Martin H:son Holmdahls pris

Martin H:son Holmdahls pris för mänskliga fri- och rättigheter instiftades av universitetet 2003 som en hyllning till dess förutvarande rektor. Det är universitetets främsta pris för insatser inom detta område. Stipendiet ”skall tilldelas en anställd inom universitetet, en grupp av sådana anställda, en student, eller en grupp av studenter, alternativt en alumn med tydlig koppling till universitetets verksamhet som har gjort insatser för att främja mänskliga fri- och rättigheter.

Mottagaren av priset ska ha studerat och/eller arbetat för att främja mänskliga fri- och rättigheter eller aktivt bekämpat brott mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, varhelst i världen dessa brott inträffat”.

Nomineringsperioden för Martin H:son Holmdahls pris 2023 är stängd.

En prisnämnd har utsetts av universitetets rektor. Den bestod för perioden 2018-23 av professorerna Peter Wallensteen (ordförande), Olga Botner, Lars Burman (överbibliotekarie), Anna Jonsson Cornell, Mohammad Fazlhashemi, Gun Heimer samt en studentrepresentant.

Denna prisnämnds sista sammanträde ägde rum den 13 november 2023 i Dag Hammarskjöldrummet på institutionen för freds- och konfliktforskning, Gamla Torget 3. Universitetet kommer att besluta hur frågor om mänskliga rättigheter ska uppmärksammas i fortsättningen.

Priskommitten fotade framifrån med Holmdahls porträtt i bakgrunden. 

Prisnämndens sista sammanträde. Lars Burman, Mohammad Fazlhashemi, Peter Wallensteen, Gun Heimer, Olga Botner och Anna Jonsson Cornell. Foto: Mikael Wallerstedt

Jubileumsfirandet av priset 2023

I samband med att priset fyllde tjugo år och att Martin H:son Holmdahl själv skulle ha fyllt 100 år hölls ett jubileumsfirande för inbjudna gäster och pristagare.

2023 års pristagare av Martin H:son Holmdahls pris och hedersomnämnande fotade utanför Engelska parken.  

Peter Wallensteen, Brian Palmer, Elisabeth Rynning, Andreas Tolf och Anders Hagfeldt efter jubileumsceremonin 10 juni 2023. Foto: Staffan Claesson

Peter Wallenstens tal, till minne över rektor Martin H:son Holmdahls 100-årsdag och 20 år med Holmdahlspriset, finns att läsa nedan.

Rektor, landshövding,

Kära pristagare!

kolleger, studenter!

Medlemmar av Holmdahlfamiljen!

Förklaringen om de allmänna mänskliga rättigheterna antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1948, dvs för nästan 75 år sedan. Det var en historisk dag. Det inledande avsnittet och förklaringens trettio punkter har sedan dess utgjort grunden för vad som uppfattas som mänskliga rättigheter.

Det var förvisso inte första gången stater åtog sig att respektera invånares rättigheter. Rätten att framföra en annan uppfattning än den styrande fursten kan beläggas såväl i kinesisk historia (t.ex. hos Konfucius) som indisk tradition (Ashoka). Professor Ove Bring ger i sin beskrivning över de mänskliga rättigheternas framväxt bilden av en universell strävan under olika tider, regimer, religioner och kulturer att ge och skydda individens särskilda rättigheter. Det rör sig inte enbart om en västerländsk tradition, även om det ofta beskrivs så i många framställningar där 1215 med den engelska Magna Charta betonas eller som i Sverige där vi med all rätt lyfter fram 1766 års tryckfrihetsförordning – inte minst just nu eftersom detta dokument i maj i år definierats av UNESCO som ett världsminne.

Såväl de amerikanska som franska revolutionerna åtföljdes av deklarationer om mänskliga rättigheter med det var först 1948 som en förklaring för alla människor på denna jord utformades. Intressant nog föregicks den av ett annat beslut dagen före, den 9 december, där en konvention mot folkmord antogs, en text som juridiskt går längre än FN:s allmänna förklaring. men det är ändå denna förklaring som vunnits störst spridning. Den har nu översatts till 500 språk och nått ut till en bred allmänhet. Många här kanske minns hur den svenska telefonkatalogen innehöll hela texten, ett projekt som utformades i samband med deklarationens 50 års-jubileum 1998. Totalt trycktes 14 miljoner kataloger!

Det var också frågan om mänskliga rättigheter som förde mig till en första kontakt med Martin H:son Holmdahl. Det var genom ett studentinitiativ som togs våren 1973, dvs för precis 50 år sedan. Det var några av oss på den då nya, lilla avdelningen för freds- och konfliktforskning som agerade genom ett upprop riktat till universitetets alla lärare och administratörer.

Anledningen var att det I Sverige just då pågick ett omfattande grundlagsarbete. I de förslag som regeringen lagt fram var skyddet för mänskliga rättigheter alltför tunt, ansåg vi. Rättigheterna kunde nämligen inskränkas genom ett enkelt riksdagsbeslut. Uppropet krävde att dessa rättigheter måste grundlagsfästas och därmed endast kunna ändras efter två beslut med mellanliggande val. Efter många turer blev det också till slut vad riksdagen kom fram till.

Vårt initiativ visade den starka förankring som frågan om mänskliga rättigheter hade inom lärarkåren. På bara fem dagar hade mer än hälften av universitetets alla lärare undertecknat det. Jag kan se några av er här också idag!

Att det fick en sådant genomslag berodde i hög grad på de två första underskrifterna: rektor Torgny T:son Segerstedt och prorektor Martin H:son Holmdahl. Särskilt Martin uppmuntrade vår aktion, vilket givetvis var mycket stimulerande för vår lilla skara av initiativtagare.

Argumentet vi använde är oväntat aktuellt än i dag: genom att yttrandefriheten är inskriven i grundlagen kan en regering inte göra ingrepp mot t.ex. vissa tidningar eller invånare som använder sin yttrandefrihet till att kritisera främmande länder. För oss – då – handlade om att ta till vara erfarenheterna från det andra världskriget, när Sverige utsattes för påtryckningar från Tyskland och regeringen allt för lättvindigt gav efter. 1973 föreföll det osannolikt att ett annat land skulle kunna ställa krav på Sveriges inrikespolitik och frågan verkade kanske hypotetisk. Men jag hörde nyligen hur justitieminister Gunnar Strömmer förklarade att regeringen idag inte kan ingripa mot vissa opinionsyttringar eftersom yttrandefriheten är inskriven i grundlagen. Just så! Så var inte 1943, de blev efter 1973 och det gäller 2023!

Martin H:son Holmdahl visade ett starkt engagemang i denna och andra frågor av likartad karaktär. I början av 1980-talet var han, som läkare (men också rektor), medlem i Svenska Läkare mot Kärnvapen och i slutet av 1980-talet skrev universitetet under den sk Talloires-deklarationen om vikten att motverka risken för kärnvapenkrig och värna den akademisk friheten. Det var därför inte märkligt att han uppmärksammades på sin 80-årsdag med att universitetet inrättade det särskilda priset för mänskliga rättigheter som nu burit hans namn i 20 år. Idéhistorikern Carl Frängsmyr arbetar just nu med en skrift om Martin H:son Holmdahl och de mänskliga rättigheterna.

Målsättningen med priset har varit att premiera personer verksamma vid Uppsala universitet som lärare och studenter, men kretsen vidgades för några år sedan att också inkludera alumner. Priset har varit en markering av Uppsala universitets engagemang i dessa frågor. Under de senaste åren har priskommittén också arrangerat seminarier för att ytterligare understryka vikten av dessa rättigheter.

Under de gångna 20 åren har 31 pris och hedersomnämnanden delats ut, till 17 kvinnor och 13 män, samt en förening, Utrikespolitiska föreningen. Antalet nomineringar har varit vida högre och återspeglar både hur mänskliga rättigheter tas på allvar och hur definitionen utvidgats. Flertalet mottagare har behandlat frågor om t.ex. diskriminering i Sverige men många återspeglar också förhållanden i Globala Syd.

Vi som arbetat med detta har kunnat notera ett starkt gensvar och jag vill passa på att tacka dig, rektor Anders Hagfeldt för ditt stöd till priset liksom som dina föregångare Eva Åkesson, Anders Hallberg, Bo Sundkvist och Stig Strömholm och särskilt mina kolleger i priskommitten: Lars Burman, Anna Jonsson Cornell, Gun Heimer, Olga Botner, Mohammad Fazlhashemi, doktorander, tidigare medlemmen Bengt Gustafsson och de tjänstemän inom förvaltningen, som varit oss behjälpliga!

De mänskliga rättigheterna har skrivits in i i författningar runt om i världen och utvecklats i internationella konventioner. De har blivit ett stöd för dissidenter och motståndare mot totalitära tendenser världen över. Uppsala ingår i ett internationellt sammanhang och främjandet av mänskliga rättigheter är idag viktigare än på mycket länge.

Tack för att ni lyssnat!

Pristagare

2023: Ove Bring och Elisabeth Rynning

Ove Bring, jur. kand. 1968, jur. dr. 1979 och UD:s folkrättsrådgivare 1987. Han lämnade departementet 1993 för en akademisk karriär som professor i folkrätt i Uppsala, och är därmed alumn vid Uppsala universitet. Från 1997 till sin pensionering var han proifessor innehavare i internationell rätt vid Stockholms universitet. Bland hans många skrifter märks särskild De mänskliga rättigheternas väg – genom historien och litteraturen (2011, 720 s), skrifter om Dag Hammarskjöld liksom om rätten till kulturarv, inte minst Parthenonsyndromet, Kampen om kulturskatterna (2015). Senaste skriften tar upp Rysslands invasion av Ukraina: Anfallskrigens argument. Konsten att rättfärdiga våld (2022).

Elisabeth Rynning disputerade 1994 i offentlig rätt i Uppsala på en avhandling om Samtycke till medicinsk vård och behandling. Frågor om patient rätt och patientdata var centrala i hennes gärning. Hon blev docent i offentlig rätt 1996, var professor i medicinsk rätt vid Uppsala universitet 2003–2012, justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen 2012–2016. Hon valdes 2016 av riksdagen till ny chefsjustitieombudsman, en befattning som hon behöll till 2021. Sedan dess är hon gästprofessor vid juridiska fakulteten vid Uppsala universitet. Hon är sedan 2022 också ordförande i det nyinrättade statliga institutet för mänskliga rättigheter.

Hedersomnämnanden:
Brian Palmer är universitetslektor vid teologiska institutionen, Uppsala universitet och har en bakgrund i socialantropologi. Hans kurser som civilkurage har engagerat många studenter och väckt intresse runt om i landet. Han har skrivit om dessa frågor t.ex. tillsammans med tidigare Holmdahlpristagaren Ola Larsmo.

Andreas Tolf är doktorand i neurologi vid institutionen för medicinska vetenskaper och nybliven specialistläkare vid neorologkliniken, Akademiska sjukhuset. Han var ordförande för Svenska Läkare mot kärnvapen 2013-2019 och har skrivit informativa artiklar om ett kärnvapenkrigs möjliga medicinska effekter.

Läs nyhetsartikeln om utnämningen

2022: Birgitta Essén

Birgitta Essén är överläkare i obstetrik och gynekologi, professor i internationell kvinno- och mödrahälsovård och lärare vid Upsala universitet och Akademiska Sjukhuset i Uppsala.

Prisnämnden lyfter särskilt hennes arbete kring frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter hos kvinnliga immigranter.

Läs nyhetsartikeln och motiveringen till utnämningen

2021: Peter Nobel

Peter Nobel blev jur. kand. vid Uppsala universitet på 1950-talet. Han anställdes i Chrysanders advokatbyrå i Uppsala och intresserade sig tidigt för vad han kallar ”humanjuridik”. Tidigt insåg han att asylansökningar inte kunde hanteras utan insikt i tillståndet för mänskliga rättigheter i länderna som de ansökande kom ifrån. Brott mot mänskliga rättigheter var ofta skäl till att människor tvingats lämna sitt hemland.

Under 1960-talet deltog Peter Nobel i åtskilliga debatter, särskilt när det gällde afrikanska länder, till exempel i samband med den stora panafrikanska flyktingkonferens som 1967 blev en vattendelare. Han engagerades därefter bland annat i frågan om repatriering av krigsfångar efter 1973 års krig i Mellanöstern och publicerade under 1980-talet ett antal arbeten kring flyktingar och utvecklingen i Afrika, bland annat i en antologi publicerad av Nordiska Afrikainstitutet.

1986 utsågs Peter Nobel till Sveriges – och världens – första ombudsman mot etnisk diskriminering. Därefter var han under en period generalsekreterare för Svenska Röda Korset och expert i FN:s kommitté mot rasdiskriminering (1998-2001).

Se 2021 års Martin H:son Holmdahlsseminarium Pandemin och de mänskliga rättigheterna (Youtube) med pristagarna Peter Nobel (2021), Stefan Swartling Peterson (2020) och Anna Sara Lind (2016) som hölls 9 september 2021 i Humanistiska teatern.

2020: Stefan Swartling Peterson

Stefan Swartling Peterson erhöll läkarexamen i Uppsala 1990 och har även en masterexamen i Public Health från Harvard-universitetet, USA. Hans doktorsarbete utfördes i Centralafrikanska republiken och i Tanzania. Han disputerade vid Medicinska fakulteten i Uppsala år 2000. Swartling Peterson erhöll professur vid Karolinska Institutet 2009 och återvände 2012 som professor i global hälsa till Uppsala universitet, där han samma år erhöll utmärkelsen ”Årets alumn”.

Stefan Swartling Peterson är medgrundare till den svenska grenen av Läkare utan gränser (1993) och har ett mångårigt nära samarbete med kolleger vid Makerere-universitet i Uganda. Åren 2016-20 var tjänstledig för att verka som chef för hälsosektionen vid FN:s barnfond i New York, UNICEF, varifrån han nu återvänt.

Stefan Swartling Petersons forskning rör gapet mellan barns rätt till vård och de faktiska möjligheterna att ge denna vård. Genom priset uppmärksammas hans stora engagemang för denna sak, ådagalagd under hans tjänstgöring vid UNICEF. Stefan Swartling Petersons internationella barnrättsperspektiv kommer nu nya generationer läkare till del genom hans medverkan i läkarutbildningen i Uppsala.

2019: Afaf Doleeb och Patricia Lorenzoni

​Afaf Doleeb kommer från Sudan och är som Rotary Peace Fellow masterstudent vid Institutionen för freds- och konfliktforskning. Hon har i många år engagerat sig för en demokratisk utveckling och varit särskilt aktiv i de fredliga protester som pågått i hennes hemland under 2019. I april avsattes landets diktator men de fredliga protesterna fortsatte och i augusti slöts ett unikt avtal om delning av regeringsmakten mellan representanter för militära stridskrafter och den civila demokratirörelsen. Afaf Doleeb har idogt engagerat sig för detta i Sudan och från Sverige. Hon har arbetat för att säkerställa en fredlig övergång till ett nytt styre baserat på mänskliga rättigheter och rättsstatens principer samt nyligen tillsammans med andra utformat en särskild Facebook-grupp som aktivt övervakar att den nya regeringen följer augusti-avtalet.

Patricia Lorenzoni är anställd vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism. Hon är en kreativ och nytänkande forskare som behandlar frågor om kolonialism, rasism och rasifiering. Hon undersöker även ämnen om vems våld och lidande som uppfattas som viktigast. Patricia Lorenzoni har särskilt engagerat sig i frågor om den brasilianska ursprungsbefolkningens situation i Amazonas såsom brasilianskt nationstänkande, urfolkens rätt till land, klimatkrisen och den senaste, dramatiska ökningen av anlagda bränder. Hon har också tagit upp frågor om ensamkommande flyktingbarns asylprocesser, bland annat genom att aktivt delta i Asylkommissionen, som för samman forskare och civilsamhällets organisationer i Sverige. Därtill är hon en flitig kulturskribent i svenska dagstidningar.

2018: Ola Larsmo

Ola Larsmo har som författare och publicist visat ett stort engagemang för utsatta och svaga i samhället, såväl i historien som i dag. Det framgår tydligt av hans många böcker, pjäser, debattinlägg och artiklar i ledande press. Han har i sitt författarskap även behandlat frågor som rör Uppsala och Uppsala universitet, till exempel det ökända mötet i Bollhuset 1939.

Som ordförande i svenska PEN-klubben 2009-2017 har Larsmo uppmärksammat det svåra läget för författare av skönlitteratur och populärvetenskap i länder där mänskliga rättigheter inte självklart skyddas. Värdet av hans insatser bekräftas av att han i september 2018 invaldes som styrelseledamot för PEN International.

2017: Jameson Garland och Elena Namli

​Jameson Garlands avhandling i medicinsk rätt är ett pionjärarbete som lyfter fram frågan om könskorrigering och barns rättigheter. Med detta och sitt fortsatta arbete bryter dr. Garland ny mark inom medicinsk rätt och till den internationella debatten kring dessa frågor, bl.a. genom en nyligen avgiven expertrapport till Europarådet. Han har aktivt bidragit till att skapa Människorättskliniken vid juridiska fakulteten. Den syftar till att stärka skyddet för särskilt utsatta gruppers rättigheter i samarbete med det civila samhället.

Elena Namli, professor i teologi och forskningsledare vid Institutet för Rysslands- och Euroasiatiska studier, har under närmare ett decennium haft en central roll i att skapa och utveckla det mångvetenskapliga mastersprogrammet i mänskliga rättigheter. Inte minst har hon engagerat sig för studenter från icke-privilegierade miljöer. I sin forskargärning har professor Namli på ett föredömligt sätt bidragit till en nyanserad förståelse av rättigheternas roll i etik och politik. Hon har gjort betydelsefulla insatser i rättighetsfrågor även utanför akademin.

2016: Lindsey Doyle och Anna-Sara Lind

​Lindsey Doyle studerar för masterexamen och är Rotary Peace Fellow. Hon förenar på ett ovanligt och inspirerande sätt akademisk förmåga och yrkeserfarenheter i ett gränsöverskridande arbete – där också konstnärliga uttryck är centrala – för mänskliga rättigheter och fredsbyggande i svåra konflikter runt om i världen.

Anna-Sara Lind, docent i offentlig rätt, är en forskare som genom sin vetenskapliga gärning på ett föredömligt sätt arbetat med frågor om mänskliga rättigheter genom att också ta upp sociala rättigheter och inte minst rätten till hälsa. Särskilt viktigt är att hon uppmärksammat dessa frågor även utanför akademin. Hon är nu engagerad i universitetets satsning på mångvetenskaplig forskning om rasism.

2015: Heléne Lööw

Martin H:son Holmdahl-stipendiet tilldelas docenten, fil. dr Heléne Lööw, universitetslektor vid Historiska institutionen, för hennes betydelsefulla insatser för marginaliserade gruppers rättigheter i Sverige - genom såväl egen forskning som aktiva bidrag i den svenska samhällsdebatten.​

2014: Abdulbaghi Ahmad och Rebecca Thorburn Stern

Abdulbaghi Ahmad har arbetat med barns och särskilt flyktingbarns mentala hälsa, företrädesvis i Sverige, Irak, Turkiet och Gaza. Hans forskning handlar om hur psykisk sjuklighet utvecklas hos barn som upplevt, bevittnat eller konfronterats med våld och kränkningar.

Rebecca Thorburn Stern har påvisat de rättigheter som tillkommer barn, flyktingar och migranter inom EU. Hennes publikationer har i huvudsak behandlat asyl- och migrationsrätt och hon är av regeringen utsedd till ledamot av Migrationsverkets etiska råd.

Båda stipendiaterna har uppdrag för organisationer och myndigheter för humanitet och mänskliga rättigheter. De har gjort insatser långt utöver vad som kan förväntas inom ramen för deras tjänster.​

2013: Jill Trenholm

Jill Trenholm doktorerade i september 2013 på en avhandling om våldtäkt i krigssituationer. Hennes studie bygger på ett ingående fältarbete i östra Kongo. Avhandlingen har stor betydelse för organisationer som arbetar mot sådana övergrepp och för kvinnors rättigheter, och Trenholm har personligen aktivt bidragit till att föra ut denna kunskap. Jill Trenholm är sjuksköterska med en betydande tvärvetenskaplig bredd. Förutom internationell hälsa har hon studerat genusfrågor, fredsstudier, antropologisk metod och diskursanalys. Hon har genom sina insatser demonstrerat ett långvarigt, djupt engagemang för mänskliga rättigheter med särskilt fokus på de medicinska dimensionerna. ​

2012: Gun Heimer och Gunilla Lindmark

Gun Heimer professor i kvinnomedicin med inriktning mot våld mot kvinnor, har sedan våren 1994 varit chef för Rikskvinnocentrum, som 2006 ombildades till Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet.

Gunilla Lindmark, professor i internationell kvinno- och mödrahälsovård har under lång tid systematiskt arbetat för en förbättrad tillgång till sjuk- och hälsovård för kvinnor på ett internationellt plan. Hon har därvid bland annat initierat ett internationellt forskningsnätverk för undersökning av våld mot kvinnor.​

2011: Leena Huss

Professor Leena Huss, professor i finsk-ugriska språk, särskilt finska, tilldelades stipendiet för hennes förtjänstfulla arbete för individers rätt till sitt modersmål. Hon har i en lång rad sammanhang arbetat för minoriteternas språkliga och kulturella rättigheter. Hon var under många år Sveriges representant i Europarådets expertkommitté för övervakning av "European Charter for Regional or Minority Languages". Dessa insatser har varit till gagn både för den enskilda individen och för samhället i stort. Leen Huss har under lång tid varit verksam vid Hugo Valentin-centrum och dess föregångare Centrum för multietnisk forskning.​

2010: Hanin Shakrah

Hanin Shakrah, som själv är född i flyktingläger, kom till Sverige som flykting och visade där redan under skoltiden ett stort engagemang för mänskliga rättigheter och mot rasism. Hon har därefter deltagit i flera internationella projekt för mänskliga rättigheter, av vilka kan nämnas uppdrag för FN och Sida samt Utrikesdepartementet. Hennes intresse har främst gällt kvinnofridsfrågor och så kallat hedersrelaterat våld.​

2009: Paul Levine och Stéphane Bruchfeld

Paul Levine och Stéphane Bruchfeld tilldelas stipendiet för deras arbete med att uppmärksamma Förintelsen. Deras verk Om detta må ni berätta. En bok om förintelsen i Europa 1933-1945 har utkommit i ett flertal omarbetade och utökade upplagor. Det ursprungliga arbetet har översatts till en rad språk. Boken har använts inom hela det svenska skolsystemet och få skrifter har haft ett sådant politiskt och pedagogiskt genomslag. ​

2008: Edil Baisalov

Edil Baisalov tilldelades stipendiet för hans konsekventa arbete för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Kirgizistan. Han har som ledare för Kirgizistans största nationella nätverk för människorättsaktivister arbetat för att få till stånd demokratiska reformer, aktivt och med stort genomslag försökt förhindra valfusk, och kämpat, med fara för sitt eget liv, mot organiserad brottslighet och dess politiska inflytande. Baisalov är genom sin rättskänsla, sin hängivenhet och sitt mod ett föredöme för oss alla, och vi kan med stor tacksamhet får räkna honom som Uppsalastudent.​

2007: Anna Jonsson Cornell

Docent Anna Jonsson Cornell, forskningsledare vid Uppsala Forum för Demokrati, Fred, och Rättvisa vid Uppsala universitet, är en forskare som inte bara genom sin vetenskapliga gärning på ett föredömligt sätt arbetat med frågor om mänskliga rättigheter, utan dessutom i stor utsträckning engagerat sig i frågor utanför universitetet. Anna Jonsson Cornells banbrytande avhandling från 2005 belyser problem med mänskliga rättigheter utifrån en rysk rättstradition och demonstrerar både bredd och djup. Därefter har Anna vidgat sitt forskningsområde till bland annat den svåra frågan om människohandel. På det praktiska planet har hon med stor iver engagerat sig i flera fora såsom styrelseledamot i Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter och har även varit rättegångsövervakare i Vitryssland. Anna Jonsson Cornell är i ordets bästa bemärkelse en samhällsengagerad forskare och lärare där de mänskliga rättigheterna har varit bärande tema.​

2006: Aida Aragão-Lagergren

Ett demokratiskt styrelseskick är fundamentalt för skyddet av mänskliga rättigheter. Att främja demokrati är i praktiken ofta det svåraste steget för att stärka mänskliga rättigheter. Aida Aragão-Lagergren har under många år med stort personligt engagemang, aktivt verkat i flera länder i Afrika och Sydamerika för att stödja den demokratiska valprocessen, främst som valövervakare. I länder utan demokratiska traditioner är det en svår och konfliktfylld process, där ett internationellt engagemang är avgörande. Aida Aragão-Lagergren har också varit starkt engagerad i såväl forskning och kunskapsförmedling som praktiskt projekt för att stödja fattigdomsbekämpning och barns rättigheter.​

2005: Hans Filipsson

Hans Filipsson tilldelades stipendiet för sitt arbete för att människor med funktionshinder skall tillerkännas sin självklara rätt att delta i och ta del av samhället. Filipsson är initiativtagare till den ideella organisationen "Marschen för tillgänglighet", som arbetar för att uteblivna åtgärder för att ge funktionshindrade tillgång till samhällets alla sektorer ska klassas som diskriminering. Sedan starten är han dess koordinator och ledare. Parallellt har han drivit ett företag för att hjälpa människor med funktionshinder med myndighetsärenden, ansökningar och överklaganden. Hans arbete har präglats av starkt engagemang och en fast övertygelse om att människor med funktionshinder skall kunna arbeta och bedriva studier på likvärdiga villkor.​

2004: Utrikespolitiska föreningen

Utrikespolitiska föreningen erhöll priset för sitt långvariga och av starkt engagemang präglade arbete för mänskliga rättigheter och internationell förståelse bland Uppsalas studenter och övriga intresserade. Föreningen har i sitt ideella arbete visat stor initiativkraft och brett kunnande om mänskliga rättigheter, vilket utvecklats inte minst genom årliga studieresor och engagemang till stöd för mänskliga rättigheter i Turkiet, i anslutning till landets närmande till Europeiska unionen.​

2003: Sofia och Martin Uggla

Efter utbildning vid Slaviska institutionen vid Uppsala universitet 1997 tjänstgjorde de under tre år i Moskva. De har därefter parallellt med sina uppgifter som lärare i Uppsala outtröttligt arbetat för att främja mänskliga fri- och rättigheter i Östeuropa. De har samarbetat med ledande organisationer för mänskliga rättigheter och har därtill aktivt spridit information och bildat opinion i Sverige kring frågor som rör demokratiutveckling och situationen för mänskliga rättigheter i Östeuropa.


FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin