Krav- och funktionsschema – en metod att använda inom smärtrehabilitering för att stärka samverkan mellan vård, anställd och arbetsgivare?
Inom smärtområdet är multimodal rehabilitering en framgångsrik metod för att förbättra patienters förmåga att leva ett bra liv trots sin smärta och för att förbättra deras möjligheter att återgå i arbete. Traditionellt har rehabiliteringen en tydlig struktur för hur personalen i samspel med patienten ska arbeta med funktion, aktivitet och delaktighet men det saknas fortfarande en tydlig struktur för insatser riktade mot arbete. Målsättningen med detta projekt är att skapa kunskap kring hur Krav- och funktionsschema (KOF) bidrar till den arbetslivsinriktade delen i smärtrehabiliteringen.
Grundinformation
- Finansiär: AFA
Projektbeskrivning
Syftet är att undersöka hur patienter som deltar i smärtrehabilitering samt deras chef upplever ett samtal utifrån Krav- och funktionsschema (KOF) samt identifiera möjliggörande och hindrande faktorer för samverkan mellan vårdgivare, patient/anställd och arbetsgivare i fall där KOF används. Vidare är syftet att jämföra rehabiliteringsutfallet hos personer där KOF varit en del i rehabiliteringen med personer som genomgått smärtrehabilitering innan KOF infördes.
Projektet består av tre delstudier där två är kvalitativa studier och en är en mindre registerstudie. De kvalitativa delstudierna baseras på två semistrukturerade intervjuguider som tagits fram av forskargruppen. Den tredje delstudien baseras på data från det nationella smärtrehabiliteringsregistret NRS. I denna delstudie inkluderas historiska kontroller samt personer som gått ett smärtrehabiliteringsprogram och genomfört KOF under perioden 2019-2021.
Resultat från projektet visar att det strukturerade upplägget i samtalet, facilitatorns stöd och jämvikten mellan chef och patient/anställd var aspekter som lyftes som främjande faktorer för en god dialog och samverkan. Varken patient/anställd eller chef beskrev några större hinder men några patienter/anställda beskrev att de innan samtalet kände sig oroliga för att bli missförstådda. Både chefer och patienter/anställda beskrev att samtalet bidrog till en ökad insikt om såväl arbetets krav som den anställdes funktionsförmåga och att samtalet stärkte deras relation och fortsatta dialog om arbetsanpassningar och återgång i arbete. Arbetsterapeuterna som faciliterade KOF-samtalen upplevde att de bidrog till rehabiliteringen och flera uppgav att de vill fortsätta använda verktyget efter avslutat projekt. De upplevde dock att vissa frågor var krångligt formulerade och ibland svåra att förklara för deltagarna i samtalet.
Vidare indikerar resultaten att smärtrehabiliteringsprogrammet, oavsett om KOF ingår som del, kan ge förbättring på självskattad depression, nuvarande hälsotillstånd och sömn. Inga förändringar sågs dock avseende självskattad arbetsförmåga, ångest och livstillfredsställelse (allmänt och i vad gäller sysselsättningssituation). I analyserna har ingen hänsyn tagits till eventuella påverkansfaktorer, som kön och ålder.