En myndighet kan sälja tillgångar om de inte längre behövs i verksamheten eller om de blivit obrukbara. En försäljning ska genomföras affärsmässigt och det innebär bland annat att priset som myndigheten tar ut bör vara det marknadsmässiga värdet på tillgången. Det gäller även om tillgångarna är avskrivna och alltså inte har något bokfört värde i balansräkningen.

Hur en marknadsvärdering ska gå till påverkas av vad ni ska sälja. Om värdet är högt och om tillgången normalt inte omsätts på en marknad kan det finnas behov av att anlita extern kompetens för värderingen. Även om det som ska säljas har ett lågt värde är det lämpligt att myndigheten hämtar information från flera källor för att fastställa marknadsvärdet. Hur marknadsvärdet har fastställts bör också dokumenteras. Moms ska aldrig läggas på vid försäljning av anläggningstillgångar.

Om ni ska sälja något till personalen är det viktigt att tänka på att priset måste motsvara ett marknadsvärde för att den anställde inte ska förmånsbeskattas. Marknadsvärdet ska då beräknas som om det inkluderar moms. En anställd kan ju aldrig köpa motsvarande sak utan moms om hen köper den från någon annan. Priset som den anställde betalar måste alltså vara priset inklusive moms motsvarande marknadsvärdet. Ni ska dock inte specificera, redovisa eller betala någon utgående moms i samband med försäljningen till en anställd.

Är kostnaderna för att sälja eller utrangera tillgångarna större än marknadsvärdet (eventuellt försäljningsbelopp) och om alternativet att ge bort tillgångarna är mer ekonomiskt fördelaktigt, bör det alternativ väljas som är billigast för staten.

Försäljning av tillgångar regleras i förordningen (1996:1191) om överlåtelse av statens lösa egendom.

Förordning (1996:1191) om överlåtelse av statens lösa egendom