Uppdragsavtal - när uppdraget inte är forskning

Universitetet har möjlighet att tillhandahålla vissa tjänster mot betalning. Detta förutsätter att universitetet får ta betalt för tjänsten, d.v.s. att det finns ett avgiftsförordnande för den aktuella tjänsten. Det är alltså inte möjligt att tillhandahålla tjänster i avsaknad av ett sådant avgiftsförordnande, utöver vad som följer av myndighetens generella serviceskyldighet.

I regleringsbrevet som omfattar universitetet finns avgiftsförordnandet för uppdragsforskning samt några andra verksamheter som universitetet ska ta ut avgift för (t.ex. uppdragsutbildning och avgift från studieavgiftsskyldiga studenter).

Därutöver finns en särskild förordning om avgifter för forskningsinfrastrukturer.

Utöver de sektorspecifika avgiftsförordnandena i regleringsbrevet finns en generell möjlighet för universitetet, så som myndighet, att ta ut avgift för verksamheter som framgår av avgiftsförordningen 4 § (se nedan för lydelse). Avgiftsuttag enligt avgiftsförordningen förutsätter:

  • Att verksamheten som avgiftsbeläggs är förenlig med universitetets uppgift enligt lag, instruktion eller annan förordning;
  • Att verksamheten som tillhandahålls omfattas av någon av de i paragrafen uppräknade verksamhetsområdena;
  • Att verksamheten som tillhandahålls antingen är av tillfällig natur eller av mindre omfattning; samt
  • Att avgiften är korrekt i storlek, när köparen är ett företag eller utländsk aktör normalt motsvarande full kostnadstäckning för utförande av verksamheten vid universitetet (direkta och indirekta kostnader).

Bedömningen enligt ovan ska finnas dokumenterad hos den utförande verksamheten vid universitetet.

För tjänsteförsäljning som inte avser forskning tecknas uppdragsavtal som inte behöver följa universitetets mallavtal för uppdragsforskning.

En myndighet får, om det är förenligt med myndighetens uppgift enligt lag, instruktion eller annan förordning, mot avgift tillhandahålla

  1. tidskrifter och andra publikationer,
  2. informations- och kursmaterial,
  3. konferenser och kurser,
  4. rådgivning och annan liknande service,
  5. lokaler,
  6. utrustning,
  7. offentlig inköps- och resurssamordning,
  8. automatisk databehandlingsinformation i annan form än utskrift,
  9. upplysningar per telefon, om denna service går utöver myndighetens serviceskyldighet enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och förvaltningslagen (2017:900),
  10. tjänsteexport.

Varor och tjänster enligt första stycket får tillhandahållas bara om verksamheten är av tillfällig natur eller av mindre omfattning.

Ekonomistyrningsverket (ESV) har gett ut en handledning om Att ta betalt med 4 § avgiftsförordningen Pdf, 3 MB. där man bl.a. kan läsa mer om vilken typ av verksamhet som kan inrymmas i de olika verksamhetsområdena uppräknade i 4 § avgiftsförordningen.

Förordning (2022:1378) om avgifter för forskningsinfrastrukturer innehåller bestämmelser om avgifter för användning av statliga lärosätens forskningsinfrastrukturer. Noterbart är att forskningsdata ska tillgängliggöras avgiftsfritt.

Enligt förordningen får lärosäten ta ut avgift för tillhandahållande av forskningsinfrastrukturer till externa användare om

  • infrastrukturen helt eller delvis är under lärosätets kontroll,
  • lärosätet har fastställda och dokumenterade kriterier för tillgängligheten,
  • infrastrukturen tillhandahålls inom ramen för lärosätets uppgifter.

Avgiften ska bestämmas så att den täcker upp till verksamhetens kostnader (full kostnadstäckning). Dock, om nödvändigt för att undvika att konkurrensen på marknaden snedvrids, ska avgiften bestämmas utifrån marknadsmässiga grunder. Den avgiftsinkomst som överstiger full kostnadstäckning ska redovisas mot inkomstkapital.

Kontakt

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
youtube
linkedin