Filosofi blir teater

Blir jag förstådd – och vad händer med mina idéer när jag inte längre själv kan förklara dem? De frågorna står i centrum för monologen Wittgenstein vid världens ände, som Uppsala universitet presenterar i samarbete med Länsteatern Gotland.

Brottas med sitt eftermäle

I föreställningen har filosofen Ludwig Wittgenstein dragit sig undan till den irländska landsbygden. Där brottas han med sitt eftermäle, språkets begränsningar och frågan om det över huvud taget är möjligt att göra sig fullt förstådd. Filosofin om språk och sanning varvas med en personlig skildring av en självkritisk, lekfull och motsägelsefull människa.

Rollen som Wittgenstein spelas av Olle Jansson, utbildad skådespelare och tidigare rektorsråd för Campus Gotland.

– Jag tror att många forskare kan känna igen sig i de frågor som Wittgenstein brottas med i pjäsen. De rör grundförutsättningarna för vetenskapligt arbete och forskningskommunikation. Wittgenstein var upptagen av språket och dess begränsningar. Han ansåg att språket formade hur vi uppfattar världen men tvivlade på dess möjligheter, säger Olle Jansson.

Provar nya former för forskningskommunikation

Manuset är skrivet av Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola, och föreställningen regisseras av Carolina Frände.

Samarbetet är ett led i Uppsala universitets ambition att utveckla regionala samarbeten och pröva nya former för kommunikation om forskning och akademisk

verksamhet. Tanken är att föreställningen, tillsammans med föreläsningar och panelsamtal, ska ge publiken en fördjupad ingång till Wittgensteins filosofi och livsöde – men också till frågor om vetenskap, språk och förståelse.

Efter premiären spelas föreställningen vid flera tillfällen på Länsteatern i Visby. Under våren planeras även föreställningar i Uppsala som en del av universitetets 550-årsjubileum.

Petra Lindberg