ska ta hänsyn till att andra än patienter drabbas indirekt (till exempel familjen). Analysen i det första delprojektet används för att formulera ett antal olika modeller för svårighetsgrad.

Modellerna som utvecklas i delprojekt 1 testas sedan i delprojekt 2, med hjälp av hälsoekonomiska analyser. Analyserna ska beskriva hur användningen av en viss svårighetsgradsmodell kommer påverkar resursfördelning och därmed hälsoutfall inom systemet. Det innebär att projektet tittar på vilken undanträngning av vård som kommer att ske med olika modeller, alltså vilka patientgrupper som riskerar att få stå tillbaka beroende på vilken modell man väljer.

I det tredje delprojektet undersöks hur modellerna från delprojekt 1 ska ses ur ett rättsligt perspektiv, givet både existerande nationell och internationell reglering men även i relation till möjligheten att rättsligt reglera dessa frågor.

I ett avslutande delprojekt förs resultaten från alla delprojekt samman för att komma fram till vilken modell för svårighetsgrad, allt sammantaget, är den mest etiskt och juridiskt rimliga.